Idag fick våra föräldrar och syskon följa med till Tittut. De verkade lite högtidliga på något sätt. Och det kändes faktiskt lite högtidligt och samtidigt härligt – jag var så stolt över alla Masarinens fina små vänner. Och jag minns själv den där nästan lite fnissigt overkliga känslan när jag första gången träffade det här gänget.
Och det var också härligt att se att H var med idag. Han är minstingen och har haft en tuff höst. Men nu låg han tryggt i famnen på mamma A och kikade nyfiket på oss andra. H är minsann en kämpe!
Så nästan som vanligt idag då med samling och fika. Och så solen som sken in genom de stora vackra fönstren. Helt enkelt Tittut med extra allt.
Masarinmamman 
A + H said,
4 februari, 2008 @ 3:19 e m
Sweet!
Ja, det var så fint att få vara med idag. Jag blir nästan lite tårögd. Tittut känns som ett viktigt andningshål. Som vi har längtat! Och nu jävlar ska vi vara med varenda gång hela våren. No more jäkla sjukhus! Goddamnit!
Fina said,
5 februari, 2008 @ 12:26 f m
Kära!
Slog till på att läsa om hela Masarinmamman ikväll och du bloggar ju bara så bra. Som en liten pärla är varje text. Love U.
Masarinmamman: Love U2.