Sjuåring med rätt att klä sig själv

19 januari, 2014 · Arkiverad under Masarinen

Inga konstigheter hälsar Masarin.

Så har vi då en sjuåring i huset. Han älskar mössor och avskyr långbyxor.

Vi började prata om födelsedagen för ett par veckor sedan. På frågan om vad han önskade sig var svaret samma som till jul: Ett stort paket och ett litet paket. Han är tacksam att ge presenter. Åh, tack så mycket! Paket till mig!

Kärleken till Pippi, GB Sandwich och linfrön består. Stor är också kärleken till vännerna Hedvig, Polly, Nils och August samt klasskamraten T.

Och nog märks det att Masarin blivit äldre och förstår mer. Häromdagen kom han hem från skolan och räknade till 10 på engelska. Bokstäver är en baggis men munnen klarar fortfarande inte att säga R. Han känner igen sitt namn och med lite god fantasi kan man läsa när han skriver det också. Han har större förståelse för tiden utanför själva nuet. Det märks att han vill förstå. ”Först borsta tänderna. Sen smörja kinderna. Sen läsa bok. Sen släcka lampan. Och sen sova!”

Man får helt klart vara utrustad med tålamod för det tar tid med alla dessa genomgångar om vad som ska göras. Först tvätta händerna. Sen äta mat. Sen…

Att leva med Masarin är underbart, tidsödande och kärleksfullt. Det är oro, skratt och ryggont. Han utmanar oss ständigt. Det finns inga givna svar på vart vi är på väg. Darling Masarin. Jag tror jag får låna några ord av Mia Skäringer:

Jag ser inte hans diagnos som någon stämpel, snarare som en karta. När jag inte hittar vägen måste jag titta närmare. Zooma in småvägar. Det är en vacker komplicerad bild. Föränderlig. Plötsligt rinner det vatten mellan två vägar. Plötsligt dyker en sjö upp. Ett berg. Man vet inte allt, bara att där vilar en hemlighet och att man måste ta sig fram. Vidare. Förbi och igenom.