Jag har känt mig ganska nöjd över att vi inte släpat hem alltför många onödiga prylar till barnen. Vi har klarat oss fint utan flaskvärmare, blöjhinkar, amningsfåtöljer eller vad det nu var som verkade så viktigt där i barnbutiken. Istället har vi fått låna eller ärva många bra saker. Jag vill inte påstå att vi varit asketiska på något vis, men som sagt. Lite nöjd har jag ändå varit.
Men så fick jag för mig att Masarin aldrig skulle lära sig gå (eller att det i vart fall låg bortom en horisont som jag kunde se). Så jag slog till på schabraket. En helt gigantisk lära-gå-stol i en hiskelig turkos färg (bra pris i babybutiken, man kan ju undra varför). Masarin har alltid avskytt den. Resten av familjen snubblar över den.
Och jag har liksom haft så svårt att erkänna att schabraket från början till slut varit ett totalhaveri. Så den står fortfarande framme. Masarin bevärdigar den inte ens med en blick när han tultar omkring med sin ärvda lära-gå-vagn.
– – – –
Schabrak bortskänkes.
Updated: Schabrak bortskänkt!
Masarinmamman 
Fina said,
19 maj, 2008 @ 2:46 e m
Jag vet en som skulle bli överlycklig över ett schabrak. I den kan samma en sitta och tugga på en pizzakant i godan ro. Vi kan komma och befria ert snygga hem från skamfläcken redan ikväll.
Kram
Masarinmamman: It´s a deal! Då ses vi ikväll :-)
Soffa said,
19 maj, 2008 @ 9:26 e m
Tänk vad olika det kan vara. Min lillskvimp har ÄLSKAT sitt schabrak sen första gången hon såg det – verkligen kärlek vid första ögonkastet. Sedan har hon levt i detta schabrak tills hon började skvimpa omkring som en visp på golven – på rumpan, med fötterna framåt och ena handen bakom sig. Vi har dock fortfarande ett schabrak i vardagsrummet… Vill du ha en till, Fina?
Sara said,
20 maj, 2008 @ 6:34 e m
Jag snubblade över vårt schabrak så att det gick i tusen bitar. Jag höll min pojke i famnen, men lyckades som tur var komma undan med ett par blåmärken. Det enda som återstår är det lilla pianot :-)