Att driva med sig själv är en typ av humor som ofta fungerar. Humor med värme fungerar också. Sedan är det väl en läggningsfråga om man gillar slapstick, ironi, galghumor eller ordvitsar.
Men om du frågar mig om jag tyckte att Petra Mede var rolig i Roast på Berns när hon sade Zoran, du sitter fortfarande och ser mongoloid ut så kan jag bara konstatera att det tyckte jag inte.
Jag blir bara ledsen. Ledsen för att hon använder ett ord så fullt av fördomar. Ledsen för att det på något sätt skulle vara r o l i g t att se ut som Masarin. Ledsen över att höra en publik som skrattar.
Vi stängde av. Och låg länge och tänkte på hur många människor som dagligen blir skrattade åt utan att det är det minsta roligt.
– – – – –
Updated: Ett inlägg som väckte många tankar. Tack för alla kloka kommentarer. Jag tycker, liksom Anneli, nipe, Abbes pappa och Emily, att Kjell Stjernholms inlägg var mycket tänkvärt. Under rätt förutsättningar ska man nog kunna skämta om allt.
Kvarstår dock. Utan värme, eller av slentrian, som Kjell skriver, blir det inte roligt. Då blir det bara utanförskap.
Masarinmamman 
Tessan (Alvas mamma) said,
15 september, 2009 @ 9:56 e m
Jag förstår dig! Tack för att du gav även mig en tankeställare (även att jag ser mig själv som en snäll och omtänksam person)…..
Lena said,
15 september, 2009 @ 10:53 e m
Jag ser inte dessa program längre för det kommer nästan alltid upp något sådant och jag blir så lessen och väldigt arg.
Ulla said,
15 september, 2009 @ 11:25 e m
Jag stängde också av tv:n då, har svårt för den sortens program ialla fall, men när dom säger såna saker så känns det inte ett dugg roligt. Det hugger liksom till i magen och det känns bara plumpt, inte ett dugg roligt.
cruella said,
16 september, 2009 @ 8:01 f m
Fy vilket lågvattenmärke! Kalla mig gärna trist, men roast är verkligen ingenting jag faller för. Inrepeterade ”spontana” elakheter. Och Mede. *suck*
Skalmans mamma said,
16 september, 2009 @ 8:42 f m
Känner så väl igen mig. Skämten gör ont! Jag såg första avsnittet och kände direkt att det här är inget jag ska se.
Att andra skrattar åt något som uppenbarligen inte är roligt. Att ord som mongo, cp osv. används av kändisar i TV som borde vara förebilder. Det gör ont!
Kram
mammanonna said,
16 september, 2009 @ 8:59 f m
Jag jobbar på högstadiet. Det är mer regel än undantag att ungdomarna är elaka mot varandra, det är som om det har blivit ett accepterat sätt att ”umgås”. När vi vuxna reagerar så får vi bara höra att det är ju bara på skoj. De som är utsatta vågar inte säga emot…Och den här typen av program, som bekräftar detta beteende, gör det är svårare för alla som inte säller upp på det. Jag tycker att antimobbingföreningar typ Friends och Rädda Barnens hjälplinje skulle protestera offentligt. Det befrämjar och understödjer mobbing! Och mobbing är inte OK! Aldrig!
Anna said,
16 september, 2009 @ 9:35 f m
Jag har nog börjat tänka lite mer på mitt val av skällsord sedan jag fick min son (som har ds). Jag vet inte om jag sa ”mongo” tidigare men jag tror inte det. Däremot använde jag både ”CP” och ”bög” som ”arga ord”. Och om jag ska vara helt ärlig så säger jag nog ”bög” ibland fortfarande om jag typ tycker att min kille är dum i huvudet. Ja, jag känner flera homosexuella och det är inte sympatiskt att använda ”bög” ungefär som jag använder ”röv” eller ”kuk” om något går åt helvete, men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag slutat använda ordet helt.
Fast, ja, det är stor skillnad på vad som sägs hemma och offentligt. Och sedan lillkillen föddes har jag blivit otroligt känslig mot ”mongo” (skällde ut min morbror som fan när han började prata om ”mongoloida” för ett tag sedan). Jag känner mig personligen förolämpad om någon säger så.
Och när jag såg att en bekant skrivit på Facebook att hon tyckte att hon: ”såg helt utvecklingsstörd ut”, ja, då blev jag också ledsen. Jag hade lust att replikera att min son minsann är utvecklingsstörd och skitsnygg och att det faktiskt går att vara funktionshindrad med good looks men det struntade jag i såklart. Man orkar inte bråka jämt och vill inte framstå som en rabiat och sur ”Ring P1-lyssnare”.
towe said,
16 september, 2009 @ 11:06 f m
En stund innan hade jag skrivit ett inlägg i min blogg som handlar om en diskussion om mentalt handikappade. Jag var med andra ord redan på bristningsgränsen. När den där finlandssvensken skämtade om att det är som att visa en lavalampa för en mongoloid brast det.
Så fruktansvärt låg intelligensnivå på den ”humorn”. Jag förstår inte. Förstår verkligen inte.
Vi mammor (och pappor och syskon och bekanta) bör snart gå ihop i ett gemensamt uppror och demonstrera mot att våra cp-skadade och masariner är ett offentligt skämt/skällsord/svordom/annan nedvärdering.
Kram till familjen.
Honungspojkens mamma said,
16 september, 2009 @ 11:37 f m
Tack Masarinmamman…
Humor måste rymma värme. Annars är det inte humor. Och då är jag ändå så långt ifrån moraltant man kan komma. Men att hånle och sparka nedåt är inte humor.
Våra barn är de vackraste, tappraste små kämparna i världen. Mer plats åt dem. Överallt. Precis, exakt som de är!
Helena said,
16 september, 2009 @ 1:01 e m
Håller helt med dig! Tycker att det är helt obegripligt hur dessa uttryck fortfarande används offentligt när det är så in i bängen politiskt inkorrekt..
Nina said,
16 september, 2009 @ 1:17 e m
Hej! Jag hittade din blogg via CP-mamman.
Ja, vad säger man? Hittar inga ord… Otroligt lågt att sätta sig på andra människor på det viset! Jag hade nog oxå stängt av…
Kram Nina!
Abbes pappa said,
16 september, 2009 @ 11:47 e m
Suck. Jag såg det inte, men blir ledsen av att läsa om det här. Ledsen över ord som används slarvigt och ogenomtänkt, som antagligen inte betyder så mycket för de som slänger sig med dem. Men som skär genom själen på en del av oss. Det är inte första gången man hör dem. Och det kommer inte att vara sista.
Kram.
Kjell Stjernholm said,
17 september, 2009 @ 8:16 f m
Hej alla engagerade!
Eftersom jag leder Moomsteatern med skådisar med utvecklingsstörning, så blir det här lite grann min vardag. Vad får man säga och inte säga? Hur tänjer man gränser? Kan man motverka fördomar om man samtidigt skildrar dom? Får man skämta? Får man skämta om vad som helst? Och vad händer om det blir tyst om en människa pga funktionsnedsättning?
Jag tycker man ska kunna skämta om vad som helst. Men – som alltid – så finns det skillnad på om det blir bra eller inte. Blev Medes ”Zoran – mongolid” bra? Nej. Men Johan Glans (om jag minns rätt) rev ner skrattåskor på gay-galan för några år sedan genom att öppna med ”kära sodomiter”.
Mede tog ett utanförskap och klistrade på nån annan för att vara nedsättande rolig. Gäsp.
Glans vågade vara in your face på en grupp människor som upplever marginaliseringen. Funkade.
Humorn måste få vara gränsöverskridande, för blir det helt tyst pga rädsla för vem som överhuvudtaget får nämnas, då hamnar den funktionshindrade verkligen i radioskugga.
Men slentrianmässigt användande av att någon ser mongoloid ut eller att någon är bög som en markering på att den gjort nåt dåligt – ja, det varken tänjer gränser, utvecklar humor eller lockar till skratt.
mvh
Kjell Stjernholm
Anneli said,
17 september, 2009 @ 9:00 f m
Kan inte riktigt med sådana där ”kul-att-vara-elak-program”, förstår inte vart i det roliga ligger och har följdaktligen inte sett det, vilket jag bara är tacksam för nu.
Att använda sådana uttryck är bevis för brist på insikt, medvetenhet och förstånd om hur man uppför sig, tycker jag. Det gör mig arg, ledsen och besviken på mänskligheten.
Men, för att citera Stenmark: ”Hä lönsch int’ förklara för dom som int’ begrip”…..
Anneli said,
17 september, 2009 @ 9:03 f m
Såg inte Kjells inlägg här ovan förrän nu – och han har så rätt! För det är stor skillnad att skratta med än emot.
Anneli said,
17 september, 2009 @ 9:04 f m
Såg inte Kjells inlägg här ovan förrän nu – och han har absolut rätt!
För det är stor skillnad att skratta med än emot.
Mamma J said,
17 september, 2009 @ 9:38 e m
Petra Mede har en förmåga att så gott som alltid bli väldigt plump och fruktansvärt pinsam. Nu såg jag inte programmet i fråga – men jag är inte förvånad över att hon – återigen – inte visste vad som funkade och inte. Hon är verkligen inte rolig. Bara löjligt patetisk och nu gjorde hon sig skyldig till ännu ett lågvattenmärke!
nipe said,
17 september, 2009 @ 9:43 e m
Kjells inlägg var klockrent tycker jag. Jag har alltid haft svårt för att skratta när man använder den typen av skämt. Man får inte skratta åt någon, bara med någon. Att göra sig själv rolig på bekostnad av en tredje part, det är aldrig skoj. Roast hade sina roliga poänger ibland, när man skämtade om de personer som var med i leken.
Det är oerhört sorgligt att man ofta hör vuxna människor säga typ att nån ser mongo ut, eller att nån är ”utvecklingsstörd” etc. Vuxna människor SKA ha större ödmjukeht inför andra och livet än så.
Tack för att du tog upp ett viktigt ämne!
Imsa said,
17 september, 2009 @ 11:24 e m
André sjönk som en sten – har tyckt att han är riktigt rolig men nu fastnade skrattet i halsen. Men dom som inte förstår att alla är MÄNNISKOR går miste om något fantastiskt – den insikt som vi fått genom att bli förälder till ett barn som inte är som alla andra.
Abbes pappa said,
18 september, 2009 @ 1:13 f m
@Kjell Stjernholm WORD!!
Imsa said,
18 september, 2009 @ 4:45 e m
Skrev ett inlägg till André om hans ”skämt” och fick svar om du vill läsa: http://burberryfieldsforever.blogspot.com/2009/09/min-roast-av-pernilla-wahlgren.html#comments
Emily said,
19 september, 2009 @ 12:29 f m
Kjell! Så rätt!
Johanna said,
20 september, 2009 @ 11:26 f m
Många ord blir sagda ut att nån mening ligger bakom, mern varför måste man då uttrycka dom? Jag har en bror som inte riktigt är som alla andra, tänk vad underbar han är!!!! Han fick som man sa för länge sen en CP skada, idag diagnostiseras med andra ord….
Jag blir fortfarande vansinnig när de säjer du är CP skadad fastän jag vet att de inte vet vad de säjer…de går aldrig ur—Kram/Johanna
Sandra said,
21 september, 2009 @ 4:49 e m
Jag blev också ledsen, för min brorsdotters skull, lika mycket som för alla andra som förknippas med fula ord och fördommar. Jag blir precis lika ledsen i affären när små barn kollar in rullstolen och min brorsdotter och mammor eller pappor sliter i sina barn, hyschar och talar om hur dålig min brorsdotter är. Där föddes ännu en fördom mot de som är annorlunda. Varför inte istället ta tillfället i akt och förklara att alla är inte lika, men alla är lika värda?
Sen att det skojas i tv, det kommer alltid skojas, men det var ett fult och slarvigt sätt i Roast. Då blir det inte roligt alls.
nipe said,
21 september, 2009 @ 7:56 e m
En kommentar till: Japp, att skoja om nåt av slentrian, utan värme och framför allt utan eftertanke, det borde vara totalförbjudet. Kjell är en klok person! Det finns ingen värre mobbning (eller vad man ska kalla det) än när man gör sig rolig på andras bekostnad av ren slentrian, utan att tänka på varför man säger som man gör, utan att mena nåt egentligen och sen ursäkta sig med att vaddå, det är ju bara ett uttryck. Ja, kanske bara ett uttryck för mobbaren, men inte för mottagaren!
Märtagreta said,
22 september, 2009 @ 10:12 f m
Förstår er, kände precis detta när någon i Roastgänget häcklade Pernilla Wahlgren för att hon blivit misshandlad av sin exman. Hur kan man skratta åt det undrar jag som blivit misshandlad. Jag har svårt för att se Roast, där humorn visst finns men sen finns det alldeles för mycket ren elakhet och dumhet också. Säkert svårt, men troligen skulle det inte skada om våra komiker fick lite mera insikt för humor är väl inte vem som hånar mest?
Jenny melke said,
26 september, 2009 @ 6:54 e m
Hej,
Jag har också sett roast och blivit ledsen. Då var det Batra som sa att Matti (finnen) var mongoloid. Jag var ledsen i flera dagar. Insåg att dessa människor begränsar mina val. Sitter numera på helspänn när jag ser standup, måtte de inte säg något dumt. Skrev t o m ett mail till schyffert utan framgång. Jag är lärare och ingen av mina elever använder någonsin mongo, jag tror inte ens de vet vad det är, ska då vuxna människor riva upp något så förlegat o dumt. Jag har själv en fantastisk pojke, Arvid med ds, som är 10 månader. Jag önskar att vi bara kunde få vara, åtminstonde en hel vecka, utan några konstiga kommentarer.
Kram. Fina barn ni har förresten.
Jörgen said,
27 september, 2009 @ 11:45 e m
Är ju inte direkt först på plan men ämnet är oemotståndligt. Jag tillhör nog dom som (innan vi fick en egen liten masarina) möjligen hade kunnat skratta åt det där. Just för att det är så plumpt och lågt. En funktion som humorn ju har för många är att säga det som egentligen inte får sägas, att driva med alla PK-människor som uppfinner nya ord för att inte stöta sig med någon enda människa.
Och den där typen av skämt blir väl som en ventil där man släpper ut lite av den ångest som de flesta av oss går och bär på. Alla skämt om HIV på 80-talet till exempel. De var ju långt ifrån politiskt korrekta men samtidigt spred de sig som en löpeld. ”Vet ni varför Sighsten Herrgård jämt är så finklädd? Han ska snart gå bort”. Kommer ni ihåg?
Men med allt detta sagt: Den typen av skämt kan man inte dra inför hundratusentals TV-tittare. Den som har en sådan arena måste fatta bättre.