Archive for Vänner

Om betydelsen av en människa

Masarin med sin älskade Mammari för ganska exakt ett år sedan.

Masarin med sin älskade Mammari för ganska exakt ett år sedan.

Det finns en person som varit så oerhört viktig i Masarins liv. ”Mammari”, älskad inte bara av Masarin, utan av alla barn som fått förmånen att vara tillsammans med henne. Mammari blev resurs till Masarin hans andra år på förskolan och som hon har jobbat med detta barn. Spelat gitarr, tecknat, tragglat, tränat, fostrat och framför allt har hon älskat. Älskat vårt barn in i minsta kromosom. Hon har inte särskilt honom från de andra barnen, inte gömt undan. Tvärtom, sett till att han fått en självklar plats i laget.

En av de svåraste sakerna med ett barn som Masarin är att vissa saker är svåra att förklara. Som när Mammari fick en knöl i bröstet och en dag bara försvann från förskolan. Det var svårt, för oss också med vetskapen om den tuffa kampen som väntade. Det var svårt, för Masarin som inte riktigt förstod varför hon bara försvann.

Varje dag, varje gång vi svängde in med bilen utanför förskolan, tittade Masarin på oss och frågade: ”Mammari här?” ”Nej darling, hon är sjuk och har ont i bröstet. Men de andra är här.” Varje dag, samma fråga. Det gjorde ont i bröstet på oss också. Det var en tung tid för Masarin.

När Mammari försvann slutade Masarin spela gitarr. Kanske var gitarren så förknippad med henne och hans sorg över att hon inte längre fanns där gjorde att lusten att själv spela bara försvann.

När skolan började kom samma fråga. ”Mammari här?” Men skolan började utan Mammari och vi tror det var bra för Masarin att få byta miljö. Nya människor, nya bekantskaper. Kanske inte den stora kärleken, men den drabbas man ju inte så ofta av i livet. Kanske tur det för kärlek innehåller som bekant allt från rosenskimmer till djupaste smärta.

Jag har velat berätta om Anne-Marie. Velat tacka henne offentligt för den fantastiska människa hon är. Tacka för att hon öppnade sitt hjärta för oss och för Masarin. Jag har inte vågat, inte vetat hur allt skulle bli. Vi har varit så oroliga, vetat hur svår och smärtsam hennes behandling varit.

Men nu fick vi höra att hon är på väg tillbaka, tillbaka till alla barn på förskolan som längtat så efter henne. Anne-Marie, eller Mammari som även vi kallar dig. Vi älskar dig. Tack.

Och bredvid Masarins säng hänger som alltid bilden av er när ni pysslar tillsammans.

Annonser

Comments (1) »

Betala först!

Betala först

Att Masarin älskar glass är knappast en nyhet. Vi har ägnat mycket tid i mataffären åt att prata om att man måste betala innan man får äta av glassen. Och det tjatande känner väl många föräldrar igen sig i kan jag tänka.

Resultatet av detta är att Masarin har förstått att en del saker måste man helt enkelt betala för. En kväll före jul skulle M in till stan för att bowla med några vänner. För att vinna tid tog han med sig barnen i bilen så att jag kunde möta upp dem på väg från jobbet och ta med dem hem. Han plockade även upp goda vännen Magnus.

Magnus sätter sig i framsätet och vänder sig bak till barnen.

Tjena Viktor, hur är läget?

– Betala först!

Comments (6) »

7: 31 for 21 – Hur berättar man om Downs syndrom

Fina undrar hur man förklarar för ett barn vad DS är. Det är en bra fråga där ni läsare gärna får lägga till era erfarenheter. Det råd vi fick när Masarin var nyfödd var att för Bombadill  tala om att Masarin hade just Downs syndrom (hur det gick kan ni läsa om här). Det var ett bra råd tycker vi, att ha ett namn på det som gör Masarin annorlunda. Eftersom vi mest träffar mindre barn har vi även hållt oss till att göra som Fina gör med sina barn, att berätta att det betyder att det tar längre tid för Masarin att lära sig saker.

Vi har också valt att på föräldramöten (på både skola och dagis) berätta att Masarin har Downs syndrom och så har vi sagt några ord om teckenkommunikation. Både M och jag har också varit öppna på våra jobb. (Och som parantes kan jag bara säga att det där är en sådan dörröppnare in till andra människor.)

Råd till barn och vuxna i allmänhet blir alltså: Berätta att barnet ni har eller känner har Downs syndrom. Det betyder att det kommer ta längre tid för barnet att lära sig saker. Det tar också längre tid att lära sig tala så därför är det bra att använda tecken som stöd. Och att man ibland får ha lite tålamod med en Masarin… Update: Det är också bra att tala om att barnet alltid kommer att ha Downs syndrom.

Men kanske är det dags att ta nästa steg för lite större barn, och så även för Bombadill. Men vad ska man egentligen säga mer? Hur förklarar man om kromosomer? Vi tar gärna emot tips!

Det finns en följdfråga till Finas fråga, som jag har fått av en kompis på Facebook. Den handlar om hur man pratar djupare om olikheter, utseende och hur vi beter oss mot varandra. Jag återkommer till den frågan.

Comments (2) »

Over the Rainbow

Det är nästan svårt att förstå att det gått ett år sedan jag träffade Dan sista gången. Ofta längtar jag att höra hans karaktäristiska mjuka halländska i telefonen.

Vi hälsar på dig i morgon Dan. Alla från Grimskärsgänget kommer såklart. Berndt och Anna, Sara och barnen och några fler av dina vänner. Vi har köpt Khom Loy och sedan äter vi middag tillsammans.

Här en av världens vackraste sånger. Till er alla.



Comments (5) »

Konsten att hålla sig varm

Det är bra att vara i flock när man ska hålla sig varm. Många människor, mer värme. Med det i minnet började helgen perfekt för vi var många människor som hoppade oss varma på perrongen på Stockholms central i lördags morse när vi väntade på tåget till Göteborg (det fungerade även på vägen hem…).

Sedan var det bra att vara tillsammans med vänner en hel helg. För vänner bjuder på många skratt. Och de värmde själen hela helgen.

Ett tredje sätt att hålla sig varm på är att dansa på 40-årskalas. Då blir min verkligen varm. Glad också för den delen.

Taxi är inte heller ett dumt transportmedel när man vill hålla sig varm. Det testade vi flera gånger nere i Göteborg och det fungerade alldeles utmärkt.

En man att krama när man fryser är inte heller dumt faktiskt. I alla fall så länge han är varmare än en själv vill säga.

– – – – –

Ett mindre rekommenderat sätt är förstås att skaffa sig feber. Just det jobbade Bombadill med när vi var borta. Och värmde min säng i natt, det gjorde han verkligen.

Leave a comment »

En kärleksfull hälsning

Vår egen Masarin 5 dagar gammal

För snart tre år sedan gungade marken under våra fötter. Och jag trodde då att jag aldrig skulle kunna bli riktigt glad igen. Men lilla fina Masarin bevisade motsatsen för mig. Livet blev aldrig detsamma igen. Men det blev rikare, ärligare, mjukare och – paradoxalt nog – roligare.

Marken gungar under de flesta som får ett oväntat besked om det barn man längtat efter, det barn man skapat drömmar och bilder för framtiden om. En del hälsar på här, vi delar en erfarenhet, något att vila i när tankarna snurrar om natten.

Och så plötsligt händer det en person som jag känt i många år. En fin, stark, glad och klok människa som jag kalasat med många gånger. En person som sagt de klokaste ord om Masarin och som jag också delat sorgsna tankar med.

Både jag och M tänker så på er familj idag. Vårt allra största grattis till er efterlängtade lillebror. Vi vet hur bra det kommer bli för er lilla kille att växa upp med er som föräldrar och med storasystrar som ohämmat kommer älska sin lillebror. Just nu gungar det kanske lite borta hos er. Men jag lovar att det kommer att stilla sig snart.

Comments (11) »

Det är vackrast när det skymmer

Skymning

Vi tycker du vilar så fint här på Skogskyrkogården. Här finns en liten bänk också man kan sitta på en stund om man vill. Lyfter man blicken ser man upp på Almhöjden. En fin plats att vara på. Skymningen faller och snart är ljusen allt man ser. Vi klappar på stenen och saknar dig oerhört mycket.

Comments (3) »