Jag känner mig sjuk. Det värker och bänder i hela
min kropp. Störst smärta sitter i själen.
Mycket
med Masarin är jobbigt. Tar tid. Kräver uthållighet. Kärlek bär
oss. Kärleken från Masarin. Kärleken från vänner. Kärleken från
familj. Kärleken från hans älskade resurs. Kärlek från okända
människor som vi mött på vägen.
För Masarins
skull har vi flyttat till Eternitpalatset. Med hjälp av vår
varsamma arkitekt har under våren planeringen av renoveringen av
huset sakta tagit form. När vi i fredags kom hem från vår semester
låg där beskedet. Bygglovet var godkänt! Vi skrattade lyckligt och
försökte förstå att vi nu kunde sätta igång – på
riktigt!
Igår föll vi.
Igår
stormade våra närmaste grannar in och förklarade hur rädda deras
barn var för Masarin. Att våra barn inte var välkomna till dem. Att
vi borde skämmas som föräldrar som inte lyckades hålla rätt på
Masarin. Som tillät att han rymmer. Som tillät att han ett par
gånger stuckit in på deras tomt. Jag kan inte skriva mer om det som
sades. Det var en mardröm.
Jag försökte vädja
till deras medkänsla. Att Masarin bara är ett barn. Att han är
impulsstyrd. Att vi gör allt som står i vår makt att vakta honom
men att det skyddande staketet inte kan sättas upp än eftersom
maskiner snart ska in på vår tomt.
Att Masarin
inte är farlig. Att deras barn inte ska behöva vara oroliga. Att de
som vuxna kan förklara och göra sina barn
trygga.
Det fanns ingen kärlek, ingen förståelse,
ingen vilja att mötas.
Vi borde skämmas som låter
deras barn vara oroliga för att Masarin kommer in på deras tomt och
flyttar på deras saker. Ja kanske till och med förstör
saker.
Vi borde skämmas som inte sätter upp
regler för våra barn.
Vi borde skämmas som har
bott här i ett halvår utan att ha satt upp
staket.
Jag vet inte om vi borde skämmas. Men jag
har inte sovit på snart 30 timmar och jag har gråtit många timmar
nu.
Vår dröm dog igår.
Vi lever
inte i ett tolerant samhälle.
Vi vet inte vad vi ska göra när allt faller.
Masarinmamman 
Heléne Björklund said,
4 augusti, 2013 @ 11:29 f m
Herregud. Är detta verkligen sant? Vad är detta för
människor.
Mia said,
4 augusti, 2013 @ 12:14 e m
Jag önskar att jag hade något klokt att säga till tröst,
men jag blir bara så ledsen att någon kan vara rädd för Masarin.
Att det finns människor som är så inskränkta och okunniga idag är
otänkbart, men de finns. Som tur är medmänniskorna större till
antalet. Många varma kramar till er!
Christina said,
4 augusti, 2013 @ 1:01 e m
Älskade fina familj! Jag blir så ledsen när jag läser hur några okunniga och okänsliga föräldrar får förstöra er dröm. Vi är fler som älskar, förstår och är nyfikna än de som är rädda, intoleranta och fega. Låt inte grannarna husera i era tankar längre, de är de inte värda.
All kärlek till er! ❤
Jane Haglund said,
4 augusti, 2013 @ 1:01 e m
Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Tårar. Fy, vad jag känner med er. ❤
Vibeke said,
4 augusti, 2013 @ 2:05 e m
Älskade Amalia, När jag läser din text, blir jag helt
mållös. Svårt att komma på rätt ord att skriva, men kan heller inte
låta bli. Är detta möjligt?! Så fruktansvärt obildade, elaka,
empati lösa och inhumana individer ni fått oturen att få som
grannar. Jag vet att det är svårt, men ta inte åt Er, var starka i
Er fantastiska familj nu och var stolta över varandra! Var stolt
över varje kromosom, skinn, ben och själ som finns i Er alla fyra!
Stoor kram! Vibeke Madsen
elisabeth lindström said,
4 augusti, 2013 @ 2:38 e m
Fina underbara familj. Låt inte andra okunniga och tydligen
okunniga ( ja man kan vara lågutbildad även med en hög utbildning)
, för att inte säga personer med en otroligt dålig uppfostran låta
ta eran dröm ifrån er. ( hade jag varit deras moder hade jag
skämmits). Vräk dem från era tankar, och låt dem inte få vara där
mer utan betalning. Detta är inte okej, inte okej någonstans, inte
i eran stad, inte i erat län, inte i Sverige och inte i världen.
Någonstans mellan att jag föddes till dagtid ( 32 år) så började
Sverige vara egoistiskt. Man kör sitt eget race, man har slutat
hjälpa andra, det är enbart prestation som räknas, inte vad man kan
erbjuda i saker som inte går att ta i. Kan man inte var bäst, så
vill Sverige inte ha en längre. Med vänlig hälsning Elisabeth Mamma
till underbara C 6 år med ds och underbara K 8 år som även hon kör
sitt egna race. Vi låter ingen stampa på oss, låt ingen stampa på
er heller.
äntligen lyft det said,
4 augusti, 2013 @ 2:40 e m
Jag förstår inte… varför skulle ni behöva be om ursäkt?
För vad då? Ska ni be om ursäkt för att världen inte är skapad så
alla liknar din grannes världsbild om vad som får lov att finnas
och inte finnas? Om grannens barn är ”rädda” för det som är normalt
i vår värld, är det då ditt barn eller er som föräldrar det är fel
på? Är det inte mer sannolikt att den här ”grannens” barn inte har
utvecklats, utan grannen inskränker på barnens möjligheter till att
utvecklas? Varför ska ditt barn vara inlåst, bara för att grannens
barn är det? Vänd denna upplevelse till något positivt.. vad ska
grannen göra, anmäla ert barn för att den vill uppleva andra
världar? Fråga grannen om denna inte skulle kunna tänka sig flytta
till institution, för de tycks behöva ett stängsel som stänger
världen ute.
onelook said,
4 augusti, 2013 @ 4:06 e m
NEJ MEN FI FAAAEN RENT UT SAGT! Jag hade gladeligen bott
granne med dig och din familj Amalia. Vilken ära. Sluta falla
snälla. Det här är samma okunnighet som det nu skrivs om i media.
http://jillsoderlund.se/?p=153
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17215381.ab Det gör mig
rasande. Jag hade en bror som var förståndshandikappad. Snällare
människa får man ju leta efter. Han lever tyvärr inte längre.
Faktum är att vi andra borde vara rädda för folk som uttrycker sig
så här urbota dumt. Det här är inget annat än obefogad rädsla. Vill
de inte ta åt sig av information och förklaring så är de inte
intelligentare än så. Deras förlust. Puss och Kram
LiseLotte
Fredrica said,
4 augusti, 2013 @ 4:06 e m
Alla mina sympatier!! Vill bara svära när jag läser detta o
får bita mig hårt i tungan för att inte göra det! :( Ni får det
vara nog på dumheterna o den oresonliga rädslan människor har för
våra barn! Nu måste vi gemensamt föra ut våra barn i samhället o
visa hur underbara, snälla, kärleksfulla, annorlunda och berikande
de är! Många kramar till er!
cruella said,
4 augusti, 2013 @ 4:12 e m
Det gör så ont att läsa. Be ALDRIG dessa ovärdiga människor om förståelse igen – de hade en chans och försatt den. Deras barn är det kanske lättare att förhålla sig till, trots allt. Om de får vara ute;) Har ni andra bekanta/grannar av vettigare sort så bygg stärkande och positiva allianser med dem. Stor kram!
Sara said,
4 augusti, 2013 @ 4:21 e m
Fy fan rent ut sagt!!! Att människor år 2013 fortfarande är
så trångsynta. Det är inte deras barn som är rädda utan de själva.
Vet hut!, som någon en gång sa.
stbi00 said,
4 augusti, 2013 @ 4:37 e m
Fan vilka idioter. Ingen förståelse för fem öre… Har
varit granne med er tidigare och snällare och mer väluppfostrade
barn får man leta efter. //fd granne
Mathias Röjfors said,
4 augusti, 2013 @ 5:06 e m
Skrämmande.. Vi samlar alla våra kära DS barn och samlas på
er tomt. Sen säger vi att visa inte farliga. Men vi kommer vara där
varje dag tills dom där flyttar. M
Eva Schwitzgold said,
4 augusti, 2013 @ 5:20 e m
Kära kära vän, jag kan inte med ord utrycka hur jag känner
med er. Allt mitt stöd till er. Eva
Jerker said,
4 augusti, 2013 @ 5:25 e m
Fantastiska Amalia. Jag blir så ledsen. Sedan tänker jag;
hur fungerar sådana människor? Helst av allt skulle jag vilja
förstå mig på dem så att man sedan kan få dem att förstå. Varifrån
kommer deras rädsla? (För det måste det ju vara) Jag känner dig och
vet att du ändå skulle vara den bästa personen att förklara, lyssna
och svara. Därför blir man dubbelt ledsen, när inte ens du kan nå
fram till deras hjärtan. Sen blir man arg. Men bråk är ju inte
lösningen och inte blir världen bättre av att slåss med folk. Men
man får ju bli arg och visa det. Visavi dessa tragiska människor
lär det ju inte ändra på något. Man får väl vara glad att de säger
vad de tänker och inte går till handgripligheter. Kanske kanske
kanske finns det andra grannar som inte tänker så och till och med
kan få dessa att ändra sig? Man vill ju att de ska se er situation
och förstå att det skulle bli bättre om de kan hjälpa på något
sätt. Hoppas det någonstans ändå finns ett ljus. Varför är världen
ond… Kramar från Ingmarsö Säg bara till om man kan hjälpa till
med något.
Jeanette said,
4 augusti, 2013 @ 7:18 e m
Usch, vad arg jag blir! Vilka horribla människor!!
:(
Desirée Kjellberg said,
4 augusti, 2013 @ 9:26 e m
Ingen ska göra så mot mitt kusin barn! Stå på dig kära
kusin kram dessan i skövde
susanna said,
4 augusti, 2013 @ 9:37 e m
Jag vill rekommendera dig att läsa Jill Söderlunds
bloggsvar på LSS-boende i Glasberga, jillsoderlund.se. Allt mitt
stöd till dig och din familj!
Helena said,
4 augusti, 2013 @ 9:44 e m
Okunniga, inskränkta, empatilösa människor. Försök att inte
låta dom komma i er väg. Försök att stänga bort dom. Jag blir så
ledsen av att, än en gång, få höra om sådana människor. Ledsen av
att de själva dessutom är föräldrar, ledsen för att de inte kan
öppna sina ögon och titta åt alla håll istället för bara rakt fram
med skygglappar. Stå på er. Jag hejar på er och Mazarin!
Andrea Odelhall said,
4 augusti, 2013 @ 9:45 e m
Vad är detta?! VAD ÄR DETTA?! Blir fullkomligt galen och
såå jävla ledsen. Det finns inte, INTE ord för dessa människor. All
styrka och kärlek till Er, Andrea
Nillan said,
4 augusti, 2013 @ 9:54 e m
Jag bor i en mindre by på västkusten, har vuxit upp med en
bror som är utvecklingsstörd och vet att dessa ”speciella” barn
(och vuxna) är de mest kärleksfulla, fördomsfria människor som
finns. När mina barn nu växt upp i samma by har vi haft förmånen
att ha en tjej med Downs syndrom här. Det var en ganska stor
barnkull i byn som var relativt jämngamla och när barnen kom upp i
en ålder då de började förstå att hon var lite annorlunda än andra
så ordnade mamman en träff med alla barnen där hon berättade om
Maja och varför hon var speciell. Hon har aldrig blivit utstött och
fått vara med på samma aktiviteter som alla andra, hon har också
gått i ”vanlig” skola fram tills hon skulle börja
gymnasiet.
Bibbi said,
4 augusti, 2013 @ 9:58 e m
Men herregud Amalia, har inte ord. Vilka förståndsfattiga grannar, de har mycket att lära men verkar inte öppna för verkligheten. Vissa går ju genom hela livet så, vad lever de för liv egentligen?
Anna said,
4 augusti, 2013 @ 10:20 e m
Jag vet vem som borde skämmas och det är INTE ni! Jag hade
skämts om mina barn varit rädda för någon som är annorlunda för då
har jag misslyckats med mitt jobb som förälder, och det har hänt.
Vad gör man då? Jo man tar sitt ansvar, pratar med sina barn och
ser till att man hjälper dem att växa upp till toleranta och
omtänksamma medmänniskor. Era grannar är en SKAM som föräldrar och
medmänniskor. Så det så! Stora styrkekramar ❤
Anne Marie Tålig said,
4 augusti, 2013 @ 11:30 e m
Men! Kan ingen gå in till grannarna och hålla en
föreläsning för dem? Någon som känner er?
Linda said,
5 augusti, 2013 @ 2:16 f m
Det gör mig så ont att läsa detta. Du skall inte skämmas.
Var stark! Bjud in alla grannar till ett möte. Om ni inte orkar
prata själv, ta hjälp av någon som orkar och som är kunnig både
inom ert barns speciella behov och på okunniga grannar. Om den
okunnige grannen inte kommer, vilket är troligt så kommer ni dock
få mer förståelse och stöd från övriga grannar som då kan visa att
annorlunda är bra och inte farligt. Ta hand om er och våga och orka
vara starka! Kram Linda
Evis said,
5 augusti, 2013 @ 6:54 f m
Men gudar! Vart har världen tagit vägen? Folk som är rädda
för barn med Downs?!? När jag växte upp på 70-talet fanns det
förvisso förakt, det var ingen perfekt tid, men ingen var _rädd_
för människor med Downs. Den bild jag fick som barn var att det var
människor med stort hjärta och mycket kärleksfulla, om än med en
lägre begåvning. Ingen sa att de skulle vara farliga. Jag har ett
barn med aspergers syndrom och vi försöker få folk att förstå att
man inte är en potentiellt psykopatisk mördare för att man har
svårt att läsa och förstå det sociala spelet, så jag förstår lite
hur du känner, även om det som du upplever måste vara mycket,
mycket värre, för ingen har direkt riktat sina fördomar mot min
dotter så som du råkade ut för nu. Vidrigt.
Åse said,
5 augusti, 2013 @ 7:09 f m
Herre gud – det är ett barn… Om det varit min stora
svarta glada hund som rusat in på grannens tomt o skrämt deras
barn, hade jag förstått deras ilska o rädsla. Men att bli rädd för
ett barn för att dess personlighet skiljer sig från vad de är vana
vid… Och att hrannen dessutom inte har vett att lyssna på dig…
Det blir bättre när staketet kommer på plats. Grannarna vänjer sig
eller flyttar <3
Desirée said,
5 augusti, 2013 @ 7:32 f m
Fina Masarin, fortsätt vara du! Annars lär sig aldrig de
rädda att förstå. Kram
Anneli said,
5 augusti, 2013 @ 8:13 f m
Förstår hur ont detta gör, mina tårar faller också. För din, er skull och hur ni behandlas av dessa icke-människor. Men även för deras skull, att de inte tillåter sig den glädje och det berikade liv som accepterandet av det och dem som inte följer gängse normer innebär.
All styrka och många kramar till dig för att orka vidare, för det är definitivt inte ni som ska skämmas!!
Anna said,
5 augusti, 2013 @ 9:20 f m
Jag tänkte precis som Mathias som skrev här innan att vi borde ha ett stort kalas, eller läger, för alla våra barn med DS och deras familjer just på er tomtgräns… Eller köra Jehova-grejen och knacka på dag ut och dag in och föreläsa och dela ut broschyrer?
Nä, jag vet inte, men jag vet i alla fall att de där grannarna borde få sig en rejäl avhyvling.
Jag förstår att det känns tungt, jag kan bara hoppas att alla kommentarer här och att dettasprids på fejjan där många, alldeles vanliga människor förfasar sig över detta, kan stötta er i tanken att det är de som har fel.
Kram på dig och din familj.
Anna
Lisa said,
5 augusti, 2013 @ 10:07 f m
Skäms för dina grannars vägar… styrka till dig och din familj!
Helena said,
5 augusti, 2013 @ 12:47 e m
Jag vet precis hur du känner. Stå på dig. Du vet att det
finns människor som är på er sida. Som förstår er. Ni är starka.
Låt er inte slås ner av grannar som inte förstår.
Bloggblad said,
5 augusti, 2013 @ 2:44 e m
Rädsla kan ställa till med mycket ont. Jag hoppas att dina
rädda grannar får lära känna personen Masarin. Så fantastiskt fint
du skriver – med mycket kärlek och ömhet.
rigmor83 said,
5 augusti, 2013 @ 5:26 e m
Reblogged this on traningarmittliv.
kommunikationsdoktorn said,
5 augusti, 2013 @ 9:49 e m
Var bor era grannar, Masarins familj? Så att vi kan ses där utanför och huta åt dem? Stor kram!
Marie G said,
5 augusti, 2013 @ 11:21 e m
Vad ledsen jag blir av att läsa detta. Jag tänker tänker ofta på vilken fantastisk mamma du är – dina killar är ett fint bevis på det. Dina bilder och dina ord är fyllda av värme, styrka och kärlek vars motstycke är svårt att finna. Vilken lycka att Masarin kom just till er – han hade inte kunnat få det bättre någon annan stans i världen. Vilken lycka att han faktiskt inte hamnade på andra sidan staketet… Du är fantastisk och en inspiration för många, glöm aldrig det! Varmt välkommen till vår gata – när som helst! Kram
Elisabet Q said,
6 augusti, 2013 @ 8:27 f m
Men jag blir galen! Hur kan man som vuxen inte se att det tvärtom är en välsingelse att deras barn får träffa barn som inte är som alla andra? Visst kan det vara skrämmande med sånt som är nytt och ovanligt, men det är ju föräldrarnas sak att förklara för sina barn.
En gång gick jag och väntade på besked om jag skulle få en Masarin. Vi planerade för en framtid som kanske skulle bli annorlunda, men oj så givande. För jag ser alla världens Masarinar som en gåva till oss normalstörda. Finare, härligare personer stöter man sällan på.
Förstår om det känns förfärligt just nu med tanke på att detta är personer som ni ska bo grannar med. Jag är inte av typen som skickar ”styrkekramar”, men ni finns i mina tankar och just nu är jag så heligt förbannad att jag kommer att aktivista mig på något sätt.
Maria said,
6 augusti, 2013 @ 8:47 f m
Helt mållös. Jag tycker synd om grannbarnen som uppenbarligen blivit inkapslade i en fantasivärld där alla individer är är stöpta i samma form. Tänk vad osäkra och otrygga de kommer att bli som vuxna när de märker att världen inte ser ut så.
Solman said,
6 augusti, 2013 @ 9:46 f m
Underbara Masarinmamman, jag sitter helt mållös och gråter efter att ha läst ditt inlägg. Vill inte tro att detta är sant! Som adoptivmamma är jag ganska van vid kommentarer/frågor/knasigheter från människor, vissa av dem sårande. Ganska många år ville jag försvara dessa människor som sade dumma saker, tänkte ”de menar säkert inget illa”, ”de kan nog inget om adoptioner” och så vidare. Nu har jag slutat med det. Vi ska inte behöva försvara folk som beter sig illa! Snälla Masarinmamman, fall inte! Vi är så många här ute som vill hålla dig uppe, hoppas du känner det.
Jessica Cassland said,
6 augusti, 2013 @ 10:10 f m
Får jag lov att föreslå att du fullständigt struntar i de icke bildade eller medkännande grannar som beter sig såhär illa? För det första är det antagligen inte barnen som är rädda, utan de vuxna individerna. Du ska inte försöka utbilda dessa vuxna. De är inte människor du bryr dig om. De är inte människor som Masarin överhuvudtaget någonsin behöver ens försöka anstränga sig för och de är inte heller representativa för invånarna i Sverige.
Jag förstår att ditt mammahjärta gör ont men jag som inte har känslomässiga band till din son kan objektivt säga: bry dig om de som är värda er uppmärksamhet och förklara för din son att rädda människor inte har tillräckligt stort mod för att utmana sig själva och låta hjärtat expandera till sin fulla rymd. Berätta att hjärtat egentligen har rum för alla människor på jorden men att vissa glömmer smörja gångjärnen och då rostar rummen igen och de som låter detta hända får ett fattigare liv. Smörj era egna gångjärn genom att låta dörren öppnas ofta så kommer ni att få ut så mycket mer av livet än era grannar någonsin kan förstå.
Normal people freaks me out… – Severus Tenenbaum said,
6 augusti, 2013 @ 10:17 f m
[…] https://masarinmamman.wordpress.com/2013/08/04/nar-allt-faller/ “Igår stormade våra närmaste grannar in och förklarade hur rädda deras barn var för Masarin. Att våra barn inte var välkomna till dem. Att vi borde skämmas som föräldrar…” […]
Ingrid Ribelli said,
6 augusti, 2013 @ 10:52 f m
http://ingridribelli.wordpress.com/2012/10/26/olol-palme/
Ge inte upp, ni är enastående föräldrar.
Abbes pappa said,
6 augusti, 2013 @ 1:26 e m
Kämpa! Jag vet inte om hundra varma kramar hjälper, men jag skickar dem ändå.
Vet du. Obildade, ignoranta idioter finns överallt. Vi måste bara strunta i de värsta. Jag suckar och tänker hur jobbigt deras liv som måste vara. Tänk allt underbart de missar pga sin trångsynthet. Du har ett otroligt mycket rikare och färggladare liv än de har. Låt dem ruttna i sin gråa, trista värld.
Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) said,
6 augusti, 2013 @ 1:34 e m
Jag blir rosenrasande när jag läser det här, folk är fan inte kloka. Kram. Jag hoppas att dina grannar vaknar upp snart och inser hur fel de har.
Sanna Flink said,
6 augusti, 2013 @ 1:48 e m
Amalia, jag blir helt kall när jag läser detta! Det handlar inte bara om okunskap och rädsla, utan om total brist på empati och kärlek! De kanske snarare är de här människorna som är oansvariga föräldrar? Som inte har förmåga att förklara för sina barn och lära dem hur man visar tolerans och öppenhet mot andra människor? Jag vill gärna komma med glada tillrop, men förstår att det är svårt att ta till sig. Kan bara instämma med ovan kommentarer. Strunta i dem, de flesta människor är ju inte så här!
Sanna Flink (som läser din blogg ibland)
Anette Jansson said,
6 augusti, 2013 @ 1:53 e m
Milda tider vad folk är okunniga i dagen upplysta värld!
Printa ut alla fina svar Du fått och lägg i deras brevlåda! Kanske kan få dem att ta sig en funderare på hur de beter sig!
Glasberga - en villaidyll byggd på rädsla för det okändaDeepedition said,
6 augusti, 2013 @ 1:53 e m
[…] De har inte mött några personer som de diskuterar. Typ den vanliga rädslan för det okända. Men när man läser det här blir man kall. Att föräldrar kan välja att ge sig på barn på det här sättet – barn som inte är som […]
Lisbeth said,
6 augusti, 2013 @ 2:46 e m
Blir ledsen varje gång man möter sådant här. Det är inte lätt att bortse från sina grannar, de är ju några man möter varje dag..
Det är synd om deras barn som växer upp med så inskränkta, empatilösa och outbildade föräldrar. Tänk vad rädda och osäkra de kommer att bli. Och så mycket de och deras föräldrar missar i livet.
Hoppas att de kommer tills sans och inser sin dumhet.
Under tiden säger jag som övriga, försök att strunta i dem.
Therese said,
6 augusti, 2013 @ 6:06 e m
Skrämmande! Vilka obehagliga grannar du har. Deras barn är alltså på riktigt rädda för barn med kromosomrubbning och det skulle vara DITT fel??? De tycker alltså på allvar att du ska låsa in ditt barn bara för att deras barn är rädda för barn som ser annorlunda ut? Dina grannar har väldigt skumma värderingar. Är de från en annan planet?
frånensomejkännerermedkännerstarktmeder said,
6 augusti, 2013 @ 7:30 e m
Hemskt. Det är bara hemskt. Låt aldrig människor som dessa få ta över. Jag är med er, vi är många med er.
Elenor said,
6 augusti, 2013 @ 7:38 e m
Finner inga ord för vad jag skall uttrycka! Kramar till er alla i familjen ♥
Har vi blivit ett folk fulla av rädslor och ovilja inför andra? | signerat || kjellberg said,
6 augusti, 2013 @ 8:36 e m
[…] Som ett ännu starkare och personligare exempel över denna okunskap skriver Masarinmamman, som har två söner varav en sexåring med downs syndrom, om hur deras tillvaro helt kastas omkull av sina grannar i inlägget När allt faller: […]
Anna Carlson said,
6 augusti, 2013 @ 9:20 e m
Amalia, jag blev nog för chockad för att kommentera på en gång. Har haft obehagskänslan sedan jag läste det ni upplevt. Vet inte hur jag ska uttrycka mig mer än att mina varmaste sympatier ligger hos er. Hoppas att ni har hämtat er och att övertygelsen finns att detta måste vara ett ovanligt uttryck från några som saknar medkänsla och förståelse. Vet verkligen inte hur jag ska uttrycka mig mer än att jag är oerhört ledsen att ni fick uppleva detta märkliga och obarmhärtiga beteende. Stor kram till hela er familj. Med vänlig hälsning, anna carlson
louiseinskottorp said,
6 augusti, 2013 @ 9:49 e m
Tack för dina ord. Tack för att du delar med dig. Nu blev jag påmind om hur viktigt det är, att jag påverkar mina barn och hur de väljer att se på världen. På det som är annorlunda men lika mycket värt. Från en mamma till en annan, kram.
Olika är bra | one look said,
6 augusti, 2013 @ 10:28 e m
[…] det här inlägget som har upprört många på Facebook, Twitter och bloggen m m, får vi ta del av den trångsynthet […]
asaminoz2 said,
6 augusti, 2013 @ 11:08 e m
Kära, fina Amalia. Jag blir så ledsen när jag läser din berättelse. Sorgligt att människor ska styras av rädsla och okunnighet. Sorgligt att inte inte fatta vilken rikedom det är att som barn och som människa få umgås med människor som inte är som du. Sorgligt att beröva sina egna barn den chansen och lärdomen. Jag hoppas och tror att andra grannar är mer insiktsfulla och begriper vilka fina nya grannar de begåvats med. Allt stöd och stor kram!
Channal said,
7 augusti, 2013 @ 12:30 f m
Det där har jag själv erfarenhet av! Både som förälder o lärare.
Nej, där är inte individen som ska behöva ändra på sig! Där är fel på organisationen! På många av oss vuxna! Oftast är det föräldrar som hackar på andra barn! Inte barnen/eleverna själva! Riktigt kusligt!
Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla såg lika dana ut eller var lika dana!
StyrkeKramar!!
Anna, en fröken som står upp mot orättvisor!!
Åsa said,
7 augusti, 2013 @ 2:37 e m
Helt galet! De borde skämmas! Det är så lätt att tänka att man inte ska stöta sig med sina grannar, men ibland måste man strunta i det. Svälj tårarna (även om de är förståeliga) och gå in och skäll ut dem!
Kram och mycket styrka till dig och din Masarin!
När allt faller – är det såhär vi vill bygga vårt samhälle, framtiden för våra barn? » Felicitas – lyckans, skrattets & nöjenas gudinna said,
7 augusti, 2013 @ 8:09 e m
[…] När allt faller. Läs. […]
Maria F said,
7 augusti, 2013 @ 8:57 e m
Mala. Kära masarinmamma. Jag har tänkt mycket på det som hänt er och ställt mig frågan: vilka krafter är det som styr? Vad är det som gör att att någon tar ställning emot och inte för? Det handlar ju om ett barn! Och en familj! Som lever just nu! 2013! Trodde inte jag skulle få höra talas om en händelse som denna. Ur detta elände kommer så småningom något positivt……………eller nåt positivt har redan kommit! Masarin har ju kommit in i ert liv. Kram! från yogakompis
Sanna said,
8 augusti, 2013 @ 5:24 e m
Gud, mitt hjärta blöder för er! Fruktansvärt att behöva lyssna på och att behöva leva bredvid sådana människor. Men, res er, borsta av er och håll huvudet högt! Låt ingenting av detta stanna hos er. Ni har er fantastiska familj med er underbara pojke. Låt det stanna. Skickar all kärlek jag kan i cyberrymden! Och en inbjudan o bo bredvid oss, ni är alltid välkomna och jag skulle klippa ett kryphål i staketet om ni satte upp ett; )
Stor kram
Sanna
AC said,
8 augusti, 2013 @ 6:29 e m
Men vad i hela världen!?!! Läser via länk från finfotograferande Felicitas och förstår att det är bekanta från dagis men förstår INGENTING av det jag läser när jag läser om en liten unges utflykter i världen. Hur kan det vara ett problem för grannarna?! Ledsen, arg och förbannad. Inget staket i världen räddar grannarna från det som faller utanför normen (den vita, välbetalda, heterotvåsamheten i villaförorten?!!).
Låt inte de enstaka knäppgökarna i världen rasera er dröm. Hejja er!!!!
Stor kram mamma AC (med nollfyrason R och nollfemdotter L från gamla dagiset och bästa skolan)
Ann i Sthlm said,
9 augusti, 2013 @ 5:41 e m
Vill bara visa EMPATI! Fortsätt, försök att GLÖMMA, SKIT I DE ELAKA GRANNARNA! Allt handlar om okunskap & rädsla. Har ni tur vänder det en dag & grannarna kommer och ber om ursäkt. Man tror verkligen inte att det är sant det man läser. Jag har LÄST ALLT man kan om barn & har arbetat med sjuka barn på sjukhus & i hemmiljö, i hela mitt liv. ALLA BARN ÄR ÄLSKVÄRDA! Det är INTE ok på något vis att uttala sig Som de gjort! Jag blir djupt ledsen som medmänniska! Fortsätt bara som ni gör och var stolta över ert barn som ni varit innan. ALLA ÄR VI OLIKA ( en vacker dag kanske de hemska grannarna drabbas av något som kan förändra deras liv) kram på er!❤
Ulrika Westerstrand said,
9 augusti, 2013 @ 7:48 e m
Hej Amalia! Hittade din upprörande och sorgliga text genom min systers (Jenny W) facebook-sida. Försök att hitta styrka i tanken att de allra flesta är så mycket klokare och mer sympatiska än de grannar ni haft oturen att få.
Caroline K said,
10 augusti, 2013 @ 8:02 e m
Hej Amalia! Fick en stor sten i magen när jag läste vad du skrivit…. Fy fan vilka jävla grannar. För det är ju en rädsla som man som mamma till en ds tjej har. Att acceptansen skall svika och okunskapen ta över… Vilka skit åsikter dom kommer och tömmer ur sig. Jag blir så förbannad. Någon hade skrivit längre upp bland kommentarerna att vi borde samla ihop oss och inta er tomt.Jag tycker vi borde totalt fylla er tomt med kärlek och extra kromosomer så det svämmar över till er granne. Vi känner så med er och vi förstår er och delar detta med er ….. Vi kommer mer än gärna och invaderar er tomt och ger er kraft.
Jag hoppas så att ni orkar komma nästa helg till Kappelskär. Då ska vi krama om er och ge er styrka! stora kramar Almas mamma Caroline med familj
Philip said,
12 augusti, 2013 @ 5:45 e m
Min dag blev förstörd när jag hörde vad som hänt er…. Jag såg fram imot att få träffa M efter semester,få höra att ni haft det bra och vad för bus ni hittat på… Och ja då får jag höra denna händelsen,min dag gick från blå till svart,och tron på mänskligheten försvann … Igen! Hur f-n är man funtad som människa och föräldrar när man beter sig på detta viset? Att beskylla ett barn för att vara farligt,att skylla på dåligt föräldraskap,att bara vräka ur sig massa skit utan att förstå innebörden av deras handling. Jag mår illa! Jag hör och ser hur mkt tid A och M lägger ner ,hur man ständigt försöker förebygga,hur man gör det med glädje och omtanke även om det är jobbigt ibland…. Och så kommer ett par människor som inte har en aning om vad livet KAN erbjuda,och spyr skit? För att en kille på 6 bast just bara varit barn,sprungit på en annan tomt,kanske försökt leka med andra barn,kanske varit på upptäcktsfärd… Ska barn inte få vara barn? Oavsett syndrom eller inte? Om man nu inte är beredd att ha besökare på sin tomt,då borde man bo någon annanstans,där dom får vara ifred och leva sitt inrutade liv ,i deras perfekta värld.
Stå på er AMTV ,jag håller på er,och är stolt över att ni är som ni är!
Heja V hela dagen lång!!!!
/P
Jessica Roos Rahmquist said,
12 augusti, 2013 @ 7:59 e m
Känner så med er… Känner dessutom igen mig, tyvärr..
Jag kommer aldrig, aldrig att förstå hur människor likt era grannar resonerar, tänker och ÄR.
I vårt område finns ingen som sagt som era grannar, i vårt område är det svårt på ett annat vis. Här har barnen som lilla H för några år sedan gick på dagis med, som hon varit på massor av kalas hos och som hon ännu betecknar som sina kompisar, slutat hälsa på henne… De stannar till, ”glor” (jo, faktiskt så glor de) och skrattar sedan lite åt henne, men hälsar eller frågar om hon vill vara med, de gör de inte längre. Jag går sönder bit för bit inombords och vi tänker nog att vi ska flytta härifrån. Ifrån ett område som för storasyskonen varit fantastiskt att växa upp i, men som för lilla H gör henne så illa…
En dag i april skrev jag om hur det känns: http://litenh.blogg.se/2013/april/som-alltid-nar-varen-kommer.html
Många kramar till dig och din fina familj. Till vår trädgård får ni gärna rymma, hela familjen.
Kramar
Jessica Roos Rahmquist said,
12 augusti, 2013 @ 8:28 e m
Hej igen…
Jag kan inte släppa dina ord…
Tog mig friheten att länka från min blogg till din. Jag kan inte sluta hoppas på att om ”folk” får upp ögonen för hur det verkligen ÄR idag så kanske, kanske det kan bli en förändring… Ibland tvivlar jag.
Kramar igen
http://litenh.blogg.se/2013/august/hur-lagar-man.html
Anki said,
12 augusti, 2013 @ 8:44 e m
Kram
Camilla Rönnings said,
15 augusti, 2013 @ 6:36 f m
Förstår inte…ett barn, det handlar om ett barn som kanske har lite mera problem än andra MEN det är fortfarande ett barn. Som förälder borde de väl kunna gå in i leken och hjälpa till om det uppstår problem. Att Masarin flyttar på saker så är det väl bara att prata med honom och sätta tillbaka saker där den stod. Att sätta upp staket ska ni ju göra när ni har fixat till huset, ni väntade ju på bygglov, kan inte vuxna människor fatta sådant? Undrar hos vem problemet ligger, den vuxna grannen tror jag, inte deras barn (som var rädda) de är nog inte så rädda ändå. Hoppas ni får det bra och att allt löser sig till det bästa för er. Kramar till er! :)
Martina said,
15 augusti, 2013 @ 7:02 f m
Blir inte ledsen när jag läser detta inlägg. Jag blir rosenrasande. Vilka förbannat fördomsfulla, intoleranta, småsinta människor.
DE ska skämmas! Över att de inte har mer vett och över att DE inte lyckats uppfostra SINA barn bättre!
Grrr!
Hoppas de åtminstone har vett att till slut inse att de hade fel om Masarin!
Marie-Louise said,
15 augusti, 2013 @ 10:37 f m
Fy vilka människor det finns :( Hur kan de ens uttrycka sig så där. Alla är vi lika mycket värda och det borde ALLA barn ”få” lära sig! Kram
Lena said,
18 augusti, 2013 @ 4:37 e m
Jag blir så arg. Är det någon man ska vara rädd för är det föräldrarna som inte klarar av att förklara och prata med sina barn om eran fina Massarin och då förklara varför han gör som han gör. Men när man hör detta förstår man varför det blir krig i värden när sådan personer är rädda för ett barn.
En skam för mänskligheten. | Familjebloggen på markbladet.se said,
19 augusti, 2013 @ 8:00 e m
[…] Läs det här och grips av hur somliga kan vara så fullständigt befriade från allt vad kärlek, v… […]
ELYSIUM said,
21 augusti, 2013 @ 7:01 f m
[…] protesterar grannar mot bygget av ett gruppboende för utvecklingsstörda ungdomar, i en annan stad knackar grannar på dörren av rädsla för ett barn som inte ”är som alla andra”. När det pratas om […]