Från kolonilott till eternitpalats

Vi har köpt oss ett litet eternitpalats.

Man ska väl aldrig säga aldrig. Men jag hade ju svurit på att aldrig flytta mer. Och jag blev dessutom helt paralyserad när M började prata om att vi borde flytta.

Men så var det det här med rymningarna och de låsta dörrarna. En trädgård stor som en kolonilott. Det gick ju inte. Inte i längden.

Så jag bad M att börja titta på hus i närheten. Så nära att barnen kunde gå kvar i förskola och skola. Inte dyrare än vi bor idag. Man kan säga att det begränsade urvalet en smula.

Men så plötsligt låg det där. Ett litet eternitpalats. Eftersatt. Snudd på oälskat av sina nuvarande ägare. En tomt i förfall. Och litet, så litet att det är snudd på klaustrofobiskt. Men ändå. En egen hängask. En fin liten braskamin. En tomt som rymmer lekar för en rymmare. En björk som minner om min egen barndom.

Det blir bra. Det blir mycket jobb. Det blir trångt. Men jag tror det är ett hus som kommer få mycket kärlek av sina nya ägare. Vi flyttar helgen innan jul. December måste väl ändå vara den ultimata packmånaden. Väl.

3 svar so far »

  1. 1

    Noe said,

    Jag infinner för flyttning. Det är bara tiden som jag behöver veta.

  2. 2

    Suzan said,

    Åh så fint!!!

    Har ni installerat er ordentligt än?

    • 3

      Masarinmamman said,

      Tack! Vi har funderat och funderat över hur vi bäst ska ta tillvara på vårt lilla eternitpalats. Planerna har börjat ta form, stay tuned!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s