Denna dagen ett liv

Glada och skridskosugna granägare...

Tredje advent började tidigt men stillsamt. Vi bakade pepparkakor hela familjen och det var snudd på idyll såväl inne som ute där solen gnistrade på den nyfallna snön. En blick på veckobrevet från skolan som påminde om skridskoåkning för klass 1B resulterade i att vi gav oss iväg till Vällingby Centrum.

Bombadill var överlycklig och ville att vi skulle åka hela gänget. Han valde frivilligt bort fotbollens inomhusträning och där någonstans bestämde vi oss för att uppgradera hela familjens skridskopark (vilket i mitt fall innebar nya skridskor för första gången på över 25 år). Det tog tid och det var svettigt. Men vi klarade det utan haverier och tog glatt emot erbjudandet om gratis julgran eftersom vi handlat för mer än 500 kronor.

Det här med julgran är annars snudd på heligt för oss. Vi köper gran sent och vi väljer noga. Men idag tog vi emot en redan nätad gran som vi tänkte låta stå ute tills den 23:e december. En tradition är trots allt en tradition.

Nu började solen gå ner och ute var tio grader kallt. Framme vid skridskobanan gled vi in med våra kassar och alla nya skridskor packades upp ur kartongerna. Vi började snöra med snabbt stelnande fingrar och precis när Bombadill fått på sig hjälmen så kissade Masarin. Bombadills besvikelse var sorgsamt djup. Makens svordomar var tysta men smärtsamt tydliga. Stämningen i bilen hem var hyfsat dålig.

M och jag fattade omedelbart beslutet att bryta traditionen. Vi plockade fram julgranskulor och jag sjöng julsånger med barnen. Om strålande jul och glansen över sjö och strand. Och sedan tittade vi på granen. Den lutar och har avkapade grenar. M tror den välter innan jul. Faktum är att inte ens en mor kan älska den granen.

Men adventsfrid, det blev det. För granar, de gör som tur är sånt med människor.

9 svar so far »

  1. 1

    Olof said,

    Ni vände det bra! Och granen låter ändå jättefin jämfört med några som släpats hem till oss genom åren:)

  2. 2

    Karina said,

    Vilken räddning av dagen, jag är imponerad!

  3. 3

    Linda S said,

    Julefrid kan rädda mycket!

  4. 4

    Hanna said,

    Ja, vilka proffs ni är som lyckades få till en sån fin avslutning på denna minnesvärda dag…!! :-)

  5. 5

    Mia Hård-Lindhoff said,

    Två matchande minnen: en dag i Hammarbybacken för 1 el 2 år sedan; familjen köper 3-timmars liftkort till de vuxna och ställer sig därefter i kö till skiduthyrningen som tar första timmen av de tre i anspråk. Väl klara och drygt 1000 kr fattigare kissar Louise på sig efter första åket. Minne nr två är en jul då Stefan skulle få hämta en kungsgran som jobb-relaterad gåva. Flott tänkte vi och Stefan hämtade den nätade kungsgranen, väl avnätad och utspretad visade det sig att den var helt cylinderformad, och bred som få i sin cylinderhet, jag fick ta fram sekatören och klippa den till konisk granform.

  6. 6

    Anna said,

    Jaha. Så det är en gran vi ska ha, inte familjeterapi? Alla gånger när man gnäller och skäller på blöjor, dammråttor, tidsbrist, vem som gör mest i hushållet och annan onödig skit – så skulle en julgran kunna ha räddat familjefriden?!

    kram,
    Anna (har aldrig haft gran i vuxen ålder)

  7. 7

    Granen förtjänar nästan en liten bild, trots sin bristande skönhet. Den räddade ju ändå adventsfriden!

  8. 8

    Paulina said,

    HAHA jag tycker det låter underbart! kram

  9. 9

    Katja said,

    Underbar beskrivning på livet! Varma snörika julhälsningar till er alla. Kram, Katja


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s