As time goes by

Masarin fick vara det unga lovande Tyskland...

...eftersom Bombadill med storebröders självklara rätt skulle vara Spanien

Tysta har mina tankar varit en längre tid. Tystare har jag varit i alla de sammanhang där jag annars lätt och ledigt rör mig. Gnisslat har mitt maskineri och mina batterier har jag långsamt fått ladda om. När allt går för fort, för länge, för ofta, för fel, för oväntat. Då blir tystnaden stor när man stannar.

Gnisslade gjorde även Masarin under senare delen av våren. Vi var aldrig i synk. Allt blev en kamp. Varje frukost, påklädning, duschning, badning, miljöombyte, avsked, you name it, blev en kamp. Saker yrde genom luften, Masarin lade sig platt ner, vägrade, knep ihop, rymde. Ja, som han rymde. Vi var gråtfärdiga. Flera månader höll det på och jag tänkte svarta tankar, trötta tankar, oroade tankar.

Vi smittade av oss på varandra. Höjde rösten i stället för att sänka den. Pekade med handen istället för att kompromissa. Missunnade istället för att ge. Alla i familjen betedde sig likadant. Olyckligt stapplade vi in vårt semesterfirande och sommarlov.

Tack solen. Tack värmen. Tack tystnaden på Ljusterö. Dagarna flöt ihop. Masarin slutade rymma. Vi stannade upp. Flämtade i värmen. Njöt av värmen. Njöt av vänner på ön. Långsamt, långsamt tinade vår lilla frusna, stela, ledsna, trötta och oroliga familj upp.

Så åkte vi till Dalarna. Detta vackra böljande landskap där vi numera har vänner att besöka. Ett första stopp för att hälsa på lilla O och hans familj som varit på sitt första teckenläger. De bodde gudomligt vid älven och det var en sann glädje att få dela deras erfarenheter och ljuga gamla minnen, alltmedan barnen studsade och studsade på hoppmattan nere vid strandkanten.

Och teckenlägret – vårt tredje! Kanske inte perfekt i alla avseenden men det hände plötsligt något med Masarin. Nya ord bubblade ur honom och han tecknade tre- och fyraordsmeningar med oss. Och vi insåg att vi nu måste satsa. Hans språkutveckling kommer inte komma gratis och det är faktiskt vårt ansvar att hjälpa honom på vägen. Att vi sätter oss ned och tar oss tid. Och tecknar. Hans glädje i att bli förstådd. Långsamt går det. Men det är knappast en nackdel när man tänker efter.

Sedan hälsade vi på Sara som nu tagit beslutet att flytta tillbaka till Dalarna igen med barnen. Nästan hela Grimskärsgänget bullrade in och Saras nya hus rymde oss allihop! Så kan det vara i Dalarna. Och det blev en perfekt avslutning när M gjorde en sagolik Paella på Dans gamla gasolring i norra Europas största gryta.

Några sommarpratare har jag hunnit med att lyssna på i sommar också. Och nästan varje gång finns något att gråta en skvätt över. Livet, det händer oss alla på så många fantastiska sätt.

I morgon börjar jag jobba igen. Och till skillnad för hur det kändes för ett år sedan har jag inte längre panik i bröstet inför detta faktum. Jag har bytt jobb och jag har bytt bransch. Kommunikation kommer jag fortfarande arbeta med, det är ju det jag kan och brinner för. Och vi fikar tillsammans klockan nio varje dag. Bara en sån sak. Jag smygstartade redan i juni men i morgon, då börjar det på riktigt.

Och jag tror faktiskt inte att jag är riktigt klar med bloggen än. Hoppas du vill följa med en bit till.

17 svar so far »

  1. 1

    Isan said,

    Glad (läs: GLAD) att jag får vandra med en bit till. Tack!

    / Isan

  2. 2

    Abbes pappa said,

    Kloka fina Masarinmamma. Jag blir så glad av att läsa det du skriver, ledsen för jag känner igen mig i så mycket och vet precis vad du talar om, men glad över att himlen verkar blåare nu.

    Jag hänger kvar, så länge du orkar.

  3. 3

    Anneli said,

    Att läsa dina ord är som att lyssna på ljuv musik, även om tonerna går i moll. Hoppas det dröjer länge tills du är färdig med bloggen. Att få ta del av andra föräldrars med- och motgångar ger mig styrka att gå vidare. Lycka till på nya jobbet!

  4. 4

    dekorum said,

    Vad fint att det dök upp några ord här! Och det låter som att ni har haft en bra sommar hittills (den är ju inte riktigt slut än).

  5. 5

    Ulla said,

    Jag har saknat er, och blir glad att du skriver. Oj, vad jag känner igen mig. Hos oss gnisslar det rejält emellanåt också. Att ha en L full av rusande och hoppande hormoner är ingen lek. Men som tur är så finns det bra dagar också. Kram

  6. 6

    Kicki said,

    Nu har jag fått förmånen att läsa dina vackra ord och funderingar i några år och ser fram emot att även fortsättningsvis, både skrattande o gråtande, få följa med i det som kallas livet! Tack för att du delar med dig!

  7. 7

    Sara said,

    Åh, fina du, härligt att läsa dina ord igen. Jag har slutat och du tar upp tråden igen. Man känner när man är färdig, precis som med terapi.

    Norra Europas största gryta blir allt mindre en rolig grej och mer en nödvändighet för att kunna föda hela truppen, så många som vi har blivit. Ni betyder mycket för oss och jag är glad över att ni får plats.

    Stor kram

  8. 8

    Bibbi said,

    Glad att ni fått tid till återhämtning, vardagstressen är inte sann ibland. Vi har en liknande sommar som er där alla mår bra av att bli sedda och att vi har tid tillsammans- harmoni och balans. Grattis till nya jobbet, hälsa M! Kram

  9. 9

    Anna said,

    Härligt att se att ni haft bra dagar, och att det går framåt. Jobbigt när livet har pucklar och backar, känner igen det så väl.
    Kram!

  10. 10

    Ja, ibland behöver man verkligen stanna upp för att kunna fortsätta leva… Och det låter som att sommaren hjälpt till med det. Hoppas att det håller i sig en bra bit in på hösten och att nya ord fortsätter bubbla både ur Masarin och dig – även om de kommer sakta…

    Kram

  11. 11

    Anna said,

    På bilden påminner Masarin mycket om en ung Bastian Schweinsteiger. Heja! Får dock se om han väljer fotbollen framför gitarren… För där verkar han ju ha skills också!

  12. 12

    ann-marie said,

    underbart att få läsa dina funderingar o tankar igen, har saknat dem. Tack för att du orkar o vill. Ha det bäst, sköt om dig!

  13. 13

    Soffa said,

    Jag följer med dig vart som helst!

    Semester är ändå det bästa…visst är det skönt att få bekräftat att man är bra för sina barn. De mår bra av att vara med oss! Skönt!

  14. 14

    Ellen said,

    Härligt att läsa att motgångarna vände lite och släppte in flödande solljus!

    Jag är gärna med dig i ditt skrivande igen.

    /Ellen

  15. 15

    Camilla said,

    Härligt att du är tillbaka! Ibland är det mörkt också hos oss och då är din blogg ett av ljusen, så skriv så länge du bara orkar!

  16. 16

    nipe said,

    Ja, tack för att vi får följa med er i fortsättningen, alltid lika underbart att läsa dina ord.Vad skönt att höra att sommaren skringrade mörkret.
    Dina ord om jobbet träffa mig rakt i hjärtat., så hårt så du anar inte… Tack för det! Nu ska jag sätta upp en målbild framför mig, tid för förändring.

  17. 17

    Tack alla fina för era uppmuntrande ord. Det betyder så mycket. Tack, tack!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s