Inskrivning

När jag var gravid första gången gick jag upp tusen kilo. Det där ammar du bort sen. Så sade alla. What a lie. Jag ammade som om jag hade betalt för det men med effekten att kilona liksom frös fast istället. Det blev Viktväktarna till sist. Som jag minns det var vi i en frikyrka någonstans i förorten. Bebisarna kröp omkring, mammorna viktväktade och gick sakta men säkert ned alla tusen kilo.

Livet är gott och jag gillar det. Mycket om jag ska vara ärlig och den senaste tiden (What a lie) året har bestått av lite för många maffiga semlor, goda viner och omtag ur kastrullerna. Gott sannerligen. Klädsamt, sannerligen inte.

Igår var det alltså dags igen. Denna gång inte i en frikyrka utan tre våningar upp i ett hus mitt i city. I porten bredvid huserar Mc Donalds. Bara en sån sak.

Inskrivningen/invägningen började klockan 18. Jag är där prick sex. Kön ringlar sig lång. Vi är många som siktar på Beach 2010 (utom damerna bakom mig som är Guldmedlemmar, de är smala som liljor).

Halv sju är det min tur. Jag är varm som en kamin i mina vinterkläder. Då annonserar damen i kassan att hon hoppas att jag har kontanter för deras kortmaskin är ur funktion (eller den fungerar men de har köpt fel kvittorullar så de kan inte ge några kvitton). Jag har kontanter. 

Sedan säger hon att det är så mycket folk så att hon inte hinner räkna ut mina ProPoints innan mötet börjar.

Men jag hinner inte gå på mötet, säger jag (som ska på styrelsemöte, redan lite sen dessutom).

 – Ojdå säger damen. Hon tittar stressat på den långa kön bakom mig. Ja då får jag mässa istället.

Och jag som fortfarande är kvar i frikyrkan i förorten säger då ”ursäkta, men vad är mässa”?

Då lutar sig damen fram och säger högt och tydligt:

– Jag kommer att skicka ett  m e d d e l a n d e  till  din  m o b i l t e l e f o n.

Alla trehundra i kön skrattar högt. Åt mig som uppenbarligen inte vet vad messa är.

Men vad fan, sist jag gick på Viktväktarna så var världen analog och vi skrev ner allt i små block med blyertspennor.

Men nu är det 2010 och då messar vi varandra istället.

Tur jag inte behövde fylla i ”yrke” på inskrivningsformuläret.

17 svar so far »

  1. 1

    Mamma L said,

    Underbart! Skrattar högt och hjärtligt!

    Masarinmamman: Ja, fatta situationskomiken :-)

  2. 2

    Sofia N said,

    Kära du, första gången jag var på VVmöte kom en konsulent fram ur kulisserna med silkesblus. Med Nalle-Puh-brodyr. Hon var typ 45 och hade Nalle Puh-kläder.

    Masarinmamman: Underbart!

  3. 3

    sofia said,

    Ha ha!! Komisk situation.
    Kram och lycka till

    Masarinmamman: Tack snälla du!

  4. 4

    towe said,

    Åh gud vad jag skrattar. Men inte sådär elakt. Önskar dig givetvis lycka till.

    Masarinmamman: Tack Towe. Jag skrattar också faktiskt :-)

  5. 5

    Lena said,

    du är väl bara hela tiden smal som en tråd…det minns jag! kram

    Masarinmamman: Lena, på den tiden var vi ju smala som trådar…

  6. 6

    Grodansmamma said,

    Kvällens skratt! Du kommer se fantatstiskt snygg ut i sommar, med eller utan några kilo. Lycka till! Kram

    Masarinmamman: Åh, i sommar! Skärgården! Det blir en bra målbild…

  7. 7

    Annika said,

    Haha! Du är för skön! Det kommer att gå jättebra : )

    Masarinmamman: Tack Annika, just nu känner jag mig grymt motiverad.

  8. 8

    Lena said,

    ha,ha…Skrattar gott (fast tyst) på mitt jobb.
    Jag som är en väldigt rund tjej går inte längre till viktväktarna för jag tycker det är så otroligt jobbigt och pinsamt att stå på kö och väga sig och jag gjorde mitt sista besök också mitt i City och aldrig mer. Jag förblir nog tjock ett tag till men gör mina tappra försök själv för att bli lite mindre.

    Lycka till. /Lena

    Masarinmamman: Jag behöver den där förnedringen tror jag för att hålla motivationen uppe. Så var det i alla fall förra gången. Och har du tänkt på att de som står där i kön kanske från början var dubbelt så runda som du. Men lätt, det är det sannerligen inte. Så många vanor som ska brytas. Håhå.

  9. 9

    Soffan said,

    Jeesus, vad roligt! Jag skrattade lika mycket som när jag läste inlägget när Martin droppade AD-droppar i ögonen!!!

    Masarinmamman: Well honey. Du känner oss. Det är ju ett under att vi lyckas ta oss till jobbet överhuvudtaget…

  10. 10

    Spettan said,

    Underbart!!! Själv körde jag Xtravagaza för att bli av med min 1000 kg som jag inte lyckades amma bort heller. Funkade super bra, tills jag skulle börja äta igen….

    Masarinmamman: Det är ett långt projekt det där med att först gå ned – och sedan hålla vikten…

  11. 11

    Marika said,

    fniss… eller nåt? jag går där jag med… tråkigt men det ger resultat!

    Masarinmamman: Hu ja, jag tycker redan nu på dag två att det är tråkigt… Men jag vet att rushen kommer när kilona rasar. Så det är bara att härda och tänka på den nya garderob som måste inhandlas framåt maj :-)

  12. 12

    Ann said,

    Haha, vilken rolig historia!
    Inte för att jag tycker att du behöver det, men innebär det här att jag och Yassal får sällskap på våra springrundor i vår? :-)

    Kram Ann

    Masarinmamman: Åh, det får vi diskutera nästa fredag! Jag måste ju ta mig i kragen där också…

  13. 13

    Imsa said,

    Alltså jag såg ju dig i december…så mycket skada kan väl inte julmaten gjort. Tyckte du såg så ung och fräsch ut!

    Masarinmamman: Åh, mer, mer! Men vi kan väl säga så här. Det var ju tur att jag inte stod i bikini på scenen :-)

  14. 14

    Anneli said,

    Tack för attt du bjöd på den – dagens goda skratt!

    Å vad duktig du är som går på VV – jag har ingen karaktär för så’nt så jag behåller mina extrakilon. Man kan ju bli sjuk eller nå’t och behöva dem, eller ;)

  15. 15

    cruella said,

    Fett kul!

    Inte för att jag nånsin träffat dig men jag har ju sett bilderna från ett lajiga party och där ser du ju så slank ut så. Men det där känner man själv, I know.

  16. 16

    nipe said,

    Haha, helt underbart!
    Sist jag gick på VV så tränade jag samtidigt inför Klassikern . Det ville sig liksom inte, inget hände. Frustrerad på att konsulenten bara tjatade om jag skulle fylla i min veckorapport och dricka mitt vatten, frågade jag om hon inte kunde ge mig nåt mer råd, nåt vettigt. Hon säger:
    -Du kanske inte ska träna så mycket? Jag tycker du tränar för mycket. (4ggr/v).
    Tack å hej. Här där jag bor finns ju bara ett ställe att gå till, så gillar man inte tanten som har mötet – får man stå sitt kast.
    Heja dig! Vad härligt att kunna sikta på en ny garderob till våren!

  17. 17

    Jenny said,

    Jag garvar ihjäl mig. Kan precis se dig framför mig. Gulle du är väl bara för underbar. Bra att du tar tag i det om det känns som det behövs. Men glöm inte att du är en snygging. Kram på dig vännen!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s