God, god tumme

Masarin har aldrig använt napp. Vi hade laddat med ett gäng små fina bebisnappar eftersom vi bara antog att han skulle anta en lika kärleksfull relation till dem som storebror hade haft till sina. Men de förblev oanvända. Det blev istället en god liten tumme som tillsammans med Bobo varit trygghet vid sovandet.

Det är ett säkert trötthetstecken när tummen åker in. Som igår efter ett par timmars lek i pulkabacken. Lite blanka ögon. Tack och adjö.

1 Response so far »

  1. 1

    MammaMu said,

    Åh dessa älskade tumsugare! Vår Ludvig sög intensivt och passionerat på sin tumme, ingen kunde ”gå i trans” som han när tummen hamnade i munnen och den andra handens fingrar kände på ögonbrynet. Ludvig kunde vakna med tummen i munnen ända fram till 8-9års ålder. Den smög sig in under natten, men till slut upphörde sugandet av sig självt.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s