Det var en samling rörda föräldrar idag på Tittut. Vårt allra sista Tittut!
Barnen som var små som marsipangrisar när vi började träffas. Barnen som numera spatserar omkring på stolta ben genom livet.
Alla unika. Alla lika sina syskon. Alla med sin historia. Några har opererat hjärtat. Andra utrustats med pipande luftrör. En hade en tuff start. En annan en tuff vår. Men alla är fighters. Här finns inte en unge som det är synd om. Här finns bara häftiga barn som har en given plats i laget som doktor Bosse Ericsson så trösterikt säger i Välkommen älskade barn.
Och Nina och Ylva som hela tiden sett oss och barnen utan skal eller lager. Fortsatt truga i oss sitt hembakade bröd och låtit oss landa i våra nya liv. Vi har säkert varit urtjatiga ibland. Men det var ok det också. True love. Och med löfte om att få komma tillbaka på en Tittin föste de milt ut oss genom dörren. Nu ska vi tydligen stå på egna ben. Undrar just hur det ska gå?
Masarinmamman 
Ulla said,
8 december, 2009 @ 8:29 f m
Vad skönt det måste ha varit att ha haft ett sånt ställe att träffa andra föräldrar på. Det är inte särskilt synd om oss föräldrar till DS-barn, men det är oerhört skönt att kunna få prata med andra som förstår precis hur det kan vara.
Soffan said,
8 december, 2009 @ 9:08 f m
Åh… jag hoppas verkligen Ylva och Nina läser dina fina ord. Kärlek!
Imsa said,
8 december, 2009 @ 9:34 f m
Och tänk att genom dig och Masarin har Tittut-glädjen har spridit sig ända bort till lilla Åland. Träffade rara Tittutgänget på Länscentret och det bara bubblade ur mig av ord om vårt lilla Tittut och min Victor. Jag försöker få dom över havet för ett studiebesök på vårsidan, kanske du & Masarin hänger på? Kram!
cruella said,
8 december, 2009 @ 10:37 f m
Med en sådan fin start och varsam påputtning ska det nog gå bra:-)
Mia hård-Lindhoff said,
8 december, 2009 @ 5:58 e m
…och jag (o Oskar) längtar till Tittut!
Lena said,
8 december, 2009 @ 10:33 e m
Man fixar att bli utsänd i den stora värden utan Tittut faktiskt.
Jag trodde inte det var möjligt när vi fick lov att lämna detta underbara ställe med det underbart goda brödet och övriga godsaker att mumsa i sig, sångstunder, trevliga små barn med sina trevliga föräldrar och inte minst de trevliga och underbara personerna som jobbade där (ni alla förstår att jag älskade detta ställe).
Hoppa in till mig och se foton som jag hittade på mina tjejer deras allra första besök på Tittut.
/Lena
ylva said,
9 december, 2009 @ 12:36 f m
med en familj som er kan jag garantera att det kommer gå alldeles ypperligt förträffligt :) kram Y
Jenny said,
9 december, 2009 @ 9:24 f m
Önskar vårt tittut och tittin vore lika bra. Önskar också att jag där fått träffa några som ni, masarin med familj. Som en liten mentor till Arvid och till mig.
Kram Jenny.
Fina said,
11 december, 2009 @ 10:29 f m
Åh, ni kommer klara er galant på egna ben! Du verkar dessutom vara utrustad med några extra ben att låna ut till dem som kanske vinglar lite, genom din dunderfina blogg! Puss
Mamma L said,
15 december, 2009 @ 10:13 e m
Tänk att han redan har blivit så stor, Masarin, att ni har lämnat Tittut! Det kan jag knappt greppa. Det känns som om det var bara en liten stund sedan som Snorpan åt sin sista smörgås där … men när jag tänker efter så vet jag ju att hon snart fyller sex.
Mims said,
23 december, 2009 @ 10:51 e m
Vad underbart fina ögon han har, Masarin.