Möten

Det står en bukett med vita blommor på bordet som tack för min medverkan vid releasen av Litet syskon. Det var en fin eftermiddag där jag träffade Mia (med löfte om att ses igen), käraste N och Y från Tittut och andra bekanta ansikten.  Jag läste min text om Bombadill och Masarin och någonstans mitt i sladdade barnen och M in och gjorde mig trygg i den fullsatta salen. Christina Renlund berättade om boken och lyfte fram alla syskon på ett fantastiskt sätt.

Jag delade taxi efteråt med Robert Hejdenberg som är vd för Ågrenska. Vi pratade om den hemliga dörr som öppnas när man minst anar det och som mest behöver det. Och sedan delade vi en öl på Royal Viking (men höll på att hamna i Finland eftersom taxichauffören trodde vi ville åka med Viking Line).

En eftermiddag full av möten med människor som jag annars aldrig hade fått möjligheten att träffa. Det finns sannerligen saker att vara tacksam för här i livet.

När jag lade Bombadill i kväll frågade jag om han hade hört att jag berättade om honom och Masarin. Och med betyget Du var så bra mamma! somnade jag som en stock med hans lilla hand i min.

8 svar so far »

  1. 1

    Paulina said,

    Underbart! Hade gärna velat vara med och höra dig läsa! Tur du har dina barn och man som gör livet värt att leva! Den lilla handens värme i sin är en fantastisk känsla! PUSS

  2. 2

    Christina Renlund said,

    Tack för din fantastiska text och din medverkan i Litet syskon. Tillsammans kan vi arbeta för att stärka barn
    Christina

  3. 3

    Låter som en riktigt lyckad dag! Och den där dörren, den känner vi igen…

    Kram

  4. 4

    Imsa said,

    Tack för igår! Det var en onekligen en väldigt speciell känsla att träffa dig (på riktigt och inte bara via tangentbordet) och som du märkte blev jag riktigt rörd. Din blogg var en av de första som jag läste som specialmamma och dina ord om upplevelsen att få ett annorlunda barn har funnits där längs vägen som ett stort stöd för mig.

    Min timing var väl tyvärr inte den bästa för du skulle just upp och läsa ur boken och då kommer jag och lipar. Det var också mysigt att träffa supersöta Masarin och hans bror Bombadill.

    Det var riktigt trevligt, en intensiv dag med många härliga möten! Vår storebror var både stolt och nervös över att Christina skulle läsa upp hans citat och på vägen hem med båten satt vi och läste i den fina boken och diskuterade lite om vad olika syskonen hade för känslor.

    Många kramar!

  5. 5

    Soffan said,

    Vad du är duktig! Heja Mala!

  6. 6

    Ammi said,

    Hej masarinmamma!
    Jag blir så glad av att läsa din blogg! När jag var nio år fick jag en liten bror med DS. Han var som en vetebulle, han. Aldrig aldrig aldrig, inte ens en enda millisekund, tyckte jag det var jobbigt eller skämmigt att han var min bror. Att han kom till oss fick mig att känna mig utvald och speciell. Jag var stolt över honom, alltid!
    Han dog för några år sedan, efter drygt trettio glada och förnöjsamma år på jorden. En äkta glädjespridare som gillade att fika.
    Oroa dig inte för Bombadill. Han fixar detta utmärkt, det är jag säker på efter att ha fått kika in lite i era liv.

    Masarinmamman: Tack för att du delar med dig om din bror. Det ger styrka för kommande dagar.

  7. 7

    Sara said,

    Åh, fina du! Nu gråter jag en skvätt. Klart att du var bra – och modig också, tycker jag. Kram

  8. 8

    Tove Skytt said,

    Mala!

    Jag fattar inte – här sitter jag och grinar! Omgående felsökning: jag har inte PMS, jag är inte deprimerad, jag är inte hungrig och verkligen inte full. Dessutom är dina ord inte sorgliga, de är bara glada och roliga och hoppfulla och DU. Vad i himlens dagar är det som gör att tårarna rinner och munnen ler? Analys igen: det måste vara något om att Bombadill och Masarin är två helt ljuvliga ungar som har en ljuvlig och relativt normal mamma. (Bara onormalt bra). Men dom lever i en annan, liksom verkligare verklighet. När du uppmärksammar sådant som dina barn gör och säger gör du även MIG uppmärksam på vad mina barn gör och säger. Och då undrar jag: varför såg jag inte det förut? Är jag blind? Döv? Och då kommer gråten. Himmel och plättar. Genom att du ser dina barn, ser jag kanske också mina! (om jag kan se något genom tårarna…) Tack för att du finns! Nu ska jag snyta mig och skaffa mig ett jobb.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s