Tröst i mörkret

12 november, 2009 · Arkiverad under Bombadillen

Jag tänker på Bombadill. Kanske inte hur det ska bli när han för första gången kommer slås av insikten av att ha en annorlunda bror. Eller när någon annan för första gången påpekar det för honom. De tillfällena hoppas jag att vi finns där och kan lotsa bland skären. Det som känns svårare är det som kanske kommer längre fram. Exakt vad det är har jag svårt att formulera. Men fick ett fint mail från en person jag respekterar mycket som kanske snuddar vid detta (hon har gett mig tillstånd att återge några av hennes tankar):

Det finns inte plats för alla och det kan vara en oerhört smärtsam insikt och ett tungt ansvar för ett syskon – som i jämförelse fått allt den andra inte fick. Möjligheter. Förutsättningar. Vänner. Jobb. Liv. Egen familj. På sätt och vis är jag kanske lite av en Bombadill.

Jag grät när jag läste det hon skrev. Men eftersom hon är full av klokskaper och tröst så fick jag också de här tröstande orden till svar:

Jag tror att det du/ni ger honom – en kärleksfull grund – räcker fint. Det kommer att ge honom den styrka han behöver för att bli en hel liten kille, som sen blir en hel liten man, oavsett hur många syskon han har.

Och kanske är det bara denna mörka november som gör det? Månaden som är svår att älska, månaden då mörkret faller och det är långt till ljuset. En månad som gjord för lite svårare tankar.