Tröst i mörkret

Jag tänker på Bombadill. Kanske inte hur det ska bli när han för första gången kommer slås av insikten av att ha en annorlunda bror. Eller när någon annan för första gången påpekar det för honom. De tillfällena hoppas jag att vi finns där och kan lotsa bland skären. Det som känns svårare är det som kanske kommer längre fram. Exakt vad det är har jag svårt att formulera. Men fick ett fint mail från en person jag respekterar mycket som kanske snuddar vid detta (hon har gett mig tillstånd att återge några av hennes tankar):

Det finns inte plats för alla och det kan vara en oerhört smärtsam insikt och ett tungt ansvar för ett syskon – som i jämförelse fått allt den andra inte fick. Möjligheter. Förutsättningar. Vänner. Jobb. Liv. Egen familj. På sätt och vis är jag kanske lite av en Bombadill.

Jag grät när jag läste det hon skrev. Men eftersom hon är full av klokskaper och tröst så fick jag också de här tröstande orden till svar:

Jag tror att det du/ni ger honom – en kärleksfull grund – räcker fint. Det kommer att ge honom den styrka han behöver för att bli en hel liten kille, som sen blir en hel liten man, oavsett hur många syskon han har.

Och kanske är det bara denna mörka november som gör det? Månaden som är svår att älska, månaden då mörkret faller och det är långt till ljuset. En månad som gjord för lite svårare tankar.

 

4 svar so far »

  1. 1

    Camilla said,

    Ja, jag tror jag förstår vad du menar.

    Tänker också mycket på hur det ska bli för både Milo och hans lillebror – med ansvar, sorg, kanske avund och skuldkänslor. Men då letar jag alltid fram minnet av bröderna Drinker (tror de hette Dan och Will) som någon tipsade om någonstans. Underbara killar! Googla dem om du inte stött på dem förut!

    Och du, det ljusnar snart igen, bara ett par månader kvar.

  2. 2

    Imsa said,

    Annars kanske du hittar nåt i Christina Renlunds nya bok som kommer snart ”Litet syskon”. När det gäller våra storasyskon har dom inte råkat ut för någon jobbig situation så vitt jag vet. Storebror brukar vara snabb och berätta för nya kompisar, t.ex. ”-Min lillebror kan inte prata, han använder tecken” eller ”-Min lillebror kan inte gå ännu, han har en rullstol” eller ”-Min lillebror kan inte äta vanlig mat så han får mat genom en slang på magen”. Det är smart tycker jag, då behöver dom som inte vet peka eller tissla om det med andra kompisar. Kram!

    Masarinmamman: Den boken ser jag fram emot att få läsa :-) Och vilka fina storasyskon er Victor har.

  3. 3

    Imsa said,

    Boken ”Litet syskon” av Christina Renlund kommer ut v. 48 och går att förhandsbeställa här.

  4. 4

    Imsa said,

    Alltså hallå yxskaft…du får ursäkta mitt boktips. Ni är ju med i boken. Jag ska försöka komma på bokreleasen, kanske vi ses där!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s