Rymmaren and the drama queen

Masarin har varit sjövild sedan ungefär en månad tillbaka. Eller två. Det går faktiskt inte att lämna honom ensam. Inomhus klättrar han bara upp på köksbänken – den tidigare fredade zonen där vi kunde placera allt som han inte ska komma åt (kaffekoppar, knivar, viktiga papper, mobiltelefoner…). Glömmer vi stänga dörrar fullkomligt rusar han in i tvättstugan (gräver i kattlådan, jättemysigt) eller på toaletten (där han antingen drar ut hela pappersrullen till resten av huset eller undersöker ni-kan-säkert-ana).

Han har även lärt sig öppna ytterdörren. Vi låser den. Bombadill låser upp den (mycket spring in och ut dessa dagar). Masarin känner på sig det direkt. Och drar.

Hur kan en tvärhand hög Masarin vara så snabb? Att vara ute i trädgården är samma sak som att springa efter norra europas värsta rymmare. På teckenlägret i höstas var det någon som berättade om att man kan ansöka om staketbidrag. Jag minns att jag log då. Nu ler jag inte. Jag är istället helt utmattad. M sa häromdagen att detta är den hitintills största prövningen med att ha fått en Masarin i familjen.

Bombadill rymmer inte. Han har istället förvandlats till husets egen drama queen. Minsta motstånd (t ex att man ber honom stänga av tv:n) resulterar i tårfyllda ögon, dramatiska slänganden i dörrar och anklagelser som att ni lyssnar aldrig på mig.

Jag vet inte vem av dem som gör mig mest utmattad just nu.

Jag får ganska ofta frågan om jag inte blir sugen på en trea.

– Eller hur?

14 svar so far »

  1. 1

    Ulla said,

    Jag kommer på mig själv att sitta och nicka igenkännande när jag läser om den sjövilde masarinen. Det är verkligen utmattande att ha en sån virvelvind i huset, allt går i 700 och mycket tid går åt till att rusa efter. Att samtidigt ha en dramaqueen i huset kan fresta på ytterligare förstår jag. Ett staket är verkligen att rekomendera, det lugnar nerverna en del. Prata med arbetsterapeuten på hab, vi fick vårt staket därifrån.

    Masarinmamman: Verkar vara ett karaktärsdrag hos många masariner – rymmarsjälar! Ojoj. Som sagt, kanske vore en idé för landet med staket så att man kan andas lugnare i sommar…

  2. 2

    Emily said,

    ojdå…

    Ingen risk att man kommer lägga på sig extra kilon längre fram då..

    Masarinmamman: Man får se det positiva i det hela ;-) Och du, han är ju fortfarande ljuvlig mellan varven…

  3. 4

    Grodansmamma said,

    Oj oj oj, kunde du inte kommit med detta för ca 9 månader sedan. Nu med en dryg vecka kvar tills trean kommer är det lite sent. Ni får komma till Sandholmen i sommar med det naturliga staketet – vatten! Flytväst på och sedan kan de löpa….Kramar

    Masarinmamman: Du kommer klara det galant :-) Jag beundrar alla som orkar! Sandholmen + flytväst + sommar låter som en finfin kombination!

  4. 5

    Erika said,

    Och jag kommer på mig med att le när jag läser detta.
    Han valde verkligen rätt tidpunkt, nu när man vill ha dörrar öppna och sitta still i solen. Du får trösta dig med en jämn solbränna ;-)

    Elvira har lämnat klätterperioden inomhus, den varade i någon månad. Hon visar även goda tendenser till att bli en rymmare. Ställer samma fråga, hur 17 kan det gå så fort?

    Masarinmamman: Låter hoppfullt att klättrandet avtar. Men vi är uppe i två månader nu, still counting…

  5. 6

    Anneli said,

    Känner igen det så väl!!! Staket var ett måste för allas överlevnad. När jag beklagade mig som värst, tröstade min pappa mig alltid med -” Det hade nog varit en sorg om han inte kunnat röra sig alls också”.

    Masarinmamman: Man behöver andra kloka människor omkring en som sätter perspektiv på tillvaron. Så är det. Men staket i vårt nybyggda radhusområde där alla fått samma häckplantor planterade är liksom inte görligt för närvarande. Men kanske på landet… *drömmer om staket*

    • 7

      Anneli said,

      Antar att någon gång ska det vara en fördel att alltid bo på landet som vi gör… Ser framför mig hur du springer – man lägger i alla fall inte på sig några extrakilon under de där åren =)!

  6. 8

    Sara said,

    Ha ha! Jag lider med dig och ler samtidigt. För visst är det så sant som Anneli säger att det hade varit en sorg om han inte kunde springa också. Kan man få något mittemellan, tack!

    Masarinmamman: Ja vi bor ju i mellanmjölkens land för bövelen! Men Masarin har liksom inte fattat det än…

  7. 9

    Hanna said,

    Jag kan inte förneka att jag känner igen mig alltför väl… vår räddning är att vår tomt sluttar ner mot åkern och inte mot vägen. Det blir alltså (oftast) inte så farligt när de små glina drar iväg.
    Men jag är mest arg på att de inte kan låta blommor och växter vara ifred. Mina fina penséer vid entrén ska bara ur jorden och kastas på marken. Ska det vara så här hela sommaren? tänker jag. Än så länge har de inte kommit på att jag sått i grönsakslandet … Har masarin ”gröna fingrar”?

    Masarinmamman: Märkligt nog har Masarin (hitintills ska jag kanske säga) låtit mina blommor vara ifred. Han har fullt fokus på att komma bort, vidare, försvinna ;-) Och jag inser din utmaning med tvillingarna! A var ju ganska bra på att rymma han också ute på Hagelstena, vad bra att N nun också hakar på. Not. Vi får djupandas oss igenom sommaren :-)

  8. 10

    Soffan said,

    Jag vill minnas att Bombadill också var en rymmare ;-). När vi hälsade på gick han ju över till grannen i strumpor och pyamas. Så det verkar ju gå över med tiden!

    Masarinmamman: Tack Soffa för att du påminner mig! Ja Bombadill var grym på att rymma han också, det har jag helt förträngt. Vi fick ju involvera halva IKEA en gång också när han försvann (och M misstänkte starkt paret utan barn som stod bakom oss i kön till restaurangen eftersom deras ”mamma” så mystiskt försvann i samma veva). Herregud vilken soppa.

  9. 12

    Anna & Alice said,

    Känner igen mig sååå väl! Alice inte bara rymmer, hon drar ut allt i hennes väg, öppnar dörrar,klättrar upp på bänkar, plockar och ÄTER mina orkideér (bra för matsmältningen?) och allt annat hon kan hitta på.

    Jag är helt matt efter våra ”lediga” onsdagar, jaga henne är värre än att jobba heltid! :-)

    Är dock, som många påpekat, väldigt glad över att hon kan göra så mycke saker. Det kunde varit tvärt om. Det gäller bara att komma på det då man sitter mitt i allt..!! Måste bara tänka på (som dagispersonalen sa) att hon behöver tydliga gränser, annars blir hon odräglig. Ska väl erkänna att man innerst inne varit lite glad över att hon är så aktiv, och inte stoppat henne tidigare. Får man igen nu.

    Kan även relatera till Dramaqueenen, vi har en sådan i huset oxå. Samt två grabbar på väg in i tonåren. Livet leker!

    Kram till er alla, och ha en trevlig Valborg!!

    Anna & Alice

  10. 13

    nipe said,

    hahaha, ja jag kan tänka mig att ni har det lite jobbigt nu. Men tänk så lätt det kommer kännas när den här perioden är över! Vi har inte fått några rymmarbarn, peppar,peppar, men vårt gudbarn var det. Synd bara att preimärrymningen skedde när jag var barnvakt. Inte helt käckt i pool-tider att inse att barnet man vaktar har försvunnit… Det tog tjugo hemska minuter innan vi hittade honom, på väg hem till sitt i strumplästen. Bara att ringa 112 och säga att barnvakten numera punktmarkerade det rapporterade försvunna barnet.
    Ett staket vore kanske en idé för er, så att ni kan slappna av lite.
    Ha det gott!

  11. 14

    Sofia said,

    Känner detsamma…en trea! PUST. Skulle braka ihop då.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s