En sång för Dan

När vi åkte in på Skogskyrkogården i tisdags tog vinden tag i snön som låg på taket till Helga korsets kapell. Den yrde och dansade i luften framför oss. Vi kände starkt Dans närvaro.

Ju äldre jag blir desto mer inser jag värdet av ritualer. Vi människor behöver dem för att förstå viktiga händelser här i livet. Dans begravning var smärtsam på så många sätt. Men också vacker och kärleksfull genom alla de minnen och avtryck han har gjort hos alla som var där. Dan älskade när Micke & Tode sjunger Bellman och aldrig har de spelat skörare och vackrare än på minnesstunden efteråt.

Och som Sara önskade spelade vi Bo Kaspers Vi kommer aldrig att dö när vi kom hem.

Skriv en bok som alla läser, ge pengar till ett institut.
Gör en sång som barnen sjunger, när terminen tagit slut.
Sy upp en kollektion med kläder, ge ditt namn åt ett gevär.
Va det extra i parfymen, den som vackra kvinnor bär.
Säg ett ord som blir bevingat, sätt en flagga på en topp.
Spring på under tre minuter, ett 1500 meters lopp.
Korsa apor med kaniner, få ett pris ur kungens hand.
Se till att skaffa några ungar, eller sätt en värld i brand.

Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö
Vi kommer alltid att leva, vi kommer aldrig att dö
Vi kommer aldrig att dö

(Bo Kaspers Orkester)

9 svar so far »

  1. 1

    Ulla said,

    Skickar en kram.

  2. 2

    Lisa said,

    Ja. Visst är det så. Vi behöver ritualer och vi behöver tröstande ord. Begravningar är smärtsamma men de ger oss också en möjlighet att känna tacksamhet över livet.

  3. 3

    Emily said,

    Hej Masarinmamman!

    Din blogg är underbar. Denna kommentaren har inget med ovanstående inlägg att göra direkt. Jag beklagar dock verkligen sorgen.
    Kände bara att jag med denna kommentar ville berätta att jag har följt din blogg ända sedan jag själv blev en masarinmamma. För endast tre månader sedan. Jag letade då efter någon i samma situation och hittade din blogg. Den gav mig många stunder av igenkännande. Allra helst dina tidiga inlägg om hur beskedet fick en ur balans. Men tillvaron blir tryggare och starkare för varje dag som går. Och vi har världens finaste killar. Hoppas du fortsätter skriva så mycket du kan och hinner. Det behövs.

    Mvh Emily

    Masarinmamman: Hej Emily. Vad fint att du har hittat hit! Grattis till er lilla masarin! Jag lovar att ni kommer att förundras varje dag över vilken gåva han är. Något så oväntat kan nämligen visa sig vara en hemlig skatt! Kram!

  4. 4

    Catrine said,

    Hej. Du skriver så fint. En söt pojke ni har. Jag har en pojke med ds född 22:a dec08.Min man, Fredrics Pappa , somnade in 1:a mars. I 3.5 år har vi tillsammans kämpat mot tumören i hans hjärna. Tycker det är fint att kunna säga att en begravning kan vara både sorglig och vacker. Även om jag inte trodde att det var möjligt så blev M:s avsked som Han önskat. Kram Catrine

    Masarinmamman: Jag blir väldigt berörd av ditt inlägg. Vilken kamp ni har haft tillsammans. Jag känner med dig och din familj. Känns fint att veta att Fredric hann träffa sin pappa. Stor kram.

  5. 5

    Anneli said,

    Jag finner inga ord, men vill ändå sända en värmande tanke…

  6. 6

    Sara said,

    Hej! Jag känner mig ensam i en ovanlig situation. Catrine, om du vill så skulle jag gärna få kontakt med dig. Efter cancerfighten och att sen stå ensam med små barn är en otroligt tuff och utsatt sitation. Det känns som jag är den enda änkan i världen med småbarn. Om du vill ha någon att ventilera och bolla ångestar med så kanske vår fina masarinmamma kan förmedla våra mailadresser? Om du vill…

    Masarinmamman: Jag har mailat till er båda! Kram!

  7. 7

    Catrine said,

    Tack masarinmamman för att du förmedlade våra adresser.
    kram

  8. 8

    Imsa said,

    Skickar en liten tröstekram, vad fint att via bloggen kunna hjälpa andra. Jag önskar att döden bara skulle vara till för gamla människor som levt klart. Inte för unga människor mitt i livet eller små barn.

  9. 9

    Abbes pappa said,

    Kära Masarinmamma. Jag som känner mig som något av ett själssyskon till dig genom bloggarna. Som att vi förstår varandra så bra. Tiden rusar fram och jag inser att jag inte tittat in hos dig på länge.

    Jag inser det när jag läser det här fina inlägget och förstår vad som hänt med din vän. Jag letar mig bakåt genom dina inlägg, liksom för att får det bekräftat, som om det inte är sant om jag inte ser det skrivet. Och det är då jag förstår att jag inte verit här på ett tag. Och då skäms jag lite.

    Jag är ledsen för att Dan inte finns mer. Inte för att jag kände honom, men för att jag känner för alla som drabbas av det obarmhärtiga. Och för att han var din vän. Krama om hans Sara från mig nästa gång ni ses. Kanske kan en kram från en okänd vara en riktig supermedicin? Vad vet jag.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s