Det stora lugnet har infunnit sig hos oss. Det har varit en jobbig start på året och fortfarande har vi några vindlande stigar att treva oss fram på. Men när jag pratade med Sara igår sade hon något så klokt om att hon redan sörjt så mycket under det senaste året. Och det har vi nog också gjort. Jag känner mig lugn idag. Sorgsen men lugn.
Barnen sov hos våra vänner i helgen och det var skönt att få vara ifred. Men sedan var det underbart när de kom hem sent i går eftermiddag. Så stora de verkade med ens!
Jag sov djupt och ostört hela natten och det var nog tur det. För jag hisnade nästan när jag kom till jobbet och såg hur min to-do-lista vuxit de sista veckorna. Men det ordnar sig det med.
Masarinmamman 
Nina said,
9 mars, 2009 @ 10:21 e m
Du säger väl till om det är något jag kan hjälpa till med här hemifrån, på din to-do-lista? Jag sitter ju mest här ute och väntar på Scrab-lägg, framför allt nu när barnen är sjuka. I alla fall kvällstid, när barnen sover, kan du ta min tid i anspråk.
Stor kram
ylva said,
9 mars, 2009 @ 10:21 e m
Amalia, vi sörjer med er och ni (och Sara) finns ofta, ofta i våra tankar. Att du kan känna lugn i sorgen är en välsignelse. Ni har så många fina minnen från roliga år tillsammans, skriv ned dem och ta fram dem med jämna mellanrum när du vill sakna och minnas. Vill du dela med dig då finns här alltid öron som vill lyssna. un beso/Y
Pålle said,
13 mars, 2009 @ 11:38 e m
Även vi sörjer så med er alla. Tänk hur livet kan vända så snabbt. Inte ens ett år har gått sedan vi fick beskedet. Jag tänker på er alla hela tiden! KRAM