Till den här dagen jag längtar

M och jag pratar ganska ofta om hur livet med Masarin är. Ofta med glädje över denna lilla fina människa, andra dagar med det ständigt återkommande ämnet jämförelser. Om hela livet som ibland verkar gå ut på jämförelser. Det är tröttsamt för själen. Och vissa dagar känns det tungt när vi märker att vi också hamnar där. Och det går inte alltid att ta på vad våra känsliga sinnen reagerar över.

I DN var häromdagen en intervju med en pappa till ett autistiskt barn. Han sade så många kloka och fina saker i artikeln som, givetvis, öppnade upp mina tårkanaler ännu en gång. Här kan du också läsa ett utdrag från boken Vad händer med Kalle som pappan Fredrik Hjelm skrivit.

I artikeln fanns även några citat från Prins Annorlunda av Sören Olsson. Det grät jag också när jag läste för det är till den här dagen jag längtar:

”Vi älskar Ludvig lika mycket idag som när han föddes, men idag ser vi honom tydligare som den person han är. Utan en önskan att han ska ha rätt antal kromosomer, att han ska se ut på ett annat sätt eller kunna mer än han klarar av. Han får vara den han är och det skapar inte längre någon frustration och rädsla. Han är vår Prins Annorlunda.”

10 svar so far »

  1. 1

    För mig som har ett barn med ”rätt” antal kromosomer är det svårt att helt sätta mig in i hur ni har det, men jag försöker verkligen, och jag har lärt mig mycket genom din blogg.

    Citatet från Prins Annorlunda var väldigt väldigt fint!

  2. 2

    Lisa said,

    Åh det är så energislukande med dessa jämförelser! Jag upplever samma sak. Föräldrar tävlar med sina barn, jämför och ställer dem mot varandra – oberoende på av kromosomantal. Marie Carlsson, krönikör (och kompis till mig) har skrivit en krönika om att hon vill ha en t-shirt med trycket ”Utom tävlan”. (Läs mer om och av henne på http://alladessatexter.blogspot.com/) Jag vill också ha en sån t-shirt!

  3. 3

    Matilda said,

    Ja, livet går ut på jämförelser hela tiden. Det räcker att lysssna på sina egna tonårsbarn,” Varför har vi inte det när alla andra har!” Rätt trött på allt sånt. Varför inte uppskatta det man har här och nu och försöka leva lite mer i nutiden och inte tänka för långt fram. Jag uppskattar i alla fall lilla Masarinen för han tillåter oss att leva i nuet och var här och nu. Hans aptit på livet har få. Kram från moster

  4. 4

    Britta Nilsson said,

    Hej Masarinmamman!

    Jag har också tagit del av dessa fina DN- artiklar och även delgett mina elever dem. Vi arbetar just nu med ett tema som heter ”Att få ett barn med funktionshinder.” Mina elever går sista terminen på gymnasiet och har valt en kurs som heter ”Människor i behov av stöd”. Jag har under många år undervisat i denna kurs och liknande kurser. Din blogg är jättefin, jag har tipsat mina elever och de läser också…………..

    Många hälsningar
    Britta

  5. 5

    Abbes pappa said,

    Kära Masarinmamma. Du vet ju redan att jag tänker precis likadant. Det är jobbigt och otroligt energidränerande, men förmodligen väldigt svårt att undvika.

    Oftast är det onödigt och dumt. Men faktiskt, då och då tror jag till och med att den kan vara av godo.

    Kram. Abbepappan.

  6. 6

    Sören said,

    Vet du – jag tror att den dagen finns alldeles intill er.
    Det är jag överygad om. Även om många delar fortfarande kan vara fortsatt smärtsamma.

    Må så gott och krama Masarin från mig!
    /S

  7. 7

    Grannfrun said,

    Masarinmamman – du är fantastisk!

  8. 8

    Jenny said,

    Finaste du, jag tror precis som Sören att dagen finns alldeles nära er. Vissa dagar är jag helt säker på att den verkligen finns hos er. Så känner i alla fall jag när vi pratar och träffas. Jämförelser är verkligen ofta av ondo. Men de kan också vara inspirerande. Efter ert senaste besök hos oss gjorde jag vissa jämförelser/lärdomar av era kloka insikter som jag varit rent inspirerande! Kram!!

  9. 9

    Cecilia said,

    Jag tror också att den dagen snart kommer. Har en liten kille med DS på drygt 4 år och jag önskar aldrig längre att den extra kromosomen inte fanns. Det betyder förstås inte att jag inte kan bli ledsen över saker som A inte kan eller förstår, och jag jämför dessvärre fortfarande mycket med andra DS-barn (nDS-barnen bryr jag mig däremot inte om, har två stycken och vet att utvecklingen ser helt annorlunda ut, inget att lägga energi på) och får dåligt samvete för att vi säkert inte tränar och tecknar så mycket som vi borde. Men åh, sån fantastisk personlighet han har, min lilla DS-kille, vilken humor, vilket humör – inte kan jag önska att han var ett dugg annorlunda!!!!!!

    Tack för en fantastiskt blogg för övrigt.

  10. 10

    Spettan said,

    Usch, blir alldeles njjoig på mig själv för allt jämförande. Var på babysång igår och insåg hur långt lilla Samuel verkligen halkat efter. Efteråt var jag så nojjig att jag fick för mig att en av de andra mammorna gick och pratade med ledaren om Samuel och hade åsikter och synpunkter ang. hans plats i gruppen. Som tur var hade jag helt fel, men jag var rätt knäckt när jag kom hem.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s