9: Get It Down – 31 for 21

Jag har blivit bättre på att inte snurra in i Masarinens framtid. Men ibland kan jag gripas av den där föräldrafasan att någon i framtiden ska utnyttja hans öppna och goda hjärta. Att någon ska lura honom, utnyttja honom eller reta honom. Värst känns det när jag tänker på:

  • Tuffa gänget. De sätter sig bredvid honom på bussen och tar hans mobiltelefon.
  • Elaka gänget. De väntar bredvid bankomaten och tar hans plånbok.
  • Mobbningsgänget. De står utanför skolgården och hånar honom för att han är en masarinkille.

Hur gör man för att skydda – men inte överbeskydda sitt barn?

11 svar so far »

  1. 1

    Abbes pappa said,

    Mmm. Det där fyller min själ med oro, av och till. Hur gör man?

    Jag vågar mig på en gissning. Ge dem ett självförtroende och en självbild värd namnet. Se till så att de står över de där tre gängen. Få dem att tänka: ”Låt de där idioterna hålla på, det är för att de inte begriper bättre. Jag bryr mig inte, för jag vet att jag är bra”.

    Lätt att säga kanske.

  2. 2

    Lena said,

    Ja detta är något jag också ofta tänker på.
    Jag tänker också mycket på vad hemska killar kan göra med tjejer.
    Detta är något som kan få mitt hjärta att brista.

    Oj det blev ett litet avbrott i mitt skrivande för Linnéa tappade just sin tand……måste ta tag i det nu men hon är otroligt glad fast blodet rinner.

  3. 3

    Helena said,

    Jag håller med Abbes pappa. Fylla dom med självförtroende och självkänsla så det svämmar över. När jag blir orolig brukar jag också plocka fram de solskenshistorier jag känner till. Om 9-åriga J med ds som alla vill leka med hela tiden så att de jämnåriga brorsorna istället blir sura. Hur alla i hans skola (vanlig skola) tycker han är en toppenkille. Jag tänker på 11-åriga I som också går i vanlig skola, leker med kompisar på eftermiddagarna och som uppskattas för att hon är unik. Så kommer det bli för masarinen, Lilla L och alla dom andra. Då mår jag genast bättre när jag tänker så.

    Kram Helena

  4. 4

    Anneli said,

    Alla de där tre gängen oroar jag mig för också – men då lika mycket för både sönerna.

    Jag har en större rädsla för de mer försåtliga, de som lurar sonen att göra sådant som han aldrig skulle kommit på själv – att stjäla, att säga elaka saker och vara stygg i allmänhet – listan kan göras lång! Det som gör att han hamnar i problem och klammeri han aldrig skulle försätta sig i på gen hand. Vissa incidenter har vi redan varit med om – och vi tränar och tränar – tänk själv! vad är dina egna åsikter? skulle du själv tycka att detta är OK? Så vi är inne på samma spår som Abbes pappa.

    Men finns bara godhet i ens eget sinne är det svårt att förstå att andra kan vara elaka nog att inte förstå att det är fel att bete sig på vissa sätt och dessutom uppmana mig till att göra andra illa…..

  5. 5

    Grodansmamma said,

    Den oron har jag för båda barnen. Ibland kanske till och med en större oro för storebror utan DS. Han kommer på ett sätt vara mer känslig än vad Elsa kommer vara. Känslig för vad alla tycker om honom och vad alla tycker om Elsa. Alla större barn och vuxna med DS jag träffat har haft underbart stora självförtroenden och jag lever på de mötena för att hantera min oro för Elsa. Men som alla skriver, ladda med självkänsla och självförtroende, en ”jag är bäst” sköld, är nog bland det viktigaste man kan ge sina barn som mamma och pappa.

  6. 6

    Mamma L said,

    Jag inbillar mig att Snorpan kommer att vara så välkänd i grannskapet där vi bor, att det alltid komer att finnas någon i närheten som kommer att rycka in för henne. Naivt, kanske, men ett sätt för mig att känna tillförsikt inför hennes framtid.

    Redan nu är tendensen sådan att många, många känner och känner igen oss pga Snorpan, medan vi, lite pinsamt, måste låtsas att vi har koll. Jag ser alla dessa människor som viktiga stödstenar i den perifera delen av vårt viktiga nätverk.

    Liksom någon här ovan, så är jag mer orolig för lillerbror Spiggens framtid. Han förväntas ju bli ”helt normal” och kommer inte alls att ha samma nätverk, åtminstone inte proffessionellt, omkring sig. Sen hoppas jag ju också att han kommer att bli en extra vidsynt människa genom sitt syskonskap till Snorpan och att han kommer att använda den erfarenheten på ett så bra sätt att den blir ett skydd för honom.

  7. 7

    Sara said,

    Linda in dem i bomull. Vaddera dem med krockkuddar och sätt på dem hjälm i alla lägen. Bär dem ständigt under armen så de inte går vilse i livet och snubblar på elaka gänget i en mörk gränd. Håll de mjuka barnen i band så att de inte ramlar ut på vägen och möter en hård bil. Krama dem mycket, på natten också. Ha dem alltid tätt intill.

    Så skulle jag vilja göra med mina barn just nu och minst femtio år framöver! Jag känner det ännu starkare när jag läser vad du har skrivit idag. Kan vi inte bara hålla dem borta från den kalla och tuffa verkligheten… men nej, vad skulle det bli för människor? De andra har så mycket mer realistiska idéer.

    Låt oss bara älska dem och stötta dem så mycket vi kan. Sen får vi blunda och hoppas att det ordnar sig.

    Kram
    Sara

  8. 8

    Dan said,

    Jag tror man som förälder måste försöka orka bygga ytlig kontakt med så många som möjligt runt ens barn. Se till att så många barn och deras föräldrar som möjligt runt ens eget barn har en positiv bild av er. Då är det större chans att barnet ses i ett sammanhang som ingen vågar peta på. Att man som förälder är synlig och del i ett större sammanhang. De barn som jag känner blivit retade i skolan har ofta haft föräldrar som varit väldigt osynliga eller i barns syn uppfattats agera konstigt. Var synliga och positiva krafter runt Masarinen så länge det går.

    Kram
    Dan

  9. 9

    Lena said,

    Hej nu fortsätter jag mitt svar.
    Det är så kloka svar här och det som Sara och Dan skriver är mycket bra och så klart Abbes pappa.

    Jag ska försöka ”visa” Linnéa för så många som möjligt, låta henne vara en av alla andra och att hon får visa vad hon kan och också vad hon inte kan.
    Linnéa ska få starta sin skolgång i en vanlig skola och förhoppningsvis sprida lite kunskap till de övriga elever och också föräldrar och lärare att Linnéa kan väldigt mycket plus att hon behöver stöd och hjälp av dem för att komma framåt i livet.

    /Lena

  10. 10

    Lisa said,

    Av det jag har sett av skolvärlden verkar det vara så att de flesta ungar inte ger sig på den som inte spelar i samma division, om ni förstår vad jag menar. Risken att barn utan exv DS blir mobbade tror jag är större. Jag är iofs lite stukad och cynisk -ibland är jag rädd för att man inte kan skydda sitt barn från mobbing i preventivt syfte. Vad jag däremot vet är att man kan och ska agera med all sin kraft om det händer. Och hur man väljer att agera kan betyda allt. Och visst, självklart blir det bättre om barnet har en god rustning i form av gott själförtroende och lyhörda föräldrar.

  11. 11

    Så mycket klokskaper i era inlägg att jag blir lycklig och rörd på samma gång. Tål att läsas och begrundas många många gånger. Tack!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s