I tid och rum

Vi var på Fasching igår, F och jag, för att titta på vår vän Andy som spelar trummor. Sällan är gångerna jag går och ser livemusik dessa dagar. Så sällan att jag stundtals ramlade 20 år tillbaka i tiden då jag hängde på Barowiak och Rackis i Uppsala. Svettiga basister, pinnsmala sångare, svartfärgade kläder och blekta blondiner.

Jag blev nästan lite sentimental när jag insåg vilket stillsamt litet medelklasshav jag simmar omkring i nuförtiden. För på Fasching gungade det ordentligt igår. Och alla i bandet var svettiga och lyckliga. Det var ungefär så långt från Idol som man bara kan tänka sig.

3 svar so far »

  1. 1

    Imsa said,

    Ååh…ett Prince-tributeband *ler drömskt* och önskar jag varit där.

    Prince är min absoluta favoritmusiker, jag blev fast redan före tonåren sisådär 1984 och kärleken har hållit i sig sen dess. Kan inte fatta att min idol fyller 50 år i år…

  2. 2

    Grodansmamma said,

    Avundsjuk! Tänker tillbaka på Prince på Globen augusti 1990 (tror jag). Kommer ochså att tänka på en natt någongång kring samma tid då vänninan S och jag ensamma dansade till Prince hela natten, hemma i vardagsrummet. Galet roligt och långt ifrån livet just nu kan man säga….

  3. 3

    Märtagreta said,

    Jag var på rockfest med mina stora barn i somras, det kändes också märkligt, inte mycket tid för sånt här heller. Livet med små barn förändrar mycket och det är värt en hel del när man får möjlighet att kliva ur mammarollen ibland.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s