Just nu kan jag nästan se hur Bombadill utvecklas i en sådan rasande fart. Förundras över vilken liten människa han utvecklas till. Ser att vissa saker han lär sig så lätt kommer Masarin få kämpa för. Kanske aldrig lära sig, eller kanske bara på ett annat sätt.
Men en av de fina saker som det oväntade med Masarin har lärt mig är att vara i ett nu. Och den erfarenheten gör att jag så mycket mer tillåter mig att njuta av Bombadillens nu. Vilken gåva att få vara i!
Och det snabba hos Bombadill gör att jag också njuter av Masarinens långa nu. Alla utvecklingssteg sker under en så mycket längre tidsrymd.
Ja lite som att Bombadill är fast forward och Masarin slow motion.
Masarinmamman 
storkenflyger said,
3 juli, 2008 @ 1:04 f m
Hej!
Hittade hit ikväll och har ägnat senaste timmen åt din blogg. Du skriver så fint om Masarin och Bombadill. Och du skriver väldigt bra om första tiden, alla tankar efter beskedet. Din blogg borde vara obligatorisk läsning för alla som får ett barn med ds. Masarin är så gruvligt söt, bara så du vet. Önskar er allt gott!
Masarinmamman: Oj, så har jag aldrig tänkt. Men läsningen menar jag. Dina glasögon ger mig ytterligare ett perspektiv. Tack för att du tittade in! Och dina goda tankar tar jag med mig in i sommarvärmen, det känns fint som smultron på ett strå.
tomtebolycka said,
5 juli, 2008 @ 10:23 e m
Än en gång läser jag och känner igen mig.
Du äger så många kloka tankar och så många vackra ord!
Hasse Carlsson said,
5 juli, 2008 @ 11:21 e m
Ja, det handlar inte om rätt eller fel utan;
”lite som att Bombadill är fast forward och Masarin slow motion”.
Underbart. =)
Abbes pappa said,
6 juli, 2008 @ 10:32 e m
!!!!!