En insikt

I fjällen läste jag Elisabeth Lundströms avhandling Ett barn är oss fött. Jag märkte att många av mina tankar och känslor – både de svåra och de varma kärleksfulla – också fanns hos de föräldrar som Elisabet Lundström intervjuade.

En mamma beskrev hur hon plötsligt blev så intresserad av andra ovanliga barn att hon tänkte ombilda sig för att få jobba med dem. Och jag kände igen mig i hennes nya perspektiv.

Det ovanliga som tidigare gjort mig osäker och skrämd har nu bytts mot en nyfikenhet och känsla av samhörighet – både med barnen och med deras föräldrar. Och när jag insåg vilken omvandling jag gjort i mitt förhållningssätt till detta ovanliga hisnade nästan tanken. Tänk att jag var tvungen att få Masarin för att få den insikten.

4 svar so far »

  1. 1

    Lovisa said,

    Jag blir väldigt intresserad av att läsa den avhandlingen! Är den någorlunda lätt att ta till sig? En del avhandlingar tenderar att bli så kliniska på något sätt. Här avhandlas ju ett ämne där det känns viktigt att få ”höra” föräldrarnas röster och svar, inte bara ta del av sammanställda tabeller och dyl..

    I övrigt vill jag säga att din blogg berör. Och är viktig.

    Tack.

    Masarinmamman: Akademiska avhandlingar brukar ju vara ganska knastriga men den här läser man lätt som en plätt. Det är ju så fantastiskt spännande att läsa om föräldrarnas upplevelser och Elisabeth Lundströms analys. Väl värt att ta en titt! Och tack för att du tycker om Masarinmamman!

  2. 2

    Imsa said,

    Håller som bäst på med samma bok, och känner igen mig i mycket av de andra föräldrarnas reaktioner. Jag blir också återigen oerhört tacksam till vårt sjukhus och hur vi blev bemötta och hur vi fick beskedet att vår son har ett syndrom. Särskilt när man läser hur klantigt vissa läkare uttalar sig, det är ju så viktiga ord för oss föräldrar. Ord som vi bär med oss för alltid…

    För min egen del tror jag att en stor del av traumat i början när min son föddes berodde på den okunskap och de fördomar jag hade om främst vuxna med syndrom. Att jag hade så svårt att koppla ihop min lilla mjuka bebis med dom annorlunda oberäkneliga typerna som jag kopplade ihop med ordet syndrom.

    Jag har i alla fall lärt mig att granska mina förutfattade meningar om mycket i livet och kommit fram till att jag inte vill fördöma någon människa tills jag gått i deras skor. Och det är jag väldigt tacksam för att jag fick möjligheten att göra iom min son, jag märker att jag ser på alla människor på ett helt annat sätt nu.

  3. 3

    Sara said,

    En ny kedjeblogg på gång – om du har tid mellan alla scrabblelägg, kedjebrev, jobb och allt annat som ska skötas :-)

  4. 4

    Abbes pappa said,

    Intressant det där. Min fru jobbar på affärsresebyrå och har egentligen alltid gjort det. Sedan Abbe kom har hon pratat om att omskola sig. Till logoped.

    Heja din blogg.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s