En annan backspegel

För ett par veckor sedan pratade jag med min mamma om de första två dagarna på BB. Då innan vi hade fått beskedet om att Masarin hade downs syndrom. Då när vi fortfarande bara var så omtumlade av den overkliga förlossningen. Då när jag hade en sådan oroande känsla för den här lilla bebisen. Då när jag inte kunde sätta fingret på vad det var.

Jag hade nästan förträngt det men jag minns att jag inte ville lämna rummet. Så länge jag inte lämnade rummet så kunde inte något vara annorlunda med Masarin. I det längsta skickade jag ut M till dagrummet för att hämta fika och mat. Men till sist fick jag ändå ge upp och tassa ut tillsammans med M. Masarin låg i sitt lilla genomskinliga plastbadkar och jag hoppades att ingen av de andra mammorna eller papporna skulle ställa några frågor till oss.

Och att titta i den backspegeln känns så mycket längre tillbaka i tiden och så mycket mer overkligt än någonsin någonting annat.

1 Response so far »

  1. 1

    Grodansmamma said,

    Kan bara instämma i det du skriver, precis så kändes det. Vi hade kompisar som fick en tjej en timma efter det att Groden kom till oss och jag ville inte ens visa henne för dem.

    Nu känns det helt absurt!

    Men då, troligtvis en alldeles naturlig reaktion.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s