Business as usual

M rattar numera hemmet. Han ser till att Masarin och Bombadill snyter näsorna och har lagom många tröjor på sig. Det känns ovant men bra.

Själv åker jag tunnelbana. Jag dricker kaffe med mina kollegor och förbereder kundmöten. Det känns ovant men bra.

Idag slog vi dock följe för att träffa Masarinens nya kontakter på det habiliteringscenter han nu hör till. Mycket rara och kompetenta människor. Efteråt blev det lunch på en italiensk deli och det var urhärligt att få njuta en lunch tillsammans.

När jag kom upp till jobbet tänkte jag på hur otroligt anpassningsbar människan är. För en vecka sedan gosade jag och Masarin på köksgolvet hemma. Nu satt jag istället i telefon med en kund. Som om ingenting hade hänt!

Och här har hela livet hänt! Men det sa jag såklart inte till kunden.

1 Response so far »

  1. 1

    Soffa said,

    Visst är det konstigt! Visst känns det som om man aldrig har gjort annat än det man gör just nu? Det måste väl tyda på att vi är kompetenta på så mycket när vi är så anpassningsbara?;-)


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s