I andra tankar

Du verkar så frånvarande, sa M när vi satt i bilen. Jag tänker på masarinmammorna, svarade jag.

Mina tankar finns hos två mammor som jag av en händelse fick vetskap om med bara ett par dagars mellanrum. Det är två mammor som alldeles nyligen fått veta att de har en masarinbebis i magen. Och nu tänker jag på dem hela tiden.

Kurator C ringde oss och undrade om en av familjerna kanske kunde få kontakta oss. M och jag känner det som en självklarhet. När vi hade lagt på var jag alldeles tårögd och rörd.

Kanske kan jag också känna lite vad masarinmammorna just nu går igenom. Hur kunde det bli så här? Hur ska det bli? Vad är det här för barn? Jag minns också hur förtvivlat ledsen jag var och hur förtvivlat gärna jag önskade att de skulle ringa från sjukhuset och säga att allt bara var ett misstag. Men nu önskar jag att jag kunde säga: Det blir bra! Ni kommer få världens finaste barn! Ni får en hemlighet som är det vackraste ni någonsin fått!

Men hur kan man säga det till någon som befinner sig precis där vi befann oss för snart ett år sedan? Jag som ville slå något hårt i huvudet på läkaren som sa att ”de här barnen får ofta ett bra liv”. Riktigt hårt ville jag slå faktiskt. Å andra sidan rabblade han bara en mening utan att förstå innehållet i den.

Kanske skulle jag och M och inte minst Masarin istället kunna visa hur det egentligen blir. Låta Masarin skratta sitt lilla ostkroksskratt och visa att det blir magiskt och det blir bra.

3 svar so far »

  1. 1

    Bondhustrun said,

    Masarinmamman! Jag har letat här lite efter en mailadress till dig men hittar ingen. Kan du maila mig, jag antar att du ser min mailadress när jag skickar en kommentar så här?

    Det vore jättebra och fint. Jag skulle behöva byta ett par ord.

    Kram å hej
    //Bonnahustrun

    Masarinmamman: Jag mailar dig!

  2. 2

    Tinni said,

    Vilken tur att det finns såna som du för de nya masarinföräldrarna! Du skriver och beskriver så fantastiskt. Kram från tinni

  3. 3

    Imsa said,

    Hej! Var inne på Vinces sida och såg att han börjat gå!!!Vilken sötnos!!! Tänkte då på dig som har en Viktor som är lite yngre, har han fyllt ett ännu förresten? Hur gammal var han kunde sitta sjävl? Kryper han eller rumpskuttar? Du kanske har skrivit om det men jag hittade det inte just nu.

    Vår Victor sitter inte alls ännu, vi övar för fullt men kroppen är alltför mjuk, så jag siktar på att han kanske sitter vid 1-år. Vi har fått låna en sitthörna och en specialmatstol från habiliteringen som underlättar, att han inte alltid behöver vara i babysittern eller på golvet på rygg. Noonanbarn lär sig sitta i genomsnitt vid 1 år och gå vid 2 år, det är väl samma som för DS?

    Kram Imsa, mamma till Victor snart 10 månader (NS)

    Masarinmamman: Masarin lärde sig sitta vid drygt sju månader (känner igen det där med den mjuka kroppen!). Jag tror att det finns ett ganska stort spann, men de flesta sitter innan året. Han lärde sig krypa när han var 11 månader och han kryper på alla fyra. Men precis som sittningen så tror jag spannet är väldigt stort och många väljer också att rumpa sig fram. Jag tror att de flesta går när de är runt två år. Vince blir 2 i maj tror jag så det kändes väldigt inspirerande att se att han nu lärt sig att gå! Kram till er båda!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s