Du klarar det!

Och visst var Bombadill en strålande Lucia med blossande kinder och ljus i hår. Masarin satt på dagisgolvet och bara gapade över alla lusselelle och tippetapp. M och jag var fnissglada ända in i själen. Den glada stämningen bestod över middag och julkalender. Frikostigt utlovade jag tre sagor vid sänggåendet och ur gömmorna (för jag har satt den lite hemligt) fiskade Bombadill då plötsligt fram Adjö, herr Muffin. Oh no!

Det gick bra fram till herr Muffin får första brevet. Då kände jag hur det började tjockna i halsen. När tredje brevet kommer så går det inte längre att höra vad jag läser och tårarna rinner i salta floder nerför kinderna.

Det är ju omöjligt för en fyraåring att förstå att herr Muffin gör att hela livet kommer farande över en (och det ska han ju i sanningens namn heller inte behöva göra). Men Bombadillen pussar mina våta kinder. Han ser nästan lite förtjust ut över att få trösta mig.

– Det är okej mamma. Du klarar det!

Nu undrar jag om det finns  n å g o n  som klarar att läsa hela utan att bryta ihop?

4 svar so far »

  1. 1

    Sverker said,

    En helt underbar berättelse. Jag blir gråtfärdig bara jag läser det du skrivit!

    Själv har jag inte läst boken, men klickade snabbt på din länk och konstaterade att den är slut på alla möjliga ställen. Jag vill ha boken. Nu!

  2. 2

    Bondhustrun said,

    Jag HAR läst den men nu var det förstås ett tag sen men jag måste lite skamset erkänna att jag inte grät alls. Nu känner jag mig lite okänslig. Men jag grät en tår igår när jag såg min egen gosse vara lucia… :)

  3. 3

    grodansmamma said,

    Vilhelm brukar ibland ta fram den och vill att vi ska sjunga Marsvinspsalmen. Mamma tar till sin egen melodi som bli olika varje gång (men Vilhelm verkar nöjd med det). Sist vi sjöng och läste den ville V prompt veta hur man kommer upp till himlen, i rymdraket eller i jetplan. Kanske ett blått, sånt som han åkt i?
    Och förresten svaret är nej, den går inte att läsa utan tårar…

  4. 4

    Thyra said,

    Det går nästan inte att läsa den. Både jag och min man gråter floder. Barnen vill inte höra den så ofta längre. Undrar varför?


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s