15 minutes för Masarinen och hans vänner

Till Masarin och alla masarinbarn. Ni finns och ni är älskade!

För er skull tackade vi ja till att visa att något som först verkade så svårt var något som också visade sig vara en hemlig skatt. Kanske skapar det också en tanke hos någon som liksom vi stått inför ett av de stora vägvalen i livet.

Vad gör man när man får möjligheten att prata med en journalist? Det blev ett par vakna nätter där jag låg och försökte finna de rätta orden. Jag kände stor tillit till Karin Warne på DN och tycker att hon lyckades fånga essensen i det jag ville säga.

– – – –

Artikeln publicerades i DN den 26 november 2007 (länken leder till webbplatsen Allt om barn där den också är publicerad).

9 svar so far »

  1. 1

    grodansmamma said,

    Tack för det hälsar Elsa!

  2. 2

    Ahhhhhhhhh vad fin han är Masarin!

  3. 3

    Soffa said,

    Dina vaknätter var inte förgäves. Jag tycker du uttrycker dig mycket klokt och träffsäkert och jag är övertygad om att du ni har hjälpt många du och Masarinen. Kram

  4. 4

    mammapappabarn said,

    Vilken bra artikel och vilken fin liten kille ni har! Kram från Malin

  5. 5

    Bondhustrun said,

    Jättefint! Tack för att ni delar med er.

  6. 6

    Matilda said,

    Jag vet inte jag ska säga men, debatten är het och hittade även lite om lilla Ylva i SVD idag
    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_636541.svd

    Jag älskar dig söta masarinunge Viktor puss från moster

  7. 7

    Det var en bra artikel. Tycker själv att det är skrämmande hur utvecklingen blev i Danmark efter att man införde obligatoriskt kub-test för något år sedan. Det föds nästan inga masarinbarn där nu.. otäckt att man väljer bort sitt barn pga en diagnos.

    Eftersom jag var i riskgruppen (36 år) fick jag frågan om fostervattensprov (kub-test gör de inte häruppe i de små norrländska städerna), men avstod eftersom jag ändå inte kunde tänka mig en abort. Jag födde ett barn som var friskt, och jag är väldigt lycklig över det, men jag hade såklart älskat min dotter lika mycket även om hon hade haft downs syndrom.

    Jag följer din blogg och tycker att du skriver underbart, men hinner oftast inte kommentera. Ja, du vet ju själv att en bäbis tar upp en viss del av ens tid :)

  8. 8

    Rookie Mom said,

    Hej A,
    nu har jag sträckläst om allt Masarin, han är exakt en vecka yngre än vår bobbo.

    Jag har alltid bara hört fantastiska saker om dig så att Masarin valde just er som föräldrar känns inte som något konstigt för mig =)

    Take care!
    /A. [som bara har erfarenhet av just BVC-tanter – små, lätt förvirrade & ganska svamliga – ingen bra kombination med en prao-mamma…]

  9. 9

    Linda said,

    Tack!…för att du delar med dig av din klokskap.
    Visst är det så att testets existens i sig skapar oro…det är jag så glad att du uttryckte i artikeln för det behövs det en större medvetenhet om, både hos blivande föräldrar och personal.
    Det är ju så modernt att analysera sina innersta känslor på olika sätt för att må bättre, så varför inte, precis som du just gjort, sätta ljuset på och avdramatisera masarinskräcken!?
    När vi fick Elsa, så var det de allmänna fördomarna om masarinbarn, som också vi bar på, som skrämde, inte vår lilla Elskling i sig. När vi insåg att det var hon som var ”det där skrämmande” så krympte skrämseln skamset ihop till en liten torr ärta och stolthet, spänning och förväntan steg i oss. Att hon skulle ha framkallat en sådan skräck blev nästan skrattretande…
    Heja dig!
    Kram från pippifågeln Linda, Elsas mamma


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s