Hemliga gråtlåten

Vi var på väg hem från en skön dag hos vännen F. Barnen i baksätet, ute redan mörkt och trafiken långsam på de stora lederna. Masarin fick plötsligt nog och började gråta. Först sitt vanliga stilla aj-aj-aj, sedan allt vildare AJ-AJ-AJ. Storebror sov som en stock. Jag försökte bryta gråten men inget hjälpte. Till sist tog jag till vår hemmaversion av Små cyklar. Den sjöng jag för Masarin som tröst otaliga gånger under våren. Det var min hemliga gråtlåt, varje gång tårades ögonen och allt som jag då tyckte var svårt trängde fram. Masarin har vuxit och tröstevisor har inte behövts på många många veckor.

Nu klämde jag i för allt jag kunde. Och det fungerade – i baksätet blev det tyst! Men det märkligaste var att jag inte alls blev ledsen längre när jag sjöng. Istället förvånad glädje över de välbekanta orden.

Små pojkar som far omkring
De hörs nästan ingenting
Lite rassel och lite pling

Men mammor de låter så öronen gråter
Och pappor de dundrar så öronen blundar

Men små pojkar som far omkring
De hörs nästan ingenting
Lite rassel och lite pling

2 svar so far »

  1. 1

    Sverker said,

    Det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades. Om jag nu hade konfirmerats. Vad du är duktig på att fånga de små pärlorna i vardagen. Och tack för att du låter oss ta del av dem!

  2. 2

    Lisa said,

    Hej Masarinmamman
    Härligt, vilsamt och lärorikt att besöka din blogg. Din version av ”Lite rassel och pling” bär jag med mig från och med nu.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s