I am a prao mother – yes I am

Vi har på senare tid blivit smågalna på att Masarin stoppar in tummen i munnen varje gång han har fått mat. Alltså tummen i munnen mellan varje tugga! Han har fått ett tics löd min självsäkra analys. Och så har vi stånkat lite över detta tics som gjort varje måltid ganska kladdig.

Egentligen är man som förälder bara så korkad att man inte borde få kalla sig annat än prao. Är inte en förändring oftast ett tecken på ett nytt utvecklingssteg? Nejdå. Tics.

Kusinen F konstaterade i helgen att Masarinen håller på att få sin första tand. Va?! Vi inspekterar och ser hur något litet vasst håller på att bryta igenom tandköttet. Måste ju känts superläskigt varje gång det kom varm mat där.

Masarin tittar segervisst på sin prao till mor. Tics – my ass.

2 svar so far »

  1. 2

    mammapappabarn said,

    Å, jag förstår precis hur du menar. Men man vet ju faktiskt ingenting förrän det hänt. Erfarenheten kommer ju sen när det är försent. Fast det verkar ju gå ändå. Tur att det inte var tics då utan ett smart drag av er lilla kille :) Kram


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s