Jag ser ljuset

När Masarin kom till oss snurrade jag genast in i hans framtid. Skulle han hamna på ett gruppboende, tänk om storebror blir retad i skolan, kommer han dö före mig, får han vänner, kan han ha vanliga skor? Högt och lågt blandades och det var först när kurator C vänligt påpekade att Masarin bara var en liten bebis som behövde någon som snusade honom på huvudet som jag kunde snurra ner i nuet igen. Tänk på hur oerhört kort bebistiden är sade C. Gruppboende – om det ens är aktuellt – kunde vi börja fundera över om en femton år sådär…

Och visst har jag snusat på min lilla masarinbebis! Och även om jag tänker på framtiden så är det inte lika skrämmande eller osorterat som då. I början.

Jag har också läst fantastiska berättelser på nätet. Att följa andra masarinbarn ger glädje. Ibland när det känns svårt är det så skönt att se ljuset.

– – – – –

Att läsa om Sujeet har inspirerat mig mycket.

Conny Wenk är fotograf och har bl a gjort den här boken om sin dotter och hennes vänner.

Och prinsar finns det också! Vincent är en av dem.

1 Response so far »

  1. 1

    Masarinmamman, var gömmer du dej? Väntar med spänning pa ditt nästa inlägg!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s