When you´re smiling

Alla bebisar har en outgrundlig och hemlig blick i sina ögon. Så plötsligt en dag så ler de emot en. Kontakt! Det är magiskt.

För mig var det nog också så att mycket av min sorg vände den dagen Masarin började le mot oss. Innan dess bar jag omkring på denna fjäderlätta lilla bebis och bara tittade på honom. Vem var han egentligen, det kändes som ett mysterium jag inte kunde lösa, jag kunde bara fortsätta att bära omkring detta barn som liksom ingenting vägde.

Men så en dag så kom det där första skeva lilla leendet. Och ännu häftigare den dagen när min lillasyster tokade sig med honom och han plötsligt skrattade högt. Bara så där. På ett litet masarinaktigt vis. Vännen F beskrev det så bra, hur han glömmer att hålla upp huvudet när skrattet kommer. Han blir som en liten krokig hög och det ser bara helt härligt galet ut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s