We´ll always have Paris

I Paris blir man kär. Hur kan man inte, bland dignande fruktstånd, blomsterhallar, bagerier, vackra människor och franska balkonger? Hur kan man inte, när man firar 20-årsjubileum med sina bästa vänner? Hur kan man inte, med en liten mjuk masarin som resesällskap?

Då, för 20 år sedan, kunde vi nog inte ens föreställa oss hur livet skulle vara nu. Eller hur vi skulle vara nu. Visst är mycket sig likt. Det går fortfarande att skratta åt gemensamma minnen. Jag har till och med svårt att se att dessa vackra flickor är 20 år äldre. Skymtar ett grått hårstrå här och en kråkspark där. Ser istället att de har samlat på sig sådan klokskap. Om Masarin sa de mycket klokt och kärleksfullt. Han svarade med att nöjt gu-gua långa haranger till svar på sitt – och alla bebisars – självklara och hemlighetsfulla vis.

M åkte tåget hem till London. Jag tog planet hem till Stockholm tillsammans med U, F och Masarin.

We´ll always have Paris.

4 svar so far »

  1. 1

    Kattis G said,

    Härligt att läsa din blog. Tåras ibland men ler för det mesta. Blir så glad att läsa att trots att ni har en speciell bebis ändå ser till att livet går vidare, lite som vanligt. Om det nu är vanligt att sticka till Paris över en helg?? Låter som att ni hade en bra helg i Paris. Och ni kommer säkert att fira både 30 och 40 årig vänskap, du och tjejerna. Med en Masarin som sällskap.

    Kram Kattis G

  2. 2

    Magda said,

    Masarin är en vittberest baby! Det roligt och spännande att få följa era vardagliga, och inte så vardagliga händelser. Det är också härligt att få läsa om lång vänskap, som säkert kommer att hålla. Jag blir varm i hjärtat av allt jag läser.
    /magda

  3. 3

    Cecilia said,

    Hej fina Masarinmamma! Jag fick din länk av Ylva och har läst med medkänsla och ömmande hjärta och tårar och skratt och med en känsla av liv sprättande i bröstet. Jag ville bara skicka en hälsning och säga att dina ord landar så rätt och bra och det är så underbart att läsa om hur fint ni har det med er alldeles egna speciella lilla masarinpojke och Bombadillen och alla frågor och funderingar, upptäckter, glädjeämnen, orosmoment och allt annat som följer. Jag sitter här och känner att det är så fantastiskt ändå, att livet kan bjuda på så många nyanser. Att få en masarin är en nyans – en nyans som kanske faktiskt, på ett väldigt positivt sätt, gör många andra skuggbilder i vardagen och tillvaron lite starkare? Det är en del av livet om man måste förhålla sig till på ett eller annat vis – men framförallt är det är LIV och vad är häftigare än liv? Om man dessutom får ett liv kantat av många härliga skratt och fika i det (nästan) oändliga så är det verkligen som du säger: man kunde ha det mycket mycket sämre. Tack för att du delar med dig. Och hurra för dig masarinen och din underbara omgivning!

  4. 4

    Bondhustrun said,

    Vilken ofantligt bra blogg du har, jag ramlade in idag och har läst rubbet. Tårar i ögonen nästan hela tiden. Så fint, stort och bra. Tack för att jag får läsa!!


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s