Hoppe hoppe hare

Det är fredag förmiddag och jag har precis mumsat hembakta smörgåsar med ost och marmelad. Masarin är helt lugn och spanar på de tre andra bebisarna på mattan. Tillsammans med Nina och Ylva på Tittut sjunger vi samma barnvisor som på öppna förskolan. Skillnaden är att vi gör tecken till sångerna och att alla barnen har downs syndrom. Jag skrattar för det känns helt  g a l e t  – alla har verkligen downs syndrom! Och alla barnen är så fina och de har storasyskon hemma som går på dagis, precis som vår Bombadill. Och när vi fikade så kände jag bara att detta är en fantastisk verksamhet som måste ha läkt så många hjärtan.

1 Response so far »

  1. 1

    Lena said,

    Älskade Tittut.
    Jag var så deppad när vår tid där var slut.
    Nu vill jag att det ska finnas något annat för DS föräldrar där man bara kan sitta och fick och prata och titta på alla underbara DS barn och deras syskon som är med ibland.

    Som i Malmö där de har Delfinen eller i Örebro där två mammor har öppnat Humlan för DS barn upp till 6 år.

    Fast man ska väl så klart göra något själv för detta men tiden och orkan finns tyvärr inte hos mig just nu.

    (Åter igen vad bra du skriver och jag måste läsa resten hemma för på jobbet går det inte pga tiden och så får jag lite gråtattacker också).

    /Lena


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s