Stilla längtan

Jag har aldrig någonsin känt att jag inte velat ha denna bullkindade mjuka lilla masarin i mitt liv.

Men jag har känt mig lurad på min graviditet. Magen och bebisen där inne blev svår att förknippa med det barn som landade i vårt liv.

I början kändes det svårt att längta efter det andra barnet eller att tänka om de drömmar som jag hade kring hur livet med det barnet skulle blivit. Jag kände skuld för de känslorna men vår kurator C lärde mig att våga landa i tanken. Hon berättade att den längtan finns kvar hos många föräldrar som får ett barn som blev annorlunda.

Idag kan jag utan sorg tillåta mig att en stillsam, nästan vilsam längtan efter det barn som bara fanns i mina drömmar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s