Jag tänker på Lajka

Sedan Masarin kom tänker jag ofta på döden. Särskilt om nätterna när jag legat och tittat på alla pojkarna som snusat i vår stora säng. Livet har känts så stort och skört och det enda man vet är hur lite man vet.

Jag inser att vi just nu är i den del av livet när allt börjar hända. Föräldrar blir gamla, vänner separerar, någon blir sjuk, en annan blir en masarinmamma… Det är inte konstigt att man då tänker på döden.

Det är med min pappa jag pratat om döden. Jag har sagt att jag inte står ut med tanken men att jag ändå bett honom att göra i ordning sina papper så att vi vet vad vi ska göra om något händer. Det är som om Masarin fått mig att inse hur jädra skört allting är. Min pappa är en annan sort än min mamma. Han ser förvånad och nästan lite obekväm ut när han får en bebis i famnen (ändå har han haft tre egna!). Han har istället varit samtalspartner och rådgivare.

Man är ganska sårbar genom sina föräldrar också.

1 Response so far »

  1. 1

    Matilda said,

    Du skriver så fint,vilka tankar och vilka ord. För det är precis som du skrivit. Kära lilla pappa och underbara lilla Masarin.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s