Förändringen

När narkosläkaren för tredje gången misslyckades med att sätta spinalbedövningen fick jag en underlig känsla i kroppen. Det här var inte på något sätt så som man hade beskrivit det för mig. Känslan av overklighet spred sig och jag ställdes liksom utanför. Talet försvann. Jag tänkte att om jag bara blundar så kommer allt bli bra. Jag är inte världens bästa på att titta på skräckfilmer heller. Jag blundar alltid när det är läskigt. Och spinalbedövningen var ganska läskig så jag blundade hela tiden.

 

Efteråt har jag ofta tänkt att allt jag varit med om innan den 10 januari 2007 tillhör ett annat liv. Jag har levt det livet men det hör på ett sätt liksom inte riktigt till mig. Och medan narkosläkaren höll på och fumlade bakom min rygg trodde jag fortfarande att det var lilla Molly som låg där inne. Lilla Molly med rosenkinder och ljusbrunt hår. Det var inte Molly. Det var Viktor. Och han har downs syndrom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s