Om betydelsen av en människa

Masarin med sin älskade Mammari för ganska exakt ett år sedan.

Masarin med sin älskade Mammari för ganska exakt ett år sedan.

Det finns en person som varit så oerhört viktig i Masarins liv. ”Mammari”, älskad inte bara av Masarin, utan av alla barn som fått förmånen att vara tillsammans med henne. Mammari blev resurs till Masarin hans andra år på förskolan och som hon har jobbat med detta barn. Spelat gitarr, tecknat, tragglat, tränat, fostrat och framför allt har hon älskat. Älskat vårt barn in i minsta kromosom. Hon har inte särskilt honom från de andra barnen, inte gömt undan. Tvärtom, sett till att han fått en självklar plats i laget.

En av de svåraste sakerna med ett barn som Masarin är att vissa saker är svåra att förklara. Som när Mammari fick en knöl i bröstet och en dag bara försvann från förskolan. Det var svårt, för oss också med vetskapen om den tuffa kampen som väntade. Det var svårt, för Masarin som inte riktigt förstod varför hon bara försvann.

Varje dag, varje gång vi svängde in med bilen utanför förskolan, tittade Masarin på oss och frågade: ”Mammari här?” ”Nej darling, hon är sjuk och har ont i bröstet. Men de andra är här.” Varje dag, samma fråga. Det gjorde ont i bröstet på oss också. Det var en tung tid för Masarin.

När Mammari försvann slutade Masarin spela gitarr. Kanske var gitarren så förknippad med henne och hans sorg över att hon inte längre fanns där gjorde att lusten att själv spela bara försvann.

När skolan började kom samma fråga. ”Mammari här?” Men skolan började utan Mammari och vi tror det var bra för Masarin att få byta miljö. Nya människor, nya bekantskaper. Kanske inte den stora kärleken, men den drabbas man ju inte så ofta av i livet. Kanske tur det för kärlek innehåller som bekant allt från rosenskimmer till djupaste smärta.

Jag har velat berätta om Anne-Marie. Velat tacka henne offentligt för den fantastiska människa hon är. Tacka för att hon öppnade sitt hjärta för oss och för Masarin. Jag har inte vågat, inte vetat hur allt skulle bli. Vi har varit så oroliga, vetat hur svår och smärtsam hennes behandling varit.

Men nu fick vi höra att hon är på väg tillbaka, tillbaka till alla barn på förskolan som längtat så efter henne. Anne-Marie, eller Mammari som även vi kallar dig. Vi älskar dig. Tack.

Och bredvid Masarins säng hänger som alltid bilden av er när ni pysslar tillsammans.

About these ads

1 Response so far »

  1. 1

    Alldeles tårögd! Fina Mammari. Fina Masarin. Fina du.


Comment RSS · TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.