27 november, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Vi har väntat på Masarinens första tvåordsmening. Men han har legat lite lågt. Men på förskolan händer det som vanligt grejer. Masarinens älskade Gitarr berättade i dag om gårdagens stora händelse.
Efter maten hade hon bett Masarin gå och tvätta händerna och munnen. Han sprang in på toaletten och hon följde efter. När Masarin hade torkat händerna tittade han upp på henne och tecknade ”sedan sova”.
Föräldrarna är grymt malliga idag. Något som sker så självklart för de flesta är för oss nästan värt en flaska bubbel.
Trevlig helg alla kära besökare! Glöm inte att fira de små framstegen i livet.
25 november, 2009
· Arkiverad under Masarinens speciella vänner, Vänner
Minimasarin 5 dagar gammal
För snart tre år sedan gungade marken under våra fötter. Och jag trodde då att jag aldrig skulle kunna bli riktigt glad igen. Men lilla fina Masarin bevisade motsatsen för mig. Livet blev aldrig detsamma igen. Men det blev rikare, ärligare, mjukare och – paradoxalt nog – roligare.
Marken gungar under de flesta som får ett oväntat besked om det barn man längtat efter, det barn man skapat drömmar och bilder för framtiden om. En del hälsar på här, vi delar en erfarenhet, något att vila i när tankarna snurrar om natten.
Och så plötsligt händer det en person som jag känt i många år. En fin, stark, glad och klok människa som jag kalasat med många gånger. En person som sagt de klokaste ord om Masarin och som jag också delat sorgsna tankar med.
Både jag och M tänker så på er familj idag. Vårt allra största grattis till er efterlängtade lillebror. Vi vet hur bra det kommer bli för er lilla kille att växa upp med er som föräldrar och med storasystrar som ohämmat kommer älska sin lillebror. Just nu gungar det kanske lite borta hos er. Men jag lovar att det kommer att stilla sig snart.
17 november, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Du kanske undrar hur det går med kostcirkeln?
Jag kan i alla fall säga så här. Det går åt ganska många paket med delikatessbröd hemma hos oss.
13 november, 2009
· Arkiverad under Bombadillen, Masarinen
Det sägs att trollen spricker när de släpps ut i dagsljuset. Och tankar som känns svåra och tunga här känns lika ofta lätta och enkla som här.
De är bröder med hår som borde klippas. Den ena med lite prickigare kinder. Den andra med ett stormigt känsloliv. Men båda vet att uppskatta en god välling i favoritfåtöljen.
12 november, 2009
· Arkiverad under Bombadillen
Jag tänker på Bombadill. Kanske inte hur det ska bli när han för första gången kommer slås av insikten av att ha en annorlunda bror. Eller när någon annan för första gången påpekar det för honom. De tillfällena hoppas jag att vi finns där och kan lotsa bland skären. Det som känns svårare är det som kanske kommer längre fram. Exakt vad det är har jag svårt att formulera. Men fick ett fint mail från en person jag respekterar mycket som kanske snuddar vid detta (hon har gett mig tillstånd att återge några av hennes tankar):
Det finns inte plats för alla och det kan vara en oerhört smärtsam insikt och ett tungt ansvar för ett syskon – som i jämförelse fått allt den andra inte fick. Möjligheter. Förutsättningar. Vänner. Jobb. Liv. Egen familj. På sätt och vis är jag kanske lite av en Bombadill.
Jag grät när jag läste det hon skrev. Men eftersom hon är full av klokskaper och tröst så fick jag också de här tröstande orden till svar:
Jag tror att det du/ni ger honom – en kärleksfull grund – räcker fint. Det kommer att ge honom den styrka han behöver för att bli en hel liten kille, som sen blir en hel liten man, oavsett hur många syskon han har.
Och kanske är det bara denna mörka november som gör det? Månaden som är svår att älska, månaden då mörkret faller och det är långt till ljuset. En månad som gjord för lite svårare tankar.
4 november, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Tänk att vi fick ett barn som många skulle välja bort. Av skäl som kanske handlar om att detta barn är för annorlunda. För osjälvständigt. För ointelligent. För krävande.
De som väljer bort detta får heller aldrig ett telefonsamtal från en sjukgymnast som jublar över jämfotahopp och löpsteg. De får heller inte veta om en förskolelärare som ligger i sängen om kvällarna och tränar tecken. Eller att detta annorlunda barn på ett alldeles självklart sätt passar in i det pussel som livet består av.
2 november, 2009
· Arkiverad under Vänner
Vi tycker du vilar så fint här på Skogskyrkogården. Här finns en liten bänk också man kan sitta på en stund om man vill. Lyfter man blicken ser man upp på Almhöjden. En fin plats att vara på. Skymningen faller och snart är ljusen allt man ser. Vi klappar på stenen och saknar dig oerhört mycket.
