Efter en lång period av hård arbetsbelastning och med en man som nyligen opererat ryggen såg vi fram emot en skön långhelg tillsammans. Idag fanns tusen möjligheter, kanske en utflykt till skogen, till ett museum, fika på något mysigt ställe?
Det havererade redan halv sex när Bombadill vaknade och väckte hela huset genom sin önskan att spela Lego Batman. Det blev ett tydligt nej, både med tanken på tidpunkten på dygnet och med det faktum att fredagar inte är speldagar hemma hos oss. Klockan nio var alla i huset sura som citroner och nu ligger M bakom stängd dörr, Masarin i sin säng och Bombadill har efter 18 utbrott parkerat sig framför tv:n.
Ute skiner solen men jag ber att få citera min väluppfostrade äldste son:
Idag var vi på ögonsjukhuset för att kontrollera Masarins ögon och syn. Ortoptisten var en man med stort tålamod. Det visade sig behövas eftersom Masarin var synnerligen ointresserad av att låta sig undersökas.
I slutet av undersökningen tog ortoptisten fram en stor tavla med en massa symboler. Där fanns hästar och båtar, bilar och stjärnor, ja helt enkelt symboler som Masarin kan tecknen för. Men för varje symbol som den tålmodige ortoptisten pekade på fick han bara ett svar.
- Glass!
Och så var det med det. Vi får komma tillbaka i augusti.
Jag tycker så mycket om er alla som hälsar på här! Era kommentarer ger liv och blod till bloggen. Även ni som inte kommenterar syns i statistiken och ni är en hyfsat stor skara numera. Det är fantastiskt att ni kommer hit och vill dela mina tankar. Min önskan att besvara varje kommentar hinns oftast inte med, men jag läser allt! Och det är lika roligt att hälsa på hos er som lämnar spår hos mig också.
Och är det så att ni sitter hemma en fredagskväll och har det lite småtråkigt kan ni alltid läsa det här inlägget som jag skrev i början av 2008. Till och med jag skrattar när jag läser det för jag fattar fortfarande inte hur M egentligen tänkte.
På Bombadills skola finns en fantastiskt borg fylld med klätterredskap, rutschkanor och som synes romerska ringar. Masarin blir helt vild när vi går förbi den där borgen (vilket sker ungefär varje dag) och det är ringarna som lockar.
Och eftersom skolan ligger på vår gata så passade vi igår på att träna lite inför OS. Glädjen är som man brukar säga, smittande.
Masarin har varit rätt prickig om kinderna en längre tid. Vi har testat olika krämer och hoppats att det värsta skulle lägga sig till själva dagisfotograferingen. Den var i fredags.
I torsdags ramlade han in i en krusbärsbuske. Och ja, det tog i alla fall bort fokus från prickarna.
Ny klass, nya kompisar, nya intressen. Bombadill har särskilt fastnat för två snälla och roliga pojkar som också bor i vårt område. Och de har fört in dansen i hans liv. Och inte vilken dans som helst utan Michaels. Så nu går YouTube varm hemma med Billy Jean, Thriller, Bad och Beat It. Killarna tränar snurrar, moon walks och att knycka med huvudet precis som idolen.
Och härom kvällen hittade jag Michael Jackson fasttejpad bredvid Bombadills garderob. Då förstod jag att det är kärlek på allvar.
Just nu pågår ett försök till stafettväxling hemma. Ni kanske minns att Bobo haft det lite tufft, älskad som han är. Så i samband med vår 40-årsfest så fick Masarin en ny mjuk kompis från givarna av Bobo. Om nätterna samsas nu detta omaka lilla par om utrymmet i sängen.
Men det är ingen lätt match för lilla kanin. Varje morgon hittar vi honom på golvet. I sängen sitter Masarin som sträcker upp den tufsiga jycken mot oss. Och det är inte tal om att kliva upp ur sängen innan vi pussat the buddy och bekräftat att det fortfarande är han som är kungen av gosedjur.
Och detta är faktiskt på riktigt. ICA har en satsning som heter Vi kan mer och så här säger ICAs koncernchef Kenneth Bengtsson:
- På det här sättet vill vi bidra till ett samhälle där alla får ta del och utvecklas till sin fulla potential, även om förutsättningarna för olika individer kan se olika ut. I grunden handlar det om att tro på människor och ge alla möjlighet att bli sedda, hörda och tagna i anspråk. Jag känner starkt för den här satsningen eftersom den ligger så väl i linje med hela ICAs värderingar.
Och till skillnad från hur jag kände här så blir jag nu istället glad över hur fint man vänder på människors eventuella fördomar. Läs också vad Kjell Stjernholm skriver om den här filmen.
Jag upplever ofta att barnen är ovanligt ouppostrade så fort mina föräldrar är i närheten (det där går säkert att analysera djupare). Men tydligen går vissa saker in i allafall. I samband med festen var mina föräldrar inkallade och tog hand om barnen. Morfar ville lyssna på P1 ifred och hämtade därför cd-spelaren med inbyggd radio inne i Bombadills rum.
På väg in till sovrummet blev han emellertid ertappad av den rättmätige ägaren.
Vid samlingen i måndags hade personalen gått igenom alla Igelkottarnas namn. När de ropade upp ett efternamn fick barnet säga sitt förnamn. Så kom turen till Masarin. Först var han tyst. Förskoleläraren sade då hans efternamn en gång till och då klämde Masarin i ända från tårna:
- Iiiiktooo [Viktor]!
Personalen var grymt imponerade. Jag och M trodde knappt våra öron, hur i självaste har han snappat upp det…
Det är en hemlighet Som bara Viktor vet Bara bam bam bam bam…
Men detta kan jag säga: Vi hade inte kunna önska oss något mer. Jag bara gapade när gästerna strömmade in! Allt engagemang och all partyglädje som sköljde över oss. Det var fantastiskt.
Nästa fantastiska händelse var när Micke och Martin från Grimskärsgänget spelade under middagen. Först min bästa lägereldslåt; Bob Hunds Ett fall och en lösning och sedan Aquarius som övergick i Let the sunshine in som övergick i Ja må ni leva fast på föregående melodi. Och det var då det hände. 90 personer reste sig och sjöng med. Jag kunde nästan inte andas för det var överjordiskt vackert.
Gå till 4:24 i klippet och njut sedan. Så här var känslan när alla gästerna stod upp och sjöng i stämmor. För oss!
Och vilka vänner vi och Sara har. De vet när de ska satsa! Tusen tack!
- – - – -
Och en sak till. Jag fick en personlig hälsning från min idol.
Ja, rent formellt fyller jag om några veckor. Men det är ikväll vi har det stora kalaset tillsammans med Sara!
Vi är laddade till tänderna och har fått ovärderlig hjälp med detaljerna av vår vän Micke. Och eftersom vi är födda på 60-talet så är det också temat för festen. Och lite av den här känslan tror vi kommer infinna sig under fördrinken:
