31 augusti, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Det här kanske inte går till historien som en av de bästa bilder jag tagit. Men en av de roligaste.
M har sedan i somras velat ta bort spjälsängen från Masarinens rum för att han istället ska sova i Bombadills gamla barnsäng. Jag har stretat emot, mest av oro för att Masarin ska vakna tidigt och då komma in till oss stackars sömnbehövande föräldrar. M lovade att det inte skulle bli något problem och att han skulle ta den fajten i så fall. Så i helgen tog vi hem sängen från Ljusterö och M monterade nöjt på den nyinköpta brädan som ska förhindra att Masarin ramlar ur sängen nattetid.
Jag tror inte att M kalkylerade med att momentet läggning nu även skulle få en ny dimension. Jag satt begravd i jobb i går kväll så han hade lovat ta läggningen av bägge pojkarna. Jag hörde hur det bökades, argumenterades och rumstrerades däruppe men till sist blev det i alla fall tyst. Knäpptyst.
När jag tassade upp för att lägga mig så sov M inne hos Bombadill. När jag smög in för att viska godnatt till Masarin möttes jag av den här synen. Då skrattade jag så tårarna rann.
Och i förhandlingarna kring hur man ska sova på natten är just nu ställningen: Masarin – Pappa: 1-0
- – - – -
Updated: Masarin – Pappa: 2-0
18 augusti, 2009
· Arkiverad under Bombadillen
Det skiljer ganska exakt 4 år mellan de här bilderna. Den övre visar en kille som ä n t l i g e n börjar skolan i morgon. Den nyinhandlade ryggsäcken är packad med sommarminnen (första läxan) och med orden det pirrar i magen somnade vår lilla kille som från i morgon blir en stor skolpojke.
Den nedre bilden visar samma kille, redo att börja dagis. Fina, första dagiset, med hönsen på gården och spännande lok att leka i.
Med fyra år på dagis är han väl rustad med kunskaper som vi förmodligen bara sett bråkdelen av. Och det känns stort och lite vemodigt hos oss, precis som jag tror det gör hos tusentals föräldrar just nu som i dagarna ska skicka iväg sina barn in i framtiden.
15 augusti, 2009
· Arkiverad under Masarinen
På en av semesterns sista dagar, nere på Jylland, ringde de från förskolan och undrade om vi kunde tänka oss att flytta upp Masarin till Igelkotten. Hans resurs skulle stanna kvar nere på Snigeln och det oroade oss en del. Vi bestämde oss inte nere i Danmark utan bokade istället in ett möte med den ansvariga förskoleläraren.
Allt klickade. Barngruppen var mindre, barnen äldre och visst kunde förskoleläraren tecken. Vi tackade ja.
Och i morse när jag parkerade cykeln och tog av Masarin hjälmen så sade jag: Nu ska vi gå upp till Igelkotten. Då gjorde Masarin omedelbart tecknet för gitarr. Och gitarr, det är förskolelärarens personliga tecken det.
Och det var då jag förstod att det här kommer bli bra.
