28 juli, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Barnens farfar har sedan många år tävlat med brevduvor. Det är ingen stor folksport och – om jag har förstått saken rätt – inte heller en sport som fylls på med någon större mängd juniorer. Kort och gott, det är framförallt äldre män som sysslar med brevduvor. Och om man ska vara ärlig, det är också en sport som för en allt mer tynande tillvaro.
I lilla Varberg där farfar bor finns numera egentligen bara två aktiva personer kvar. Och någon brevduveklubb finns där inte längre. När den andra mannen anklade farfar för d o p i n g fick min svärfar nog och gick med i Göteborgs Västra Brevduveklubb. Varpå hans antagonist gick med i Göteborgs Östra Brevduveklubb.
Och nu vill kommunen riva svärfars duvslag. Kom inte och säg att det saknas dramatik när det gäller brevduvor.
23 juli, 2009
· Arkiverad under Masarinen, Masarinens speciella vänner
Igår tog vi bilen upp till Västra Lagnö där vi blev hämtade med båt av Grodansmamma. Efter en kort båtfärd hamnade vi på deras sommarparadis Sandholmen. Elsas storebror och Bombadill metade aborrar och lekte på bryggorna, vi andra mumsade hemgjorda blåbärsmuffins vid vattnet och njöt av en ljuvlig eftermiddag och kväll tillsammans med Elsas föräldrar. Ett minne att spara för mörka höstkvällar.
22 juli, 2009
· Arkiverad under Masarinen
…a giant leap for Masarin. Kosten har nu utökats med:
Det går framåt.
19 juli, 2009
· Arkiverad under Masarinen
Ni kanske anar hur Masarin liksom är på väg ut ur bilden. Han måste upptäcka något annat, gå åt det håll ingen annan är på väg. Det är charmigt men ärligt talat också ganska tröttsamt mellan varven. Och det är nu som Gösta har dykt upp. Vi har nämligen (fast ingen vet riktigt hur det gick till) börjat kalla Masarin för Gösta när vi tycker han är lite trasslig.
- Oj, nu rymmer Gösta ut på vägen igen.
Och det är Gösta som slänger mat på golvet, kastar mobiltelefoner i rabatterna, undersöker toalettborstar, vänder upp och ner på vällingflaskor och häller ut vatten på bordet, golvet, soffan, kläderna… Kort sagt, killen som är lite trasslig.
Och när lugnet lägger sig ute på Ljusterö frågar jag eller M allt som oftast varandra, utan att ens tänka på att det möjligen låter lite underligt:
- Sover Gösta?
14 juli, 2009
· Arkiverad under Masarinen
I onsdags fick Masarin sin sista barnmatsburk. Det utlovade Alexanderhugget är utfört. Masarin har tagit det med jämnmod men skjuter med grym tydlighet bort 98 procent av det vi erbjuder. De senaste fem dagarna har därför inneburit en diet av:
- Välling
- Yoghurt
- Hårt bröd
- Kokta makaroner
- Pannkakor
- Pommes Frites
- Glass
Känns som vi har lite att jobba med på resten av kostcirkeln.
1 juli, 2009
· Arkiverad under Bombadillen, Familj, Masarinen, Vänner
Lite på övertid antar jag veckans bloggtema från Mymlan. Jag trodde nog alltid att jag skulle bli mamma. Och att jag skulle bli mamma till pojkar. Och så blev det ju också. Men jag hade nog inte trott att jag skulle bli en masarinmamma. Mamma till en pojke med downs syndrom. En pojke som snurrade runt hela min mammaroll.
På många sätt har Masarin förändrat mig. Han utmanar mig genom sina ständiga rymningar, sin envishet, sin tydlighet att gå sin egen väg, att alltid kräva lite mer. På lika många sätt överraskar han mig i min kärlek, min ömhet, min glädje och min stolthet över honom.
Masarin har gett mig ett par extra känselspröt. De gör mig sårbar och stark på samma gång. De fastnar i andras ord och handlingar. De tolkar och värderar. De påminner mig dagligen om att jag är mamma till ett annorlunda barn. Ibland vill jag bara slita av mig dem och vara en vanlig mamma. Och på ytan ser det kanske så ut. Att jag bara är en helt vanlig mamma. Men under vilar en sorg över att den mamman blir jag aldrig mer.
Den här mamman som jag är nu måste ställa krav. Den mamman jag nu är måste ta plats och kanske vara obekväm. Den mamma jag nu är måste ofta förklara och ligga ett steg före. Den mamma jag är nu måste hantera andras fördomar och uppfattningar om hur en familj ska se ut.
Men den mamma jag är nu får också uppleva en storebror som är oerhört mån om sin lillebror. Den mamma jag är nu får uppleva en man som har en mycket speciell relation till Masarin. Den mamma jag är nu blir också avlastad av våra familjer som älskat Masarin från första stund. Där finns också gamla och nyfunna vänner som ser mig utan att jag behöver använda mina känselspröt. Allt detta behöver den mamma som jag blev.
Och det är sant att marken blomstrar där han går.
1 juli, 2009
· Arkiverad under Familj
Jag klagar a l d r i g på värmen. Denna efterlängtade, dyrbara, korta, korta tid. Jag älskar den.
Vi har ätit frukost på vår lilla baksida de senaste dagarna, tidigt om morgonen. Barnen utan kläder. Klockan åtta!
Nu har vi landat ute på Ljusterö. Sakta sjunker det in. Vi har semester tillsammans i sex veckor. Då kan man unna sig en dag som idag. På förmiddagen sov M. Jag läste äntligen en av mina sommarböcker. På eftermiddagen tog M ut killarna för att spela fotboll. Då sov jag. Och nu sover barnen. Blir nog bra det här.
