Arkiv för juni, 2009

Hemmablinda

M var iväg med killarna för att köpa sommarpresent till Bombadill som nu går sina sista veckor på dagis. Till hösten börjar storebror i förskoleklass, detta fantastiska som han längtar så efter (eller om det är den nya riktiga ryggsäcken han längtar efter, lite oklart).

Nåväl.

Inne på affären så kommer det fram en man till M, hälsar på Masarin berättar att han har en likadan hemma. Jaså, han har också barn, tänkte M.

- Ja, en Masarin alltså. Fast en flicka som är på konfirmationsläger just nu.

Och när M berättade det för mig tänkte jag. Undrar hur han kunde se det?

Hehe. Vi verkar visst ha vant oss vid skavankerna.

Kommentarer (4) »

…och en felkoppling

Under den där tystnaden när Masarin låg på tvären i min mage så hörde M förlossningsläkaren plötsligt säga:

- Nu behöver jag nitroglycerin.

Och Ms första tanke var:

- Tänker de  s p r ä n g a  ut ungen?

- – - – -

Nitroglycerin har en livmoderavslappande effekt. Någon sprängning behövdes därför aldrig.

Kommentarer (1) »

En annan sorts madeleinekaka

Jag låg inlagd i veckan för ett mindre, helt ofarligt ingrepp. Men det var narkos och kirurg inblandade och när de rullade in mig i operationssalen så fladdrade allt upp till ytan igen. Allt det smärtsamma och svåra vid Masarins förlossning.

- – - – -

- Bebisen ligger på tvären. Men det är ingen fara, när vi lagt snittet kommer du att höra hur vi suger ut fostervattnet. Sedan tar det någon minut innan din bebis är ute. Det blir lugnt och fint. Ni får gärna ta med er musik om ni vill.

När de rullade in mig på förlossningen var vi nästan lite fnissiga.

- – - -

Det kändes inte någonstans som de hade beskrivit att det skulle gå till. Det var istället ett gungande hav i min mage. Och ett enormt tryck. Jag föll. Jag minns att jag tänkte att nu söver de nog mig snart. I stället hörde jag långt borta:

- Ring på barnläkaren.

Sedan bara detta gungade tryckande hav. Och ingen sade något i rummet. Det var alldeles, alldeles tyst. Kanske tryckte någon min hand. Sedan:

- Är det ringt på barnläkaren?

Sedan tystnad. Efter en stund märkte jag att allt var stilla. Inget mer gungande och tryckande i min mage.

- Var är M?

- Han är med bebisen.

- Hur mår bebisen?

- Bebisen mår inte så bra.

Och redan då förstod jag att ingenting någonsin skulle bli som förut.

- – - -

Jag hörde bebisen skrika till sist. Någon klappade mig på huvudet. M kom, grät, viskade att det var en pojke. Pojken mådde bra nu. M grät och grät, han hade sett sitt livlösa barn och kännt en sådan maktlöshet och viskat att du kan ju inte dö nu.

- – - -

Masarin dog inte. Han hade bara trasslat till det lite för sig inne i min mage. Förlossningsläkaren, en trygg och stabil kvinna som förlöst barn i mer än tjugo år sade till oss efteråt att det här var en av de mest komplicerade förlossningarna hon varit med om. Jag är henne så tacksam, hon räddade livet på Masarin genom sin erfarenhet och kompetens. Hon klippte upp halva mig för att få ut honom.

Förlossningen tog ca åtta minuter längre än beräknat. Det var länge sedan jag tänkte på det nu, men jag grät där på operationsbordet när minnena svävade runt mig som maskrosfrön i vinden.

Kommentarer (3) »

Elvis goes Allsång

Jag har ju sett Elvis och sällan varit så berörd av en föreställning. Och vilket härligt nyhetsbrev som damp in i mailboxen idag:

Tisdagen den 28 juli deltar Hudiksvalls stoltheter Toralf Nilsson och Theresia Widarsson från Glada Hudik-teatern på Allsång på Skansen.

 - Vi är oerhört stolta och glada över att Toralf och Theresia kommer att uppträda på samma scen som Sveriges mest folkkära artister i sommar”, säger Pär Johansson, verksamhetsledare på Glada Hudik-teatern.

Och Pär Johansson, han är ju fortfarande min idol.

Kommentarer (3) »

Min man och jag

Man kan säga många fina saker om mig och M men några romantiker det är vi fan inte. Tur att man då har svärföräldrar som via ett fint kort i brevlådan påminner en om att det är bröllopsdag.

Och till dig M. När jag ikväll skulle blanda välling till två trötta killar och med en suck inser inser att pulvret inte kommer att räcka. Då öppnar jag skafferiet och där står en ny förpackning. För du har koll och du handlar och fyller på i våra förråd. Romantik är det inte. Men kärlek är det banne mig.

Kommentarer (5) »

T21 Traveling Afghan

Jag fick en förfrågan om inte vi ville vara med i det här lilla projektet. Det är startat av en mamma till en flicka med downs syndrom och går i korthet ut på att länka ihop masarinfamiljer över hela världen. Först tyckte jag det verkade lite knasigt att vara med i ett projekt som går ut på att man i en lång kedja skickar vidare en hemstickad filt. Det tycker jag fortfarande förresten. Att det är lite knasigt.

Men i ett större perspektiv känns det häftigt. Att vara med blir för mig ett sätt att visa att människor bryr sig om varandra och att bli medveten om att masariner finns över hela världen. Alla speciella och alla älskade.

Vi blir den första svenska familjen som är med och kan räkna med att afhganen når oss någon gång nästa höst. Anmäl dig här om ni också vill vara med!

Andra häftiga projekt som förenar oss människor är Playing for Change

och såklart Matt som dansat med människor över hela världen:

Lämna en kommentar »

Bröderna H firar nationaldag

Bombadill och Masarin firar nationaldagen

Killar, ska vi åka in till Kungsträdgården och fira nationaldagen?

- Okej, om jag får en svindyr Svampbob fyrkant-ballong.

- Okej, om jag får en svindyr chokladglass.

Det var en bra investering. Vi hade en mysig dag.

Lämna en kommentar »

Sökordpoesi

något oväntat sker

deflektionsläge
downs syndrom

vemodet rullar in
masarinmamma
masarinbebis

the chosen ones?

upp stiger solen
solen är gul

välkommen älskade barn

Av fraser som ni besökare använt för att hitta hit blev det detta lite karga poem som ändå kanske låter kärnan i bloggen skymta mellan orden. Fler dikter hittar du på Sökordspoesi, läs också Abbepappans fina dikt och Ulrika Goods roliga dito.

Lämna en kommentar »

I´m a hiphopper yes I am

Hoppmasarinen

Vi har lämnat tillbaka rutschkanan till habiliteringen och istället lånat hem denna lilla förtjusande inredningsdetalj. Tanken med studsmattan är att Masarin ska träna benmusklerna och balansen. Masarin själv bryr sig inte så mycket om det övergripande syftet, han är bara grymt nöjd och fullkomligt älskar att med vår hjälp hoppa på studsmattan.

En intressant händelseutveckling är att Masarin plötsligt även har börjat säga ord till sina bästa (läs mest användbara) tecken. Det har liksom rasslat till sista veckorna och vi satt först helt förstummade. Sa han? Hörde vi? Och det gjorde vi!

På reportoraren finns nu till exempel goo (sko), täta (äta), boo (bok), båå (boll), boppa (hoppa), ampa (lampa) och glaaaaa (glass).

På bilden gör för övrigt hiphopmasarinen tecknet för just hoppa.

Kommentarer (7) »