Masarinmamman

Den senaste veckan har varit mer snurr in i framtiden än på länge. M läste ut Prins Annorlunda som väckte många känslor hos honom. Och en oro över att Masarin kanske också har någon medicinsk komplikation som vi ännu inte hittat. Snurr, snurr.

På teckenlägret pratade vi ganska mycket om vad som händer sedan, när barnen börjar skolan. Vi lärde oss ordet inkludering (när ett masarinbarn med hjälp av resurs går i en normalstörd klass). Detta hade flera goda erfarenheter av. Vi som nyss har flyttat och har 50 meter till skolan där barnen ska gå insåg plötsligt att det finns en särskoleklass där. Då är det ju där Masarin kommer hamna. Bra eller dåligt? Snurr, snurr.

Vi toppade med Tom Alandhs fina dokumentär Martina och jag. Både M och jag grät. För hon var så klok och fin. Och för att det var så svårt att se de gamla institutionsklippen. Och för läkare utan insikt. Och för det tunga arbete som Martinas mamma lagt ner. Och för ensamhet och utsatthet. Snurr, snurr.

Kan inte någon linda in oss i bomull och viska att allt kommer bli bra?

Det var några ögonblick då jag nästan var tvungen att lägga mig raklång och bara djupandas. För det kändes bara för galet att vara på ett teckenläger. Det där att vi var en hel grupp. En sådan där grupp som jag själv har sett så många gånger och då tänkt tanken att de nog ändå ser lite sorgsna ut.

Men det var ju ljuvligt. Alla masarinbarnen och deras fina föräldrar. Mycket downsnack, men även annat. För det är ju det häftiga att man med delade erfarenheter också delar tillit. Vi skrattade mycket. Och när barnen somnat om kvällarna drack vi vin och drog rövarhistorier. Precis som jag föreställer mig att det ska gå till på en folkhögskola.

Heja Abbe är en av mina favoritbloggar och Abbes pappa skriver fantastiskt. Nu är han nominerad också. Rösta på honom vetja!

Vilka människor är det man älskar mest i världen? Ja, i den professionella alltså. Det är inte klokt vad man i efterhand kommer ihåg den där rara barnmorskan som skrev ”fin pojke född” i journalen när man precis fött sitt första skrynkliga och lite tilltufsade barn.

Eller specialpedagogen som knyckte den mystiska lilla masarinen från en och gosade med honom precis som med vilken bebis som helst. Och som berömde hans fina blick.

Det finns faktiskt ganska många på vår lista över professionella människor vi älskar.

Nytillskottet är Masarinens sjukgymnast som nu besökt Snigeln och strösslat beröm över hur motorisk han är. För oss som har den här mjuka killen som fortfarande glider omkring med Rocky Balboa-steget så känns det ju som om hon just utnämnd honom till OS-gymnast!

Igår kom information och deltagarförteckning inför vårt teckenläger nästa helg. Både bad- och vinterkläder ska packas. Vi är sex familjer som ska umgås och lära oss tecken. Extra roligt att lilla F från Tittut kommer med och jag tror minsann även att Sitting Bull kommer att dyka upp!

Tänk att man kan längta efter att få bo på en folkhögskola i Bollnäs!

Barnens farmor är här på besök i några dagar. Morgondagen ska vikas åt den blivande femåringen och måndagen blir en masarindag med besök på Tittut.

- Sover Masarin fortfarande lika bra, frågar hon mig när jag lagt honom för natten.

- Ja, det är inte  k l o k t  vad bra han sover, svarar jag.

Här sitter jag nu. Klockan är snart halv fyra på natten och Masarin har äntligen somnat efter att ha gråtit och varit vaken från midnatt. Det kunde jag väl ha lärt mig vid det här laget att man aldrig ska skryta med barnens sömn. Sådant ondas ned direkt.

Jag har gått och sugit på ett ord i ett par veckor nu som jag inte får ur skallen. Det var Cruella som skrev ett inlägg som fick mig att skratta högt, tveklöst det roligaste jag läst på länge. Det är som en lång filmtagning and I loved every word. Och även om hennes inlägg hade ett slut i moll (i form av en klassisk baksmälla) så gav det mig ändå suget att genast skriva ett inlägg om sprit och galoppera.

Det är ju som att få sockerdricka i blodet när man läser de orden tillsammans. När livet blir fnisskul. Salongsberusning at its best. Allt kan hända!

Mitt problem just nu är att det varit skriande brist på sprit och galopp den sista tiden. Särskilt i den kombinationen. Så något eget nedslag i verkligheten kommer jag inte bjuda på.  Men nu har jag i alla fall tillfälligt fått det ur systemet.

Vilka ord går du igång på?

Masarinmamman är egentligen en ordens blogg. Men jag gillar fotografier också. Och nu sedan vår digitalkamera slutat fungera (ryggsäck, saftflaska, läckage) så har jag ett stort sug efter fina fotografier.

Vilken tur jag då har som har Grimskärsgänget där min fotointresserade vän D finns med. Av olika anledningar blev det i år ingen utflykt till den grå klippan i havet. Men väl en underbar halloweenfest ute på Ekerö. Och medan barnen lekte spökjakt bad jag D ta några kort på mig och Masarin. Så nu vill jag både ha en ny digitalkamera och snöa in på fotografering. Det ska bli min nya hobby.