30 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Som alla föräldrar ser vi förstås skönheten i våra egna pojkar. Det som kanske i andras ögon är skavanker förvandlas hos oss till personliga egenskaper. Och som alla föräldrar står vi ofta och tittar på våra sovande barn och så säger vi fånigt till varandra att det ändå är otroligt hur söta just våra pojkar är.
Hos Masarin finns egenskaper som i andras ögon – och även i våra egna ibland – kanske räknas som skavanker. Men det märkliga är att ju längre tiden går desto mer k ä r blir vi i just de detaljerna.
29 maj, 2008
· Arkiverad under Bombadillen, Familj, Masarinen, Vänner
Jag går in och ut i världar. Precis samtidigt verkar allt omkring mig vara ytterligheter. Utanför fönstret silar solens strålar genom de skira bladen så ljuvligt vackert att hjärtat värker. Samtidigt ligger Bombadill på soffan full av skrapsår och norra europas största fläskläpp. Under svullnaden finns en lös framtand som bevis på att han verkligen varit med om sin första cykelvurpa.
Allt detta medan jag mumsar jordgubbar och pannkakor hemma hos D och S. Det overkliga blir verkligt och vi pratar lugnt om medicinering och ler när S härmar den stabila finlandssvenska läkaren. Barnen leker tryggt omkring oss och ger normalitet och glädje i absurditeten.
Jag åker tidiga morgnar till jobbet och som vanligt är det en arbetsintensiv period den här tiden på året. Det blir ofta sena kvällar hemma framför datorn också. M och jag vinkar till varandra med jämna mellanrum. Vi ses i sommar!
Våra vänner från London kommer och hälsar på. Det blir en härlig helg som avslutas med att de bjuder oss på en sagolik båttur. Masarin förälskar sig i pappa Y. Och på något sätt är de lite lika, kanske för att de båda, på var sitt sätt, lever i nuet.
Till helgen får barnen äntligen träffa sin lilla kusin P. Lilla fina P som redan hunnit blir två veckor gammal.
Och allt detta i syrenernas tid och gullregnens månad.
22 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Jag önskar att Masarin snart lär sig några tecken, sade jag när vi hade habiliteringsplanering för honom. På frågan om han kunde några ännu svarade vi nekande om man nu inte räknar vinka och klappa händerna som tecken (vilket vi i detta fall inte gjorde).
På slutet av mötet så hukade jag mig bredvid Masarin och slog ihop mina knutna händer (kanske Abbes pappa har ett tecken för detta?). Har du skorna på dig Masarin, frågade jag.
Och det var väl där och då Masarin tyckte att det var dags för lite show off. Så han slog ihop sina knutna händer han också. Skor!
It was a sign dammit! Så var det med det.
19 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen, Vänner
Till Grimskär åker vi så ofta vi orkar och det brukar bli i september. Vi är fem gamla kollegor som stuvar in familjemedlemmar, mat, färskvatten, fiskespön, vin, barn och flytvästar i bilarna. Grimskär ligger utanför Sandarne, strax söder om Söderhamn och när vi kommer fram är det ofta redan mörkt. Båtresan över tar 10 minuter.
Väl framme sprakar brasan, vännen M har eldat i flera timmar och även eldat kaminerna varma i de små gäststugorna där vi senare knör ihop oss om natten.
Huset på Grimskär ligger uppe på en klippa, nedanför är havet och utanför husknuten finns blåbärsris och ett utedass. Har vi tur skiner solen när vi vaknar på lördagsmorgonen. Då blir det båtutflykt och picknick på någon av kobbarna. Regnar det blir det spel inomhus och fiske från bryggan. Bastubad med kall öl ingår och avslutas alltid med dopp i det kalla vattnet.
På Grimskär brukar alltid någon a) vara gravid b) bli gravid c) somna på soffan. Och jag brukar alltid oroa mig för att färskvattnet ska ta slut (det har det aldrig gjort). På Grimskär äter vi och fikar som galningar. Här har lagats osso buco på gasolkök, grillats lammkorvar på den murade grillen och kokats gulasch på den gamla spisen.
På Grimskär har vi lärt känna varandra och varandras barn och hela gänget var med när D och S gifte sig för snart två veckor sedan.
Idag påbörjar D sin behandling. Ju mer jag tänker på det desto självklarare känns det att min målbild bara kan vara att vi som vanligt åker till Grimskär i september.
17 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Jag har känt mig ganska nöjd över att vi inte släpat hem alltför många onödiga prylar till barnen. Vi har klarat oss fint utan flaskvärmare, blöjhinkar, amningsfåtöljer eller vad det nu var som verkade så viktigt där i barnbutiken. Istället har vi fått låna eller ärva många bra saker. Jag vill inte påstå att vi varit asketiska på något vis, men som sagt. Lite nöjd har jag ändå varit.
Men så fick jag för mig att Masarin aldrig skulle lära sig gå (eller att det i vart fall låg bortom en horisont som jag kunde se). Så jag slog till på schabraket. En helt gigantisk lära-gå-stol i en hiskelig turkos färg (bra pris i babybutiken, man kan ju undra varför). Masarin har alltid avskytt den. Resten av familjen snubblar över den.
Och jag har liksom haft så svårt att erkänna att schabraket från början till slut varit ett totalhaveri. Så den står fortfarande framme. Masarin bevärdigar den inte ens med en blick när han tultar omkring med sin ärvda lära-gå-vagn.
- – - -
Schabrak bortskänkes.
Updated: Schabrak bortskänkt!
15 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Det skrivna ordet betyder mycket för mig. Men jag har förstått att några av er faktiskt gärna vill se hur Masarinen ser ut. Så en bild om året kanske det blir trots allt. Och tack L för påskägget!
15 maj, 2008
· Arkiverad under Familj, Masarinen, Vänner
Allt eller inget. Men allt detta hände inom loppet av ett dygn:
- Lillasyster åkte till BB i Uppsala
- Svärfar var på Sahlgrenska och fick en ballongvidgning mot kärlkramp
- D var på sjukhuset i Stockholm för att starta kriget mot sjukdomen
Konstigt nog slår mitt hjärta lugna slag.
13 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
M ringde mitt i ett möte. Han hade precis varit med om en likadan upplevelse som jag hade för ungefär ett år sedan. Samma bolag för övrigt. Grattis.
M och jag funderar mycket på livet och dess skönhet och skörhet dessa dagar. Att då bli överfallen av en klämmig försäljare av barnförsäkringar när man strosar omkring i ett köpcenter blir liksom bara för mycket. Särskilt när Masarin sitter i vagnen och glatt vinkar till killen utan koll.
Skandia, ni har lite att jobba på när det gäller era säljutbildningar. Men jag hade gärna sett killen utan kolls min när M till sist frågade om han verkligen sålde barnförsäkringar till barn med downs syndrom.
13 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Tänk dig att du får sitta i ett rum fyllt med vänliga och intresserade människor. En psykolog som har koll på att du inte ramlar över bord. En kurator som ställer frågor om sömnen och hur andra reagerar när de träffar dig. En specialpedagog som kommer till din arbetsplats och ger chefen tips om hur du ska utvecklas på bästa sätt. En logoped som hjälper dig att kommunicera med omvärlden. Och så en sjukgymnast som ser till att du inte stelnar till.
Ett sånt rum satt jag i idag. Fast vi pratade om Masarin förstås. Men tanken slog mig. Ett sånt här samtal borde alla få ha. Det är inte klokt egentligen vad det gör när någon verkligen lyssnar på en.
11 maj, 2008
· Arkiverad under Bombadillen, Masarinen, Vänner
Efter veckans känslostormar kändes det overkligt när vi packade väskorna för ett sedan länge inbokat värmlandsbesök. Jag grät hela resan och någon bilkörning för min del kom det inte på tal om.
Men det var vilsamt att komma till våra vänner som bor i en sagolikt vacker värmlandsgård. Bombadill och Masarin vaknade på lördagsmorgonen och blinkade förvånat mot den glittrande sjön, åkrarna, mopederna och prinsess-leksakerna. För de här besöken skiljer sig från det mesta de är vana vid. De fann sig dock snabbt och insåg att de två flickor som bor här minsann både kan klättra i träd och brottas på gräsmattan. Och att barbiefilmer är minst lika spännande som någonsin Shrek kan vara. Masarin bara b u b b l a d e hela helgen och åt glatt alla låtsaskakor som tjejerna matade honom med. Och Bombadill blev påmind om att det faktiskt är riktigt kul att leka med sin lillebror.
Själv fick jag gå på spa. En hel dag med qigong, pilates och massage. Samt en timme i solen på gräsmattan. Och det var där någonstans jag bestämde mig för att låta tanken om att det goda ska segra få bygga sitt bo i mitt bröst.
9 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen, Vänner
Dagen igår var en glädjens dag. Dagen igår var en dag när vi kände hur tydligt livet är. Hur stort det är att få dela det nära och vardagliga med sin familj. Stenkyrkan var sval och vacker och prästen läste om lingonsyltens röda glädje ur Den dagliga kärleken av Maria Wine.
Och det blev både sommarsol, champagne, snittar och tårta. Barnen fick napp i sin fiskdamm och sprang genom grannens vattenspridare så att deras festkläder droppade. Och visst tårades våra ögon. För att brudparet är så vackra människor och för att livet så stort.
Nästan som en dröm känns det idag och jag kan inte hitta ord som förklarar hur det känns. Svårt och hoppfullt i samma tanke.
Men jag håller med H som mailade mig för en stund sedan. Det är det finaste bröllop vi någonsin varit på.
6 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
När Masarin kom till oss skrev vi ett mail där vi försökte förklara om det då så ofattbara som faktiskt ändå hade hänt. Några av de första som svarade var våra vänner söder om stan.
De skrev bland annat vi känner med er och förstår men kanske ändå inte vilken otrolig våg av olika känslor som passerar förbi. Så omtänksamma och fina människor och just nu har vågen av känslor rasat in i deras liv. Oro, rädsla men också hopp om att allt kommer att bli bra. Och så klockren kärlek.
Vi vet inget om framtiden. Men vi vet att det blir bröllop på torsdag. Och så champagne hemma hos oss efteråt. Och fiskdamm för barnen. Jag tror aldrig jag varit med om något mer romantiskt.
6 maj, 2008
· Arkiverad under Masarinen
Bordet var fyrkantigt. Men iallafall. Där satt vi. Förskolechefen, resursen, resurssamordnaren, kuratorn, specialpedagogen. Och så jag då.
Och jag fick berätta om Masarin. Det kändes nästan lite högtidligt att få prata om honom och hans personlighet. Sedan ville de också veta hur vi tänker kring hans dagispremiär någon gång i augusti. Och jag fick berätta om vår önskan om stöd som är lika stor som vår önskan att han ska vara en integrerad del i gruppen.
Resurssamordnaren (hon från den där korridoren med blå plastmatta) sade att hon tyckte det var så fint nu med alla föräldrar som tänker så här kring sina masariner.
- Jag har lärt mig mycket de senaste åren och jag har sett att utvecklingen är bra för barnen.
Tänk vad fint att hon sa det till oss som var med på mötet. Och att vi faktiskt satt där hela gänget för att vi vill göra något som är bra för Masarin.
