Min skyddsängel i bloggvärlden undrade om jag ville lyssna på en föreläsning med Pär Johansson. Jag och vännen J fick en skön kväll på Cirkus och Pärs berättelse om utvecklingsstörda och normalstörda var alltigenom ljuvlig. Vilken människa! Jag hoppas att Hudiksvalls kommun förstår att de måste vara mycket rädda om honom.
När Pär berättade att han var 37 år höll jag på att smälla av. Han är alltså i min ålder och har verkligen gjort något viktigt av sitt liv. Vilken tankeställare!
Sara sade ,
11 februari, 2008 @ 7:18 e m
En underbar sak med din blogg är att vi läsare verkligen får växa tillsammans med dig! Jag erinrar mig ett tidigt inlägg som hette ”Måste alla spela teater?” Du och alla vi andra downs-okunniga har vuxit så mycket sen dess! :-) Tack för att vi får följa med på din resa!
Kram
Sara
Masarinmamman: Jag har också tänkt på det Sara, det var ju en av de första paniktankarna som jag fick när Masarin föddes! Men Pärs berättelse har verkligen fått mig på andra tankar. Att människor växer – och vill prestera – när någon tror på dem. Så självklart egentligen, men någon måste uppenbarligen säga det till mig för att jag ska förstå det. Kram.
Oh vilket party! « Masarinmamman sade ,
6 oktober, 2009 @ 11:13 e m
[...] Och en sak till. Jag fick en personlig hälsning från min idol. [...]