Masarinmamman

På måndag är det dags att lämna över hemmahatten till M. Han längtar. Och jag unnar honom så den tid de har framför sig. Samtidigt känns det vemodigt idag. Solen skiner och Masarin snusar lugnt i sin säng. Jag längtar tills han vaknar så att vi får gosa ordentligt våra sista ensamma hemmatimmar.

På många sätt är du så lik din storebror. På lika många sätt är du din egen högst fantastiska person. Hemlig ibland. Som alla barn. Envis som synden. Som Bombadill. Krypa, klättra, stoppa i munnen, fnissa och vara allvarsam. Som Masarin.

Och du är inget syndrom. Du är en förtjusande liten bekantskap.

Fick en utmaning från Abbes pappa. Taget.

- – - -

Väder utanför ditt fönster:
Stjärnorna skymtar mellan molnen.

Lyssnar på just nu:
Tystnaden och M som pular på nedervåningen.

I går gick du och la dig:
Halv elva efter att ha gett Masarin en flaska välling (i ett försök att få honom att sova längre än till 05.00).

I dag vaknade du:
Klockan sex av ovan nämnde Masarin (vällingeffekten?).

Vad har du på dig:
Nudie-jeans och urtvättad blå tröja.

Senaste som ringde dig:
M som befann sig på Ikea.

Som du ringde:
Mamma för att kolla när de kommer i morgon.

Senaste som skickade dig sms:
Stalands möbler med ett meddelande om att våra nya fåtöljer kommit.

Senaste som du skickade till:
Vännen V för att kolla om vi ska ses på torsdag kväll.

Senaste vän du addade på Facebook:
Mamma A från Tittut (lärde mig en massa nya spännande saker om henne).

Som addade dig:
Samma mamma A.

Senaste person som mailade dig:
Min chef E som bokade in kundmöte när jag kommer tillbaka till jobbet. Hjälp!

Senaste hemsida du besökte/läste:
Facebook. Låg grymt efter i mina scrabulous-spel. Men nu är jag back on track!

Ska/har gjort/göra idag:
H a r  g j o r t: Masarin och jag följde Bombadill till dagis. Oljade in den nya valnötsskivan. Fikade med vännen F och hennes flickor på nyöppnade caféet som ligger 200 meter från vårt hus. Hämtade Bombadill och jonglerade sedan med barnen, tvätten och flyttkartongerna.

S k a  g ö r a: Återigen testa vällingtricket på Masarinen.

Bra eller dålig dag idag:
Bra dag. Jag mår väldigt bra i det här huset, här finns mycket feng shui. Och en walk-in-closet. Men jag är grymt trött. Har sagt till M att jag vill anställa en massör som ska bo där och sedan massera mina axlar medan jag funderar på vilka kläder jag ska ha på mig. M tyckte det var en bra idé, fast han föredrog en massös.

- – - -

Jag skickar utmaningen vidare och skulle gärna få ett snapshot från GRRR denna gång.

M fick halsfluss men med hjälp av goda vänner, familjemedlemmar och en städfirma så hamnade både barn, katten och flyttkartonger till slut på rätt ställe. Och här är vi nu. Vackert som tusan är vårt nybyggda funkisradhus. Bombadill kan ta sparkcykeln till nya dagiset och vi känner att pusselbitarna håller på att falla på plats. Masarin hjälper till att tömma flyttkartongerna och vännen F blev min personal shopper så att jag har kläder att gå till jobbet i på måndag.

Som nummer tre på min önskelista från förra året önskade jag att det blir en klar och solig helg i februari när vi flyttar. Och att vi har hunnit rensa bort allt skräp…

Det blev en klar och solig helg. Vi hann inte rensa bort allt skräp. Och utanför vårt sovrumsfönster växer en knotig tall. När jag ligger i sängen ser jag hur solen lyser i toppen. Det är som att vara vid havet.

Allt på Masarin är så mjukt. Jag älskar att lyfta upp honom och gosa ner mig i hans lilla nacke. Han fnissar nöjt och hänger som en mjuk känguruunge kring min hals.

Masarinbarn har oftast nedsatt tonus. Nedsatt tonus uppfattas ofta som något mindre bra.

Mystonus säger jag.

Mina dagar just nu består av att jag ständigt skriver på listor. På block, på papperslappar, på baksidan av gamla kvitton. Huller om buller blandas möten på Masarinens nya habilitering, påminnelser för att kontrollera att husets alla avtal är uppsagda, påminnelser för att se att vi tecknat nya avtal, planering med min chef inför min återkomst… Och detta toppas med att vi säljer överblivna möbler på Blocket.

Samtidigt far jag och barnen omkring som värsta miljöbovarna. In med alla i bilen, svettas över vagnar, bananer och överdragsbyxor, ut med hela gänget, svettas lite igen. Inskolning. In i bilen. Hemfärd. Mellanmål och mat till pojkarna. Mat till mig och M finns inte med på några listor och blir därmed aldrig lagad.

M säger att han aldrig har sett mig så förvirrad. Själv tänker jag att jag skulle ha lyssnat på vännen B om att göra en excelfil. Men efter att i åratal varit queen of excelfiler trodde jag att nu borde väl även jag klara en liten flytt med hjälp av några hederliga papperslistor.

Det var ju bara så korkat tänkt.

Min skyddsängel i bloggvärlden undrade om jag ville lyssna på en föreläsning med Pär Johansson. Jag och vännen J fick en skön kväll på Cirkus och Pärs berättelse om utvecklingsstörda och normalstörda var alltigenom ljuvlig. Vilken människa! Jag hoppas att Hudiksvalls kommun förstår att de måste vara mycket rädda om honom.

När Pär berättade att han var 37 år höll jag på att smälla av. Han är alltså i min ålder och har verkligen gjort något viktigt av sitt liv. Vilken tankeställare!

Någon har sökt på ”tråkig berättelse om personer med down” och kommit till Masarinmamman. Jag funderar över om du tyckte att du fick en bra träff?

Men mest undrar jag över varför någon vill läsa en tråkig berättelse?

Under året som gått har det rullat på fint med Masarinens utveckling. Det var därför ett totalt oväntat besked när brevet från barnläkaren kom i förra veckan. ”Masarin har underproduktion av sköldkörteln och kommer att behöva äta Levaxin. Ni får en remiss till yadayada på Astrid Lindgrens barnsjukhus.”

Ehh. Jaha?

Läkare är bra men några kommunikatörer av rang kanske de inte är. Ska vi bli oroliga? Ska han äta Levaxin for life? Jag sökte på nätet och fick veta att underproduktion av sköldkörteln hämmar tillväxten. Och ja, det är for life. Och det drabbar ungefär vart tredje masarinbarn.

Om jag ska vara orolig? Vi får se vad yadayada säger.