Arkiv för december, 2007

Titta lampan?

Masarin viftar otåligt med armarna när jag gör tecknet för att äta. Jag gör tecknet för duktig när han sedan kryper till en leksak jag har i handen. Han ler nöjt mot mig med en blick som säger att det är väl klart att jag är duktig!

Storebror är grym på tecken. Han kan redan fler än M och har själv valt sitt eget personliga tecken. Jag är ett troll, säger Bombadill och viftar med högerhanden vid örat. Passar honom perfekt. Han tycker att Masarinen också kan ha tecknet för troll som sitt eget och tycker vi är tråkiga när vi invänder att det kanske blir lite krångligt med två troll i familjen.

Masarin älskar när vi viftar med händerna och nu måste vi bara övervinna den lätt genanta känslan mot att göra detta även när vi är på bortaplan.

Men tecknet för lampa gör vi aldrig. Vi måste lida av lampbrist i vår familj för jag kan inte minnas att vi ens tittade lampan när Bombadillen var liten.

- – - -

Nyårslöfte 1: Börja göra tecknet för lampa (håll en knuten hand i luften och spreta snabbt ut med fingrarna).

Nyårslöfte 2: Sluta vara generad.

Kommentarer (4) »

Hela gänget

Både morfar och farmor höll jultal om året som rivstartade med Masarin och som också innehållit oroande hälsotillstånd hos morfar och farfar. Men också glädje över en blivande liten kusin och lyckliga slut på sjukhusbesöken. Så där satt vi nu alla fjorton och tindrade i kapp med de levande ljusen.

Eller som Bombadillen säger. Hela gänget.

Lämna en kommentar »

En kram från Försäkringskassan

Din beräknade väntetid är sex minuter, meddelade den automatiska rösten på Försäkringskassans kundservice.

De spenderade jag med att ge Masarinen en mosad banan. Men efter sex minuter så svarade en kvinna och hälsade mig välkommen till Försäkringskassan. Jag hade några frågor kring olika utbetalningar och hon svarade med sin myndighetsröst och yada hit och yada dit. Men så lovade hon att skicka ett mail till någon utbetalningsperson och jag tackade henne för att hon var så vänlig och hjälpte till.

- Då får vi hoppas att du får dina pengar snart. Kram och hej.

Kram och hej! Från  F ö r s ä k r i n g s k a s s a n !

Inte vet jag, men kanske tänkte hon förstrött på sin käraste när hon avslutade samtalet. Det gör ingenting. Jag är inte så knusslig när det kommer till kramar!

Kommentarer (2) »

Jag morrar upp mig

Här i Stockholm är det ett företag som heter Ultragyn som utför majoriteten av alla nupp/kub-tester. De gör även många ultraljud. Därmed antar jag att jag inte är den enda som varit inne på deras webbplats inför mina besök där. Vad neutralt och 2007 det då känns att de använder termen mongolism om downs syndrom. Det är tamigfan helt otroligt! Ultragyn har även gjort en informationswebb om fosterdiagnostik. Även där har man turen att hitta man detta moderna och fördomsfria ord.

Lämna en kommentar »

Årskrönika

Årets överraskning – att Masarin har downs syndrom

Årets insikt - livet är fantastiskt. Varför var jag så rädd för downs syndrom?

Årets inspiration – att jag började blogga

Årets upptäckt – det finns fantastiska bloggar – och människor – out there

Årets fika – hembakade brödet med marmelad och ost på Tittut

Årets mail – första mailet från Elsas mamma Linda

Årets glädjestund – Masarinens dop

Årets mest otippade – att Masarinen började krypa (11 månader)

Årets floskel – Men de är ju så glada

Årets tecken - troll som är storebrors självvalda personliga tecken (sätt tummen mot örat och vifta med fingrarna)

Årets matupplevelse – restaurang Mathias Dahlgren

Årets nyvunna vänner - alla fantastiska masarinfamiljer

Årets kursdeltagare – barnens farmor som börjat en teckenkurs

Årets klänning – min Odd Molly-klänning som jag fick i födelsedagspresent

Årets vänsterkryss – alla fina människor inom landstinget som arbetar med masarinbarn

Årets matta – Masarinens röda mjuka matta som vi fick av habiliteringen och använder hela tiden – för lek, träning och mys

Årets hjältar – alla som funderat kring etiken i debatten om nupp/kub (läs gärna denna kärleksförklaring)

Årets storebror – nu fyra år och får tugga tuggummi :-)

Årets man – för att du håller min hand alla dessa nätter

Årets lovebomb 1 - familj, vänner och kollegor

Årets lovebomb 2 – Masarinen!

Kommentarer (7) »

På andra sidan

Jag tittar på Masarinen och han vevar glatt med armarna. Hej hej darling. Hej hej mamma.

Och nu. Nu när Masarin är elva månader har jag passerat gränsen. Jag har ofta undrat hur lång tid det skulle ta innan jag slutade se downs syndrom före denna lilla underbara människa. Och det är klart att det fortfarande finns där men det har ändå skett en förändring. Min förändring.

Min vän J brukar säga att man alltid ska ha en flaska champagne i kylskåpet eftersom man aldrig vet när det kommer ett tillfälle som behöver firas. Han hade nog tyckt att detta varit ett bra läge att poppa på.

Indeed my friend. Indeed!

Kommentarer (2) »

Du klarar det!

Och visst var Bombadill en strålande Lucia med blossande kinder och ljus i hår. Masarin satt på dagisgolvet och bara gapade över alla lusselelle och tippetapp. M och jag var fnissglada ända in i själen. Den glada stämningen bestod över middag och julkalender. Frikostigt utlovade jag tre sagor vid sänggåendet och ur gömmorna (för jag har satt den lite hemligt) fiskade Bombadill då plötsligt fram Adjö, herr Muffin. Oh no!

Det gick bra fram till herr Muffin får första brevet. Då kände jag hur det började tjockna i halsen. När tredje brevet kommer så går det inte längre att höra vad jag läser och tårarna rinner i salta floder nerför kinderna.

Det är ju omöjligt för en fyraåring att förstå att herr Muffin gör att hela livet kommer farande över en (och det ska han ju i sanningens namn heller inte behöva göra). Men Bombadillen pussar mina våta kinder. Han ser nästan lite förtjust ut över att få trösta mig.

- Det är okej mamma. Du klarar det!

Nu undrar jag om det finns  n å g o n  som klarar att läsa hela utan att bryta ihop?

Kommentarer (4) »

Är inte bebisar mjuka nuförtiden?

När Masarin var ett par veckor gammal träffade vi en jämngammal bebis. Jag gosade lite med den fina pojken och en ursnabb tanke for genom mitt huvud - men han känns lite stel? I slutet av augusti förärades jag en ny guddotter (åh jag är så kär i alla mina guddöttrar, jag skulle vilja samla på mig ett helt fotbollslag!). Och när jag höll henne var min första tanke – wow hon är redan så stark!

För ett par veckor sedan föll poletten ner.

Jag hade så totalt vant mig vid Masarinens mjuka följsamma kropp att alla andra barn framstod som värsta kroppsbyggarna. Lite  s t e l a  liksom. Men så plötsligt insåg jag att de bara har en helt normal tonus! Och så kom jag att tänka på den lilla bebisen från i våras. Allvarligt, hur tänkte jag?

Kommentarer (2) »

Lucia är coolast

Ibland blir jag trött av att vara minoritet i den här fina familjen. Var jag vänder mig snubblar jag över bilar, riddare, peter pan-knivar och kalsonger (eller för all del kockmössor, rakhyvlar, gangsterfilmer och kalsonger).

För storebror försöker jag balansera med mitt bästa vapen – böcker. Funkar bra såtillvida att han i alla fall älskar berättelser och sagor av alla slag. Men när det kommer till lekar är allt chanslöst mot det som spindelmän, sjörövare, tjuvar eller farliga tigrar kan hitta på. Det är ju coolt, mamma.

Jag lyfte därför ett förvånat ögonbryn när Bombadill annonserade att han skulle vara Lucia på dagis. För säkerhets skull surfade jag fram bilder på allehanda luciatåg som vi sedan tittade på. Jag pekade på de olika alternativen (och skämdes när jag insåg att jag aldrig skulle gjort detta om jag haft en dotter som velat vara pepparkaksgubbe). Anyway. Bombadill lade huvudet på sned. Mamma, jag ska vara Lucia. Hon är coolast.

Givetvis! Lucia som står längst fram och har mest bling.  C o o l a s t !

- – - - 

Mitt jämställdhetshjärta värker av ömhet när jag stryker det inlånade lucialinnet. Och ta mig tusan strålar det inte en stjärna förunderligt blid därute?

Kommentarer (10) »

Önskelista

Abbes pappa har utmanat mig på en önskestafett. Jag gillar hans blogg fantastiskt mycket, så ok – I´m in!

Läste på Heja Abbe att listan från början kommer från Mymlan:

”Men det behöver inte vara realistiska önskningar eller materiella saker. Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.”

Masarinmammans önskelista

  1. Städtrollspö. Mycket besvärlig önskning men kanske kan man ta ett snack med chefen om en lösning?
  2. Tolerans für alle. Jag har senaste veckan läst (snarare sneglat på) kommentarer på bl a SvD med många fördomar om masarinbarn som gjort mig mycket ledsen.
  3. Att det blir en klar och solig helg i februari när vi flyttar. Och att vi har hunnit rensa bort allt skräp…
  4. Goda grannar. Vi fick idag veta att det kommer krylla av barn i samma ålder som våra pojkar. Let them be open minded!
  5. Snö (utom den där helgen i februari då). Så att barnen får åka snow racer (Bombadill) och pulka (Masarin).
  6. Fett klimatavtal. Alla länder skriver på. Nu.
  7. Lillkusin. Att min lillasyster börjar må bättre och att det snart blir maj så att vi får träffa vår nya lillkusin.

Hmm, det var svårare än jag trodde. Vi får se hur det går för Grannfrun, Mammapappabarn, GRRR, Prince Vince, Ana Udovic, Danstanten och Märtagreta.

Kommentarer (6) »

Värsta suget

Jag hade värsta Tittut-suget. I november var det ett långt uppehåll, lokalbyte och konferenser och allt vad det nu var. Jag bad en stilla bön att ingen skulle bli sjuk när det förra veckan äntligen var dags att åka dit igen. Hade ett så stort längt efter mammorna, papporna, Nina och Ylva och kanske mest efter masarinbarnen. Åh vad stora de hade blivit! Jag bara lade mig på rygg på en madrass och NJÖT.

Du verkar avslappnad, flinade Nina vänligt. Just så.

Kommentarer (1) »

När man undrar hur allt ska bli

Vi har hängt ganska många år nu, M och jag. Rätt många är de dagar där man inte tänker på varför man egentligen gör det. Hänger alltså. Men det finns samtidigt så mycket som gör mig förbannat säker på att det faktiskt är resan som är mödan värd.

M som fem på morgonen stapplar upp för att på magiskt vis få en pigg Masarin att somna om på hans arm. M som visar Bombadill hur man vispar bort klumparna i pannkakssmeten. M som förtjust fnittrar ikapp med Masarin när hans skäggstubb killar honom på halsen.

M som kan varenda replik utantill i The big Lebowski. M som dansar med sin fru trots att han egentligen inte kan eller vill (men hon vill). M som håller mig i handen där jag ligger och grubblar om nätterna.

Och detta känns fint att tänka på när mörkret tränger sig in i själen och man undrar hur allt ska bli.

Kommentarer (2) »

Mum on the verge of a nervous breakdown

Ingenting dög åt Masarin. Sitta i knät. Aj-aj-aj gnylade Masarin missnöjt. Leka på mattan. Aj-aj-aj. Äta banan. Aj-aj-aj. Ligga i sängen. AJ-AJ-AJ!

Allvarligt talat Masarin. Vad vill du?!

Så kom en snilleblixt farande genom mitt trötta huvud. Mindes bästa partytricket för storebror. Visade sig fungera alldeles utmärkt även för Masarinen.

I just love Teletubbies.

Kommentarer (2) »