26 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Till Masarin och alla masarinbarn. Ni finns och ni är älskade!
För er skull tackade vi ja till att visa att något som först verkade så svårt var något som också visade sig vara en hemlig skatt. Kanske skapar det också en tanke hos någon som liksom vi stått inför ett av de stora vägvalen i livet.
Vad gör man när man får möjligheten att prata med en journalist? Det blev ett par vakna nätter där jag låg och försökte finna de rätta orden. Jag kände stor tillit till Karin Warne på DN och tycker att hon lyckades fånga essensen i det jag ville säga.
- – - -
Artikeln publicerades i DN den 26 november 2007 (länken leder till webbplatsen Allt om barn där den också är publicerad).
23 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Vi var på väg hem från en skön dag hos vännen F. Barnen i baksätet, ute redan mörkt och trafiken långsam på de stora lederna. Masarin fick plötsligt nog och började gråta. Först sitt vanliga stilla aj-aj-aj, sedan allt vildare AJ-AJ-AJ. Storebror sov som en stock. Jag försökte bryta gråten men inget hjälpte. Till sist tog jag till vår hemmaversion av Små cyklar. Den sjöng jag för Masarin som tröst otaliga gånger under våren. Det var min hemliga gråtlåt, varje gång tårades ögonen och allt som jag då tyckte var svårt trängde fram. Masarin har vuxit och tröstevisor har inte behövts på många många veckor.
Nu klämde jag i för allt jag kunde. Och det fungerade – i baksätet blev det tyst! Men det märkligaste var att jag inte alls blev ledsen längre när jag sjöng. Istället förvånad glädje över de välbekanta orden.
Små pojkar som far omkring
De hörs nästan ingenting
Lite rassel och lite pling
Men mammor de låter så öronen gråter
Och pappor de dundrar så öronen blundar
Men små pojkar som far omkring
De hörs nästan ingenting
Lite rassel och lite pling
17 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen, Vänner
Vännen U glädjefnittrade i telefonen. Tack för tackkortet! Tänk vad skönt att se att även du får saker liggande fortsatte hon. U, min vän av långa listor som - enligt henne själv – alltför långsamt blir avbockade.
Och ja. Nog blev de liggande. Tackkorten beställdes i februari. Alla skrevs strax därefter när den stora givarkonferensen förklarades avslutad. Sen var det någon adress som saknades. Och istället för att ta reda på den blev alla tackkorten liggande i en prydlig hög. 43 stycken. Högen åkte ut på Ljusterö i somras. Den fick följa med tillbaka efter sommaren. Så blev det dop. Tackkort för dop. Högen låg kvar. Vi ses i sommar stod det på ganska många kort. Masarin var tre veckor på bilden.
En dag fick jag bara nog. Och nu är de postade. Ska bli intressant att se hur jag lyckas med julkorten.
17 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Vackrast denna veckan lyste damerna på stadsdelsnämnden. Vi fick berätta hur vi tänkt kring dagis för Bombadill och Masarin och de antecknade sporadiskt och sedan lekte de lite med Masarin nere på golvet. Vi förstår hur ni tänker och vi tror också att det blir en bra lösning för er familj. Sa damerna. Och så nästan i förbifarten lade de till att storebror är välkommen att börja i januari och att vi till våren ska planera vidare inför Masarinens dagispremiär i augusti.
Jag hoppas att de förstod och såg hur glada och lättade vi är. Nästan så att jag ville krama dem. Men damer ska man nog ta det lite varsamt med. Men visst finns änglar. Och ibland skymtar man dem på en stadsdelsnämnd i en korridor med blå plastmatta.
13 november, 2007
· Arkiverad under Familj, Masarinen, Vänner
Under resan med Masarin har vi fått ta del av andras livserfarenheter. Vi fick ett fantastiskt fint brev från min storasysters bästa vän. Deras historia är svår och att hon delat den med oss känns som en skatt att vårda varsamt. Jag fick också ett underbart telefonsamtal från min kusin U som också vet mycket om att vara syskon till – och även få ett annorlunda barn. Med henne vågade jag gråta och ställa alla de svåraste frågorna. Och hon gav mig svar som jag bär med mig nära hjärtat.
Jag har också tagit Abbes historia till mitt hjärta. Alla har ju sitt eget arkiv av erfarenheter skriver Abbes pappa på sin blogg. Och tillägger att mitt register över jobbiga barnstunder är bredare, men det gör inte dina mindre smärtsamma.
Hur kan man vara så klok och utrycka sig så bra?
- – -
Kusin U skickade mig en fin bok som hennes vän Tomas Sjödin skrivit. Han var även sommarvärd 2006.
Heja Abbe. Ja det kan man lugnt skriva under på!
13 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Masarinen håller på att upptäcka världen. Särskilt spännande är det om masarinmamman själv ligger på golvet och lockar med en leksak. Sträcka, hasa, sträcka, hasa, fånga klossen! Jag gör tecknet för duktig och Masarin ler stort. Ja, jag är duktig jag, ser han ut att tänka.
Idag träffade vi Masarinens nya sjukgymnast Johan. Han visade några fiffiga grepp för att få upp Masarin i pole position – i krypläge. Masarin tyckte det var en kul lek och somnade sedan nöjd men utmattad redan i kapprummet på habiliteringen.
Själv fascinerades jag av hur Johan visar hur olika rörelser faktiskt går till och att vi kan vara Masarinens vägvisare på den slingriga resan från ålning medelst hasning till ready steady go.
6 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Masarin och jag har blivit hemmakatter. Det är en liten blandning av hösten, några envisa förkylningar, att jag redan en gång avnjutit kaffe latte-bebisbio-mammagrupp-lunchpåstan-morotskakeracet och att jag märkt att Masarinen själv trivs bäst med friden hemma. Katten Abbe är också nöjd. Hans flock är ju nästan alltid samlad!
Men det är inte som att vi blivit folkskygga. Vi tar det bara lite lugnare. Vi tar det i Masarintempo.
Och det händer att jag lämnar pojkarna till M för att åka in själv och göra vuxensaker. Då känner jag mig som Fantomen när han lämnar djungeln för att gå på stadens gator som en vanlig man. Det far som ett lyckorus genom hela mig när jag glider med i stadens tempo. Bye bye hemmakatt. Här kommer stadsråttan!
5 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Under senare tid har vi noterat Masarinens lätt avvaktande inställning till nya ansikten och nya intryck. Han är väldigt iakttagande och man kan nästan se hur han känner in atmosfären. Vad är det här för person? Vad är det här för rum? Familj och vänner har också noterat denna förändring när de fastnat i Masarinens granskningsradar.
En vanlig 10-månadersinställning eller en masarinspecialitet?
Oavsett. Det geniala uttrycket lång farstu har liksom hittat hem hos Masarin.
4 november, 2007
· Arkiverad under Masarinen
Vad är det detta lilla masarinbarn gör med mig? Har länge vetat att M ska åka iväg och hälsa på en kursare som öppnat restaurang i Karlstad. M ville att Masarin skulle följa med och när han sa det blev jag glad.
Men ju närmare avfärden kom desto oroligare blev jag. Hela mitt system sa ifrån, jag ville inte att Masarin skulle åka. Helt galet. Vilken reaktion! Jag som alltid kunnat släppa storebror. Men han är så lätt och så stor i sitt hjärta. Och Masarinen är så… ja så lätt att vilja beskydda kanske.
När de skulle åka såg Masarin faktiskt förvånat på mig som inte ville släppa taget om honom. Och det kändes svårt. Jag hade onda aningar.
När sedan M ringde och berättade att något hade hänt reste sig håren på armarna rakt upp. Tusen bilder i mitt huvud.
Men det var bara den parkerade bilen som inte längre var en parkerad bil, utan en påkörd och bortforslad bil. Men Masarin och M satt hela tiden tryggt inne på restaurangen.
Och jag. Jag ska bli bättre på att lita på min intuition. Nästa gång kanske det är på allvar.
