Du och M måste fundera på vad ni ska göra med resultatet. Min barnmorska såg vänligt på mig och jag gick hem till M och vi kunde bara konstatera att vi fick nog se vad vi skulle göra beroende på resultatet av KUB-testet. Jag sa till M att jag inte visste hur jag kände för ett sådant beslut. För mig var nog testet en check för att se att allt verkligen var ok och att bebisens hjärta pickade. Jag trodde då att det där andra, det som man egentligen gjorde testet för, det var något som aldrig skulle drabba mig. För säkerhets skull lovade jag att vara ödmjuk och inte planera för några fler barn.
Testet gick bra. Vi fick en risk på 0,12 procent att bebisen skulle ha downs syndrom. Vi tog en bild från ultraljudet med oss. Den var väldigt suddig och diffus och jag minns att vi pratade om att det inte gick att se vem som var där inne.
rätt eller fel « tomtebolycka sade ,
29 september, 2008 @ 12:01 f m
[...] Tycker att screening är en ‘falsk trygghet’ eftersom en stor del ‘fel’ och skador aldrig går att upptäcka under fosterstadiet, plus att mycket kan ske under förlossningen. Eller under livets gång för den delen. Tänk sedan på de som får bra siffror på KUB, dvs låg sannolikhet för kromosomavvikelse, som sedan föder ett barn med tex DS. Något som faktiskt händer, som hände masarinmamman. [...]